Nytt bett och en tur till ridhuset!

Bettdjungeln är vi väl alla bekanta med.
Jag har väl varit relativt bortskämd med att han har gillat det mesta som vi testat och aldrig protesterat.
Han har alltid varit väldigt fin och mjuk i munnen, aldrig stark eller stum!
Snarare rätt känslig då han lätt har hamnat bakom lod, och i vissa fall nästan “bitit sig i bogarna”.
Därför har jag ridit mycket på raka bett, för att de är väldigt snälla och ligger stilla, jag har också sedan i somras varvat med ett tredelat fullcheek (med parerstänger) då han nästan blivit lite tung i handen på raka bett, och tappat lite ställförmåga. Då är det bra att varva bett ofta!

Detta har dock inte alltid räckt hela vägen, då det fortfarande saknas en del styrka för att han ska orka samla sig själv mer i galoppen.
Speciellt i WE’n där han i speedmomentet måste galoppera, men inte för fort och det måste vara möjligt att i något steg lätt “sätta honom på baken” för att ex göra snabba vändningar.<
Så jag har emellertid tänkt att jag skulle ha provat ett rakt Pelham-bett och idag har jag faktiskt ridit honom ett helt pass i ridhuset med det!

Jag måste säga att jag är positivt överraskad. Många blir nog förvånade av att jag sätter ett skarpt hävstångsbett i munnen på en så känslig häst, men det handlar inte om att han är stark och att jag därför måste ha det.
Utan det handlar om att jag ska behöva ta ÄNNU MINDRE i munnen på honom än vad jag redan gör, bara kunna hålla en jämn och stadig kontakt och sedan använda säte och skänkel för att samla, svänga etc.
Och jäklar vad bra han gick på det idag! Det räcker med att jag kramar lite i handen och sträcker upp mig så samlar han sig jättefint!
Red igenom en hel del öppnor och skänkelvikningar åt båda hållen och han håller formen fint, till och med i vänster varv undan vänster skänkel!
Han är “mjuk som smör”, som Yvonne brukar säga, i sidorna nu!
Så himla rolig att rida!
Och det skummade som bara den och han hade konstant kontakt framåt, ärlig bjudning och eftergift och verkligen “sög sig framåt”.
Riktigt fin!

Övade en hel del övergångar mellan arbetsgalopp – samlad galopp några språng – sedan fram i mellangalopp.
Allt för att jag tycker att det sliter så mycket på en häst både fysiskt och psykiskt att bara tragla samling varv efter varv, jag vill ju behålla bjudningen och då är det bäst i korta drag, iallafall nu när han inte har styrkan att gå samlat varv efter varv!

Är så stolt över min fina fina häst och vad han börjar formas till!
Nu hoppas jag att jag som pilot lyckas rida honom lika bra så att jag kan få honom att spänna av lika bra på tävlingsbanan igen! Men det kommer, vi ska bara ut fler gånger så taggar han nog ner snart, det har jag inga tvivel om alls!

Men pelham blir absolut ett bett jag kommer att lägga till i samlingen att varva med ibland, jag får ju tävla WE på det så det tänker jag nog göra!

Bjuder på en film från min hjälmkamera igår när vi galopperade i skogen!
Lugn och fin, stadig takt!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *