Kroniskt sjuk – dra ner på ridningen?

I fredags fick jag min diagnos.
Eller mina diagnoser.

För de som inte vet har jag under många år upplevt oförklarlig värk och konstiga smärtor.
De senaste två åren har det blivit mer regel än undantag, värken har blivit mer konstant.
Det senaste året har även händer och fotleder börjat krångla.
Fotleder får knölar och sväller upp om jag går för mycket.
Händerna värker, domnar och är orkeslösa.

Då jag har reumatism i släkten så blev jag orolig att även jag är drabbad, jag tog steget och sökte hjälp.

Jag fick först träffa en läkare som beordrade ultraljud på hälsenorna, men de hittade ingenting.
Sedan fick jag komma till en läkare som misstänkte att jag lider av EDS (en bindvävssjukdom) och remitterade mig till Smärtrehab i Säter.
Nu har jag genomgått en rad tester och undersökningar på Smärtrehab.
Jag har träffat läkare, sjuksköterska, psykolog och sjukgymnast.

I fredags fick jag diagnoserna fibromyalgi och hypermobilitet (överrörlighet).
Utöver detta har jag sedan 2012 haft diagnosen endometrios.
3 st kroniska smärtsjukdomar, även om hypermobilitet inte alltid innebär smärta.

De har kommit fram till att jag inte behöver psykologisk hjälp, då jag inte dragit ner på någon fysisk aktivitet eller avstår från andra saker (mest för att jag alltid haft ont till och från och inte plötsligt blev dålig).
Jag kommer att få medicinsk hjälp samt hjälp med min fysiska träning  för att hitta en balans och för att få hjälp att stabilisera muskler kring överrörliga leder.

Jag har fått en rad direktiv om vad jag bör göra samt vad jag absolut inte får göra

Vad jag inte får göra:
– Stretcha
– Yoga
– Sluta rida
– Sälja hästen

Japp det är sant, det hela teamet säger till mig är att jag inte får sluta rida och att jag inte får göra mig av med hästen.
De anser att jag är väldigt fysiskt aktiv, trots att jag är sjuk, detta är enbart på grund av hästen.
Hade jag inte haft Casanova hade jag förmodligen blivit sämre, för jag hade inte haft något som motiverade mig att röra på mig.
Jag får röra på mig så mycket jag vill och orkar, sålänge jag själv känner när jag behöver vila – och faktiskt vilar då.

Jag ser ganska positivt på den här diagnosen.
Det är INTE en kul sjukdom, det är INTE kul att ha ont.
Det är inte det som gör att jag är positiv.
Jag är positivt inställd just på grund av att jag länge förstått att något varit fel, men inte sökt hjälp.
Jag har redan accepterat, sedan innan jag sökte hjälp, att det är något som inte kommer att gå över.
Oron som har funnits hos mig i att inte veta vad det är som är fel har varit värre än att acceptera att jag får leva med värken resten av mitt liv.

Nu VET jag vad som är fel, mitt nervsystem går bananas.
Smärtan är inte farlig.
Jag kan röra mig – fast det gör ont!

Ni kan gnälla hur mycket i vill om hur mycket min “hobby” med hästar kostar. Det rör mig inte i ryggen.
För det jag egentligen investerar pengar i är en hyfsat dräglig framtid för mig själv i en kropp som inte riktigt fungerar som den ska.

Men kom inte och säg att jag ska dra ner på ridningen, för det får jag inte för läkarna 🙂

Mitt stora mål nu är att få ordning på den fysiska träningen utanför stallet och bli såpass stark och stabil att jag kommer klara av att ha två hästar, det tyckte alla i teamet var en bra plan.

Det är nästan som att få häst på recept 😉

Min fantastiska hjälte Casanova är viktigare i mitt liv nu mer än någonsin <3

Bjuder på lite bilder från vårens första WE-träning, nu i söndags.
Jag tackar mina sponsorer http://event-bilder.se/ som fanns på plats för att dokumentera =)

 


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *