Tävlingssäsongen 2016 – Dressyr

Hej Kompisar,

Det har väl blivit dags att sammanfatta detta årets tävlingssäsong.
Observera att jag ENDAST räknar starter på Lokal/regional nivå, alltså riktiga tävlingar. 
Jag räknar INTE med Pay and rides, clearrounder och klubbtävlingar – detta för att man inte kan jämföra resultat från dessa med resultat från riktiga tävlingar. 

Vi kan köra de snabba detaljerna först, och jämför med året innan där förra årets resultat står inom parentes:
Antal starter: 13 (23)
Antal placeringar: 1 (5)
Antal starter över 60%: 6 (12)
Säsongens högsta procent: 70.35% (67.58%)
Säsongens lägsta procent: 56.05% (49.87%)
Medelprocent: 59.96% (59.97%)
Antal starter LB: 5 (14)
Antal starter LA: 8 (7, notera endast i LA:1 2015)
(2015 startade jag även två gånger i LC:1)

Det kan ju lätt se ut som att det gick bättre på många plan 2015, men så är inte känslan. Anledningen till att det blev många fler starter förra året är för att oftast red två klasser/dag, i år har jag för det mesta bara ridit en klass/dag för att kunna fokusera bättre. Dessutom red jag både Div 3 och två förra året, i år reda jag bara div 2.
Om man räknar bort t.ex. mina starter i LC:1 från 2015 och tar bort starter i LA:3 och LA:4 för 2016 (för att jämföra ungefär samma klasser) så hamnar medelprocenten på 58.92% förra säsongen och 61.91% för 2016, så vi har absolut gått framåt sedan förra året.
2015 hade vi dessutom en mycket längre svacka som jag inte riktigt lyckades lösa, i år låg den svackan på en tävling.
Här kan ni se en jämförelsetabell jag gör mellan mina säsonger:
jamfor-20152016Som ni ser har jag inte varit nere på rött en enda gång den här säsongen, trots att jag gått upp i klasserna 🙂

Allmänt:
Överlag tycker jag att detta är säsongen då vi har utvecklats som mest.
Vi har inte tagit mer än en placering, men det har inte varit meningen heller. Jag har i år valt att ta mig an och skaffa rutin på LA-nivå istället för att plocka rosetter i LB.
Början på säsongen var okej, bjudningen var bra men formen satt inte riktigt helt, Casanova blev lite spänd i nacken och jag tyckte rent allmänt att jag inte fick till den där känslan.
I juni kände jag att formen började släppa riktigt och det var första gången i år jag verkligen hittade ridkänslan, då satt jag och red med världens största leende programmen igenom.
Där gjorde vi också debut i LA:3, och trots en felridning lyckades vi kravla oss över 60%.
Sedan åkte jag till USA med jobbet, och stannade sedan på semester.
När jag kom hem hade Casanova fått det lite väl lugnt och gått i sin egen takt, vilket medförde att vi hade lite svårigheter med disciplinen efteråt och jag fick på nytt berätta för hästen vad som gäller.
Där hade vi en svacka under en start, men den höll inte i sig mer än just den starten – som tur var!
Under hösten debuterade vi LA:4 då någon i laget var tvungen att rida den klassen. Det som brast här var för det mesta bakdelsväningarna, men vi var inte riktigt där då.
Avslutade på topp med vårt personliga rekord på 70.35% och en 3e placering!
14608778_10154132619652842_8299978640636602661_o14706764_10154132177967842_1098384921135787190_o

 

 

 

 

 

 

 

 

Säsongens bästa känsla:
Bästa känslan var nog efter debuten i LA:3, när jag fick reda på att jag hade klarat 60% – då brast det för mig och tårarna sprutade!
I ren lycka, över att jag har världens bästa häst som ställer upp – och som har vuxit till sig rejält både fysiskt och psykiskt!

Säsongens sämsta känsla: 
Var på Falu Ridklubb i Juli, där hästen går som en dröm på framridningen, men inne på banan bara helt lägger av att lyssna på mig, tappar helt fokus och spökar för ALLT han kan spöka för. När han gör så så blir han så otroligt seg och det går inte att påverka honom på något sätt, hade jag fått ha ett spö med mig in på banan hade det aldrig hänt, men usch.
Här ville jag bara gråta och ge bort hästen, det är inte snällt när han gör så.

Oftast när han dör på banan har det varit mitt fel som ryttare, då jag har suttit och klämt och tokskänklat hela tiden. Men den här tävlingen var det hans hjärnspöken som gick in helt.
Blev till och med rädd för bokstäverna.
När han gör så så tappar jag bort mig helt, och drar på mig två felridningar när jag ändå håller på liksom..
Lyckades ändå rida ihop 57.43%

Säsongens största tabbe:
I juni i Säter när jag i LB:3an fattade galopp en bokstav för tidigt, och tappade 2 poäng. Hamnade 0,5p utanför placering! Så surt, men samtidigt bra – då är vi på rätt väg 😉

Säsongens pinsammaste: 
HAHAHA Det var när jag låste in mig själv i transporten utan telefon på Sveden xD
Men den historien förtjänar ett eget inlägg!

Vad jag är mest nöjd med:
Att vi har vågat!
Vi har ju faktiskt vågat satsa lite i klasserna, även om vi vet att vi inte riktigt är där än, så tycker varken jag eller hästen att tex LB:1 är särskilt roliga att ta sig igenom.
När jag tänker tillbaka på den här säsongen så blir jag helt varm inombords iallafall!
Jag är stolt över mig och min häst.
För att vinna och vara placerad är faktiskt inte allt – utan det är känslan!
Känslan att man utvecklas och kommer framåt!
Allt annat är bara en bonus!

foto_elli_45-1Fotograf: Elina Lindgren

 


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *