Hopptävling i Hofors – Blåslagen * film på snyggaste räddningen ever*

Jag och Casanova 95cm

Herregud vilken kaosrunda jag och Kossan gjorde i förrgår.
Vi startade vår första 95cm tillsammans, hoppade en lokal 90cm förra året.
En runda som fick mig att inse att jag är begränsad. Och att jag inte ska tävla hoppning mer.

På framhoppningen började jag med att krascha rätt igenom räcket, satt kvar i sadeln. Men jag red som en jävla kratta. Bara släppte honom ett par språng före hindret.
Sa till mig själv att sluta mesa och skärpa mig, och sedan hoppade vi huuur bra som helst.
Hade bästa känslan någonsin i sprången på framhoppningen.

Inne på banan kom ju ångesten, och tankarna “Varför i helvete gör jag det här?!?”.
Men jag satte fart och började rida, lite halvdålig galopp på första och ojämnt tempo.
Efter 2an så drog han på rejält och lyssnade inte på förhållningar, detta resulterade i ett konstigt hopp till 3an, sedan fick jag ingen kvalité i galoppen till 4an, vilket resulterar i att jag tror att han ska stanna men han väljer att hoppa ändå, så jag slungas fram på halsen. Jag lyckas hålla mig kvar och rider klart banan.
I efterhand var jag lite sur på mig själv att jag inte vände vänster, för då hade jag klarat mig med 0 fel och fått rida fas 2.
Men huvudsaken var att jag överlevde. Och vi kom igenom grunden med bara 4 fel då jag korsade min egen väg 🙂
Kolla själva här:

Emmy fick lite fina bilder på oss också med min kamera:

Efteråt är jag helt blåslagen och har jätteont i hela kroppen.
Så därför har jag tagit beslutet att inte tävla hoppning mer. Mina smärtdiagnoser gör att detta gör så ont. Tänk hur ont jag hade haft om jag faktiskt hade ramlat av?
Det hade kunnat äventyra hela resten av dressyrsäsongen, och det är helt enkelt inte värt det.

Därför kommer jag att låta Emmy fortsätta hoppa Kossan framöver.
Och jag håller mig till dressyren, och lite WE när vi kommer igång med det igen.

Emmy och Casanova 115cm

Emmy och Casanova gjorde en SUPERFIN runda. Han var pigg, taggad och hoppade fantastiskt!
Tyvärr ett missförstånd på sista hindret så det blev en rivning där.
Men satan i gatan.  Snart sitter nollorna i 115! 😀

Ni får kolla själva 😉

Dagen blev rätt lyckad till slut iallafall 🙂

 

Jakten på ett kval

Hej, minns ni mig? haha. Jag är så dålig på detta med att hålla igång och blogga. Jag har TUSEN idéer, men de kommer alltid när jag sitter olägligt till, sen hinner jag glömma av dem.
Men jag tänkte att jag skulle uppdatera er lite på hur tävlingarna går.

Som många redan vet så jagar vi kval i MsvC nu, för att vara startberättigade till MsvB. Tekniskt sett så har vi inte bråttom alls att plocka kvalen, för vi kan ändå inte göra byten än. Men det hade varit såååå skönt att ha kvalen avklarade, så att vi i lugn och ro kan träna byten över vintern.

För er som inte vet hur kval och sånt fungerar så kan jag lite snabbt förklara detta.
Alla klasser upp till och med MsvC:2 kan du rida utan att ha kvalat innan. Men Fr.o.m MsvB krävs att man kvalar.
För att få rida MsvB så måste vi rida minst två starter, på riktig tävling (klubb/pay and ride räknas alltså inte) i MsvC på över 62%.
En kvalperiod är två år lång. Har jag inte lyckats rida på över 62% i MsvB inom två år från att jag kvalat så måste jag kvala om.

Det ligger dessutom som förslag till SvRF att inför nästa år höja kvalgränsen till 64%, så gissa varför jag har lite extra eld i baken i år?

Jag har ju dessutom varit helt svältfödd på starter i Msv i år!
Jag red senaste starten i MsvC i FEBRUARI och har behövt vänta heeeeeela våren fram till i söndags på att få starta igen.
En anledning är brist på program på lång bana, en annan att när det väl dykt upp en passande så har den blivit full på tre sekunder och jag varit för långsam, eller så har det krockat med annat som varit planerat i livet.

Jag har iallafall kommit ut och ridit en LA:1, 1/4, i Hofors. Då gick det rätt bra förutom att han var cräääjzy på framridningen och lite väl taggad/småspänd inne på banan, men det resulterade att vi hamnade andra utanför placering iallafall med 63.6%. Var jättenöjd med känslan!

Sedan red jag en LA:4, 1/5, i Surahammar. Där jag fick till ett helt fantastiskt galopprogram med 7or + en 8a rakt igenom. Tyvärr kan vi inte göra bakdelsvändningar på tävling, vilket drog ner poängen enormt och vi hamnade första utanför placering med 60.27%. Hade vi satt en 6a på EN bakdelsvändning hade vi varit placerade. Hade jag satt minst 6 på båda så hade vi VUNNIT.
Så efter det har jag beslutat mig för att aldrig rida en bakdelsvändning på tävling igen, då det bara går sämre ju mer vi tränar, haha. Skämt åsido, jag tänker iallafall aldrig någonsin rida en LA:4 igen. Jag HATAR det programmet.

Sååå tillbaka till jakten på kvalet.

I söndags, 27/5, var vi i Insjön och skulle ÄNTLIGEN få starta en MsvC:1 igen!
Känslan var faktiskt RIKTIGT bra, fast domarna satt under ett hästätande partytält. Lite småmissar, vi har tappat travökningarna igen och det gör att han blir lite “tassig” och springer mer än länger, detta är dock inget jag lägger jättestor vikt vid. De kommer komma så småningom, med mer styrka och balans, de kostar dessutom inte särskilt mycket poäng på den här nivån, det var värre i LB där det var nästan det enda som drog ner oss.
Här vill jag pausa lite och berömma vår fina ryggning. Vi har fan inte kunnat rygga ordentligt på hela våren, inte ens på framridningen i söndags. Och så heeeeelt plötsligt så bara “PANG” så gör han det riktigt jävla bra, vilket gav oss en 8a!

Sen i galoppen så gjorde han ett riktigt fint galoppombyte… i mellangaloppen….. På precis samma ställe som han gjorde exakt samma sak med Annica en vecka innan.
Vet inte varför, för han gör det inte hemma, inte på träning, inte på framridningen.. Suck! Där blev han skitsur på mig och skulle minsann inte bryta av och rätta sig, detta bråk resulterade i en 2a 🙁
Efter detta var vi fortfarande inte riktigt sams in i de enkla bytena, vilket gjorde att han stod emot i första och gav en 4.5a.
Men sen ordnade det upp sig mycket bättre.

Tills jag red fel och glömde vända halvt igenom efter det andra enkla bytet ,-2 där.
Men slutresultat på 60.476% och ett nytt personbästa i programmet. Känslan var där, formen var där. Nu ska vi bara finslipa ännu mer!
Nästa start blir i Bjursås 10e juni!

Pay and Jump 90cm!

Jajjamen.
Nu flyger grisarna, jag startade en pay and jump igår på hela 90cm!
Var jag livrädd? JA
Höll jag på att hoppa av hästen och gå därifrån? JA
Höll jag på att kräkas? JA, var väääldigt nära
Men gjorde jag det? Nej.
Överlevde jag det? JA.

Fy satan vilken snäll häst jag har.
Vi fick ett stopp som är helt och hållet mitt fel.
Var nervös över den snäva svängen, och svängde lite för sent och hann inte få med mig yttersidan och styrde in honom i hinderstödet – klok som han är så hoppar han inte rätt igenom det.
Sedan tappade jag lite galopp i svängen mot 4an för att jag var gravt livrädd för det hindret = han gick av nära och hoppade 130 😉

Men jag är sååå nöjd och stolt, både över mig och hästen!
Höjden kändes faktiskt inte så högt när jag väl var över. Men att stå och titta på dem innan var rena tortyren.
Elsa tog lite bilder med min kamera, och Joline filmade – tusen tack tjejer för det!

 

Även Matilda lånade Casanova och lotsade runt honom som om hon aldrig gjort annat!
Så duktiga!

Ridtravarriks 2017

Hej! Det var längesedan!
Nu kommer ett långt inlägg om en ridtravare! 😉
Ni läste rätt, nu ska jag skriva om Ridtravarriks.
Men är Casanova en ridtravare? Nej.
Tävlar jag andra hästar? Den här helgen gjorde jag det 😉
Jag har alltså deltagit på årets Ridtravarriks!
Här kommer en sammanfattning av hur swt gick för mig 🙂

Varför var jag med?
För att det var nära, på Säterbygdens Ridklubb och för att jag fick låna den charmigaste lilla krabaten “Min Lilla Leo” av Madde Gustafsson 🙂

Vem är Min Lilla Leo?

Min Lilla Leo är en kallblodstravare född 2012. Hans travkarriär har inte varit lång då han endast gått premie och kval. Under förra sommaren var han utlånad som ridhäst där han tränades i både dressyr och hoppning.
Nu är Leo till salu som ridhäst, så är det någon som är sugen efter det här blogginlägget så hör gärna av er till mig på mira@miranova.nu.

Uppladdning
Vi bestämde i januari att vi skulle anmäla mig med Leo till RIKS. Då hade jag alltså aldrig suttit på hästen. Men tanken var att iallafall anmäla meetinget så att vi kom med då det var många som ville vara med, och sedan eventuellt byta häst.
Men det blev Leo jag fastnade för.
Dels för ridbarheten och dels för att han passade perfekt i mina sadlar 😉

Tanken var att åka iväg och träna minst en gång i veckan och att rida hemma några dagar till.
Men så blev det inte riktigt.

I februari fick Leo kvarka då han var utlånad till en vän och stod i ett annat stall.
30e april hävdes isoleringen och han fick lämna stället han stod på.
Men då jag är extremt rädd för kvarkan plus att jag hade en hel del andra saker att ta hand om så hann jag inte rida honom där han stod då.
Så i slutet på maj red jag första gången sedan i februari, då hade Natalie börjat sätta igång honom sedan innan (tack och lov!!). Då var han tjock, omusklad och med vinterpäls kvar.
Sedan dess har jag försökt rida så mycket jag kunnat.
Men jag har varit bortrest totalt 13 dagar i juni, så ni förstår att det inte hunnit bli så mycket.
Jag hann ta med honom på en dressyrträning iallafall.
Sista gången jag var borta var 17e-25e juni, alltså precis före RIKS 😀

Så vi har egentligen mest laddat upp nu i veckan före.
Så i måndags red vi hemma en sväng då vi skulle varit på TRAB-träning som tyvärr blev flyttad till tisdagen. I tisdags blev TRAB-träningen inställd, så vi åkte och red lite själva på en ridbana. Då hade vi en hel del meningskiljaktigheter om diverse saker och det kändes väl sådär.
I onsdags fick han vila.
I torsdags åkte vi och hoppade fösta gången ordentligt och då var vi sams hela passet och det kändes bra.

Detta var alltså vår uppladdning. 3 gånger på en riktig ridbana!

Så hur gick det under riks?

Fredag – Utställning och löshoppning
Fredagen började med en utställning. Och jag förbannar mig själv så jäkla mycket nu i efterhand.
FAN att vi inte övade på just det momentet i förväg.
För då hade vi förmodligen varit som sämst i Kvalitetsklass I.
Trots vinterpäls kvar under hakan och på ryggen, samt fortfarande inte särskilt välmusklad.
Så lyckades vi få riktigt fina poäng.
Tyvärr var han loj i skritten och jag fick honom inte att trava alls.
Därav våra låga totalpoäng.
Hade jag bara övat! SUCK!
Men jag är väldigt överraskad och imponerad över resterande poäng!
Kvalitetsklass III med 28 poäng. Vilket inte var jättedåligt då det fanns hästar som hamnade på 30p och som klarade av att visa alla gångarter.

I löshoppningen var han SUPER! Han visste EXAKT vad han skulle göra. Han sprang iväg när jag släppte honom, hoppade allt utan att tveka.
Klarade 1m, sedan rev han på 110.
Han stannade när jag sa “prrr” och stod snäll och väntade på att bli fångad.
Tyvärr var domaren otroligt snål, men det var han mot i stort sett alla andra också.
Så tyvärr fick vi bara 5or rakt igenom, totalt 25p och kvalitetsklass III även här.

 

Lördag – Dressyr

På lördagen var det dags för min paradgren – dressyren!
Leo har väldigt lätt för att bära sig själv, men han är stark och springer gärna iväg.
Då han är omusklad och inte riktigt har balansen så kryper han upp och blir spänd och stark.
Men vi red ridtravarnas D:1-program, som är ett program med bara skritt och trav. Jag var anmäld i B:1’an men efter kvarkan så sitter inte galoppen som den brukar göra och därför valde jag att byta klass.
Hästen har alltså aldrig tävlat dressyr förut.
Och vi rider in på 62.22%, 12 av 28 starter och en av de högsta procenten bland alla kallbloden som deltog 🙂
Det var lite problem med 2 av 3 halter då det är rätt överflödigt att stå still enligt unge herrn.
Men visst är han fin att titta på? Tänk er den här lilla krabaten med mer träning och muskler!

Söndag – TRAB och hoppning

Dags för TRAB’en!
TRAB är en gren som går ut på att rida en lydnadsbana. Där man får straffpoäng om man inte klarar en uppgift eller misslyckas.
100 straffpoäng = en uppgift är inte avklarad.
Vi red på 218 straffpoäng. Vi klarade inte av att stå med en framhov på en plywoodskiva i 5 sekunder och vi klarade inte av att rygga mellan bommar. Sen har jag totalt felinställt sikte och sen hade vi 8 sekunder i fel gångart, då han inte riktigt ville sakta ner där vi skulle. Men hur mycket kan jag kräva efter vår uppladdning? 😉
Jag är iallafall mer än supernöjd. Imponerad är nog ett bättre ord.
Vi skulle först gå igenom en trång passage, mellan två upphöjda bommar på hinderstöd, ingen som helst tvekan där. 0p (0 är bra)
Sedan var det dags att göra halt över en bom i 20 sekunder, här hade jag redan innan räknat med 100p för jag var övertygad om att det aldrig skulle gå, han är ju inget fan av att stå stilla längre.
DÖM OM MIN FÖRVÅNING när hästen bara står, helt still i 23 sekunder tills domaren bad oss att gå framåt igen!!! så 0p här med.
Sedan skulle vi hoppa av och på från föremål, i detta fall spånbalar. Att hoppa upp från föremål har varit en svårighet då han inte gillar att stå still eller att man kommer upp över honom. Men det gick galant efter att vi slutat vara misstänksamma mot spånbalarna, sen var det svårt att stå still när jag hoppade upp, men upp kom jag och detta helt utan straffpoäng!
Travbommar var inga problem alls, han tog dem fint utan att nudda en enda!
Sen skulle vi stå på plywoodskivan, och det förstod han inte alls så där fick vi gå vidare efter att ha försökt en stund, så tyvärr 100p
Sen var det dags att plocka äpplen från hinderstöd, det gick toppen förutom att undertecknad saknar pricksäkerhet och lyckades kasta ett äpple på kanten, där fick vi 10p.
Efter det var det ryggningen mellan bommarna, och han ville inte alls. Men det var väntat och därmed 100p.

Jag är överlag imponerad av hästen, speciellt över halten över bommen!

Sen kommer vi till Leo’s paradgren – HOPPNINGEN!
Herregud vad jag ville stryka mig och bara åka hem. Jag var så rädd. För er som inte vet har jag inte startat en tidshoppning sedan 2009.
Jag har inte heller ridit ens en clearround på någon annan häst än min egen sedan 2009.
Jag är dessutom rätt hopprädd.
Ni skulle bara veta hur svag jag kände mig i benen, hur mycket jag skakade och hur mycket jag kämpade mot tårarna innan startsignalen.
När jag fick startsignal så sa jag till mig själv att sålänge du inte svimmar så rider du. Förfan kärring.
Och jag red, eller ja.. Åkte med xD HERREGUD vad han hoppade, och tyckte det var skitkul.
Jag hade känslan av att han bara väntade på att jag skulle visa honom var nästa hinder var så fort vi landat.
Och fort gick det! Tiden blev 44.48s, för att vara placerad krävdes 38s.
Jag insåg i efterhand att jag skulle gått innanför ett annat hinder, men jag var alldeles för upptagen med att hänga med och överleva för att tänka på vägarna.
Jag var så himla stolt över den fantastiska lilla häst jag satt på och också över mig själv som gjorde det, trots mina fruktansvärda tävlingsnerver.
Och helt förjävligt såg det faktiskt inte ut!
Jag träffade en bekant, Annie, i cafeterian efteråt som frågade “Men du är väl ingen hoppryttare?”, nej det är jag sannerligen inte haha.
Här får ni en film på ritten:

Överlag är jag riktigt riktigt nöjd med våra prestationer, tänk om vi hade kunnat ladda hela våren!
Visst vi fick inte mer än 10 meetingpoäng, men det gör inget!
Herregud vad han skötte sig bra hela meetinget, supersnäll att hantera, lasta och ha med!
En riktig toppenhäst för den som vill köpa honom!

Lastträning, julfotografering, luciaträning och hoppning!

Man hinner mycket när man är ledig!

Började dagen med en riktigt låång slappemorgon =)
Sedan drog jag till Ammi och hjälpte henne med Jammie och lastbilen.
Det ska nog gå att åka så småningom, vi övar på!

Sedan vidare till stallet där Sara var kvar, passade på att stjäla hennes tid lite och fotografera till bloggen 🙂
Bilderna ser ni nedanför!
Tack Mirandel för lånet av julpyntet!

Sen lastade jag Kossan, drog till Amsberg för luciaträning..
Jag har inte deltagit i något luciatåg på typ 13-14 år, så man är väl lite ringrostig när det gäller låtarna.
Casanova och jag ska delta på rundan som rids genom byn i Norr Amsberg, och sedan är det ett tåg till fots!
Kul att få vara med ungdomarna och barnen lite 🙂

Vi drog sedan vidare till Bäckan så att Louise fick hoppa!
Casanova var ganska taggad och galet pigg – och totalt överlycklig över att få hoppa igen!
Lollo och Kossan lekte över 120 på slutet, visst ser det lätt ut?:

Kossan och @loouiiissse 120cm idag!

A post shared by Mira (@trattikatti) on

Sedan hoppade jag upp då jag bestämt mig för att vara med på julklappshoppningen på Säterbygdens Ridklubb!
Jag tyckte att 70cm var för lågt för två år sedan, så jag tänkte hoppa 80cm nu. Men jag har inte hoppat på länge så kände att jag kanske borde känna på det lite.
Och 80cm känns ungefär pyttelågt om man sitter på Casanova xD

Såhär ser det iallafall ut när jag tar mig över några hinder på 80cm!

 

Bilder som bästa Sara Ehlén tog idag:
dsc_2807-2 dsc_2801-2 dsc_2798-2 dsc_2781-2 dsc_2760-2 dsc_2808-2

Det finns inga genvägar!

Idag är det torsdag, vi kör en “Throwback” igen.
Denna gången med en jämförelse med en film från November för 3 år sedan med filmer från igår!

Det har tagit oss tre år att ta oss hit, att bygga styrka och balans kräver träning, träning, träning och träning!
Det går inte att hoppa över steg eller ta några genvägar, att bygga rätt muskler och komma någonstans i utbildningen tar tid!
Hur mycket tid beror självklart på hästen, dina ambitioner och hur mycket tid du är villig att lägga ner.

Jag har då inte bråttom någonstans!
Jag vill bygga en hållbar häst som tycker att livet är kul och inte tröttnar på det vi gör 🙂
Om det tar 8-10 år från idag att komma så högt vi vill, så får det ta det!
Jag har två år i rad till exempel satt som mål att kunna debutera MsvC innan åren tagit slut, men har efter hand skjutit upp målen varje gång.
Är jag besviken? Nej inte alls, jag vill att allt ska kännas rätt innan vi tar det steget, vi behöver inte skynda alls!
Det finns ingen deadline med vår utbildning!
Dessutom blir varken häst eller ryttare aldrig någonsin fullt utbildad.

Iallafall, här är film från November 2013 – då hade han varit hos mig i 2 månader:

Och här är filmer från igår hos Yvonne – visst har det hänt lite grejer på tre år?:

Filmer från dressyren 5/6 och fler bilder

Hej!
Nu har jag fått upp filmerna från i söndags =)
Analys är väl att mina underskänklar är ett hopplöst fall, de är helt lealösa.
Jag är så överrörlig i fotlederna att jag ofta vrickar dem 1-2ggr/ridpass när jag rider lätt.

Jag tror jag ska hitta övningar på att länga ut ridmusklerna i låren, läste en sån artikel för längesedan, för att kunna stabilisera bålen – då kanske det blir bättre.

Hursomhelst.
Största tacket i världen till världens bästa Ammi som inte bara följde med och filmade, utan åkte och gjorde i ordning och knoppade min häst så att jag i lugn och ro kunde vara speaker på förmiddagen!

Fick också fler bilder idag som Karin Klensmeden tog på oss 🙂

LB:3 – Här kostade den tidiga galoppfattningen oss en placering!

LA:3 – Jag red fel för jag tappade lite fokus när jag blev så glad över att förvända galoppen satt.

 
DSC_5683 DSC_5688 DSC_5689 DSC_5696 DSC_5720 DSC_5721 DSC_5729 DSC_5730 DSC_5752 DSC_5755

 

Div 3-finalen i hoppning!

Jamen just det!
Herr Kossa gick ju Div 3-hoppningen med Lollo i sadeln i lördags också!
Vilken häst jag har alltså!

Först gick han in och nollade förklassen på 90cm som ingenting!
Bra flyt, bra tempo och fina språng!

I Lagklassen nollade han grundomgången (90cm) och efter en spännande väntan på att alla i laget skulle hoppa klart så stod det klart att det blev omhoppning!

Casanovas första omhoppning i livet, och dessutom på en bana där hindren nu låg på 1m!
Ett pet, totalt 4 fel, då han var lite väl disträ in på 3an och mer fokuserad på annat!

Men SUPERFIN!
Vilken häst jag har!

Film från förklassen:

Film från lagklassen:

DSC_5078 DSC_5083 DSC_5108 DSC_5119 DSC_5122 DSC_5132 DSC_5139 DSC_5142

Hopptävling FRK – debut 95cm

Idag har Casanova och Louise tävlat hoppning på Falu Ridklubb ?

90 cm Clearround
Han hoppar super men får för sig att “jag kan själv” och lyssnade inte riktigt på Louise, därav ett pet.
Men annars fint flyt och bra tempo!
Vi glömde tyvärr filma denna klassen, man kan ju inte komma ihåg allt xD

Debut i 95cm bed. A:0/A:0
Här hade de riktigt bra tempo, mycket bättre än första, vilket visade sig i att de red 10 sekunder snabbare än i första klassen.
Kossan var mycket kvickare och lyfte fint på tassarna.
Tyvärr fick han för sig att tveka lite på sista hindret i grundomgången och fick det med sig!
Annars hade han gått till omhoppning i hans första individuella tävlingsklass i livet och hans första tävlingsbana på 95cm!

Vilken fantastisk superko jag har <3

Idag är han värd miljarder!

DSC_4655 DSC_4671 DSC_4676 DSC_4679 DSC_4701 DSC_4705 DSC_4730 DSC_4732 DSC_4747 DSC_4748 DSC_4762 <img class="alignnone size-large wp-image-528" src="http://i2.wp.com/miranova.nu/wp-content/uploads/2016/05/DSC_4766.jpg?resize=680%2C1024" alt="DSC_4766" srcset="http://i2.wp.com/miranova.nu/wp-content/uploads/2016/05/DSC_4766.jpg?resize=680%2C1024 680w, http://i2.wp.com/miranova.nu/wp-content/uploads/2016/05/DSC_4766 precio de la viagra en farmacias.jpg?resize=199%2C300 199w, http://i2.wp.com/miranova.nu/wp-content/uploads/2016/05/DSC_4766.jpg?resize=768%2C1156 768w” sizes=”(max-width: 680px) 100vw, 680px” data-recalc-dims=”1″ />

Flygande hoppekossa!

Jag kan inte vara annat än stolt över min fina fantastiska Casanova!

I lördags gjorde han debut på lokal 90 cm.
Han har bara hoppat en Pay and Jump på den höjden tidigare.

Han har gick lokal 80cm clearround med Anna förra våren, det var senast som han var ute på lokal.

I lördags gick han först en lokal 90cm clearround – och nollar!
Med bästa Louise i sadeln, fjärde gången hon sitter på honom!
Såg så lätt ut, lite mer galopp önskas bara, men jäklar vad duktiga de är!
90 cm är iallafall inget problem för lilla kossan 🙂


Sen red dem en 90cm lagklass då de ingick i Div 3-laget för Borlänge RS 🙂
Det är Casanovas absolut första tävlingsklass i hoppning någonsin, han har bara gått clearrounder/bedömning A/Pay and Ride förut.
Och Lollo lotsar runt honom med bravur, mycket bättre galopp i denna klassen, men han kom inte riktigt över första hindret helt med bakbenen så där blev det ett pet.
Men att gå sin första bed A:1a(en grundomgång, sen en separat omhoppning för eventuellt felfria lag) med 4 fel är inte dåligt!
Blev tyvärr ingen omhoppning för laget, men nästa gång så 🙂


Jag är så nöjd och stolt över båda två!
Det här blir bra det 🙂
Omg 2 kommer de tyvärr inte vara med på då varken jag eller Lollo är hemma den helgen.
Men finalen ska de rida och då ligger hindren på 1m!
Så det blir iallafall någon start däremellan för att känna på höjden 🙂

12977054_10153688908357842_5583334528306945015_o 12983993_10153688908297842_7147876817257030085_o 12984040_10153688908682842_6467776694932810819_o 12998344_10153688908182842_3593153950057019861_o 12998392_10153688908647842_2063886443714218892_o 13041114_10153688908612842_4317306615769909102_o 13041420_10153688908287842_4782105026726684881_o