Ridtravarriks 2017

Hej! Det var längesedan!
Nu kommer ett långt inlägg om en ridtravare! 😉
Ni läste rätt, nu ska jag skriva om Ridtravarriks.
Men är Casanova en ridtravare? Nej.
Tävlar jag andra hästar? Den här helgen gjorde jag det 😉
Jag har alltså deltagit på årets Ridtravarriks!
Här kommer en sammanfattning av hur swt gick för mig 🙂

Varför var jag med?
För att det var nära, på Säterbygdens Ridklubb och för att jag fick låna den charmigaste lilla krabaten “Min Lilla Leo” av Madde Gustafsson 🙂

Vem är Min Lilla Leo?

Min Lilla Leo är en kallblodstravare född 2012. Hans travkarriär har inte varit lång då han endast gått premie och kval. Under förra sommaren var han utlånad som ridhäst där han tränades i både dressyr och hoppning.
Nu är Leo till salu som ridhäst, så är det någon som är sugen efter det här blogginlägget så hör gärna av er till mig på mira@miranova.nu.

Uppladdning
Vi bestämde i januari att vi skulle anmäla mig med Leo till RIKS. Då hade jag alltså aldrig suttit på hästen. Men tanken var att iallafall anmäla meetinget så att vi kom med då det var många som ville vara med, och sedan eventuellt byta häst.
Men det blev Leo jag fastnade för.
Dels för ridbarheten och dels för att han passade perfekt i mina sadlar 😉

Tanken var att åka iväg och träna minst en gång i veckan och att rida hemma några dagar till.
Men så blev det inte riktigt.

I februari fick Leo kvarka då han var utlånad till en vän och stod i ett annat stall.
30e april hävdes isoleringen och han fick lämna stället han stod på.
Men då jag är extremt rädd för kvarkan plus att jag hade en hel del andra saker att ta hand om så hann jag inte rida honom där han stod då.
Så i slutet på maj red jag första gången sedan i februari, då hade Natalie börjat sätta igång honom sedan innan (tack och lov!!). Då var han tjock, omusklad och med vinterpäls kvar.
Sedan dess har jag försökt rida så mycket jag kunnat.
Men jag har varit bortrest totalt 13 dagar i juni, så ni förstår att det inte hunnit bli så mycket.
Jag hann ta med honom på en dressyrträning iallafall.
Sista gången jag var borta var 17e-25e juni, alltså precis före RIKS 😀

Så vi har egentligen mest laddat upp nu i veckan före.
Så i måndags red vi hemma en sväng då vi skulle varit på TRAB-träning som tyvärr blev flyttad till tisdagen. I tisdags blev TRAB-träningen inställd, så vi åkte och red lite själva på en ridbana. Då hade vi en hel del meningskiljaktigheter om diverse saker och det kändes väl sådär.
I onsdags fick han vila.
I torsdags åkte vi och hoppade fösta gången ordentligt och då var vi sams hela passet och det kändes bra.

Detta var alltså vår uppladdning. 3 gånger på en riktig ridbana!

Så hur gick det under riks?

Fredag – Utställning och löshoppning
Fredagen började med en utställning. Och jag förbannar mig själv så jäkla mycket nu i efterhand.
FAN att vi inte övade på just det momentet i förväg.
För då hade vi förmodligen varit som sämst i Kvalitetsklass I.
Trots vinterpäls kvar under hakan och på ryggen, samt fortfarande inte särskilt välmusklad.
Så lyckades vi få riktigt fina poäng.
Tyvärr var han loj i skritten och jag fick honom inte att trava alls.
Därav våra låga totalpoäng.
Hade jag bara övat! SUCK!
Men jag är väldigt överraskad och imponerad över resterande poäng!
Kvalitetsklass III med 28 poäng. Vilket inte var jättedåligt då det fanns hästar som hamnade på 30p och som klarade av att visa alla gångarter.

I löshoppningen var han SUPER! Han visste EXAKT vad han skulle göra. Han sprang iväg när jag släppte honom, hoppade allt utan att tveka.
Klarade 1m, sedan rev han på 110.
Han stannade när jag sa “prrr” och stod snäll och väntade på att bli fångad.
Tyvärr var domaren otroligt snål, men det var han mot i stort sett alla andra också.
Så tyvärr fick vi bara 5or rakt igenom, totalt 25p och kvalitetsklass III även här.

 

Lördag – Dressyr

På lördagen var det dags för min paradgren – dressyren!
Leo har väldigt lätt för att bära sig själv, men han är stark och springer gärna iväg.
Då han är omusklad och inte riktigt har balansen så kryper han upp och blir spänd och stark.
Men vi red ridtravarnas D:1-program, som är ett program med bara skritt och trav. Jag var anmäld i B:1’an men efter kvarkan så sitter inte galoppen som den brukar göra och därför valde jag att byta klass.
Hästen har alltså aldrig tävlat dressyr förut.
Och vi rider in på 62.22%, 12 av 28 starter och en av de högsta procenten bland alla kallbloden som deltog 🙂
Det var lite problem med 2 av 3 halter då det är rätt överflödigt att stå still enligt unge herrn.
Men visst är han fin att titta på? Tänk er den här lilla krabaten med mer träning och muskler!

Söndag – TRAB och hoppning

Dags för TRAB’en!
TRAB är en gren som går ut på att rida en lydnadsbana. Där man får straffpoäng om man inte klarar en uppgift eller misslyckas.
100 straffpoäng = en uppgift är inte avklarad.
Vi red på 218 straffpoäng. Vi klarade inte av att stå med en framhov på en plywoodskiva i 5 sekunder och vi klarade inte av att rygga mellan bommar. Sen har jag totalt felinställt sikte och sen hade vi 8 sekunder i fel gångart, då han inte riktigt ville sakta ner där vi skulle. Men hur mycket kan jag kräva efter vår uppladdning? 😉
Jag är iallafall mer än supernöjd. Imponerad är nog ett bättre ord.
Vi skulle först gå igenom en trång passage, mellan två upphöjda bommar på hinderstöd, ingen som helst tvekan där. 0p (0 är bra)
Sedan var det dags att göra halt över en bom i 20 sekunder, här hade jag redan innan räknat med 100p för jag var övertygad om att det aldrig skulle gå, han är ju inget fan av att stå stilla längre.
DÖM OM MIN FÖRVÅNING när hästen bara står, helt still i 23 sekunder tills domaren bad oss att gå framåt igen!!! så 0p här med.
Sedan skulle vi hoppa av och på från föremål, i detta fall spånbalar. Att hoppa upp från föremål har varit en svårighet då han inte gillar att stå still eller att man kommer upp över honom. Men det gick galant efter att vi slutat vara misstänksamma mot spånbalarna, sen var det svårt att stå still när jag hoppade upp, men upp kom jag och detta helt utan straffpoäng!
Travbommar var inga problem alls, han tog dem fint utan att nudda en enda!
Sen skulle vi stå på plywoodskivan, och det förstod han inte alls så där fick vi gå vidare efter att ha försökt en stund, så tyvärr 100p
Sen var det dags att plocka äpplen från hinderstöd, det gick toppen förutom att undertecknad saknar pricksäkerhet och lyckades kasta ett äpple på kanten, där fick vi 10p.
Efter det var det ryggningen mellan bommarna, och han ville inte alls. Men det var väntat och därmed 100p.

Jag är överlag imponerad av hästen, speciellt över halten över bommen!

Sen kommer vi till Leo’s paradgren – HOPPNINGEN!
Herregud vad jag ville stryka mig och bara åka hem. Jag var så rädd. För er som inte vet har jag inte startat en tidshoppning sedan 2009.
Jag har inte heller ridit ens en clearround på någon annan häst än min egen sedan 2009.
Jag är dessutom rätt hopprädd.
Ni skulle bara veta hur svag jag kände mig i benen, hur mycket jag skakade och hur mycket jag kämpade mot tårarna innan startsignalen.
När jag fick startsignal så sa jag till mig själv att sålänge du inte svimmar så rider du. Förfan kärring.
Och jag red, eller ja.. Åkte med xD HERREGUD vad han hoppade, och tyckte det var skitkul.
Jag hade känslan av att han bara väntade på att jag skulle visa honom var nästa hinder var så fort vi landat.
Och fort gick det! Tiden blev 44.48s, för att vara placerad krävdes 38s.
Jag insåg i efterhand att jag skulle gått innanför ett annat hinder, men jag var alldeles för upptagen med att hänga med och överleva för att tänka på vägarna.
Jag var så himla stolt över den fantastiska lilla häst jag satt på och också över mig själv som gjorde det, trots mina fruktansvärda tävlingsnerver.
Och helt förjävligt såg det faktiskt inte ut!
Jag träffade en bekant, Annie, i cafeterian efteråt som frågade “Men du är väl ingen hoppryttare?”, nej det är jag sannerligen inte haha.
Här får ni en film på ritten:

Överlag är jag riktigt riktigt nöjd med våra prestationer, tänk om vi hade kunnat ladda hela våren!
Visst vi fick inte mer än 10 meetingpoäng, men det gör inget!
Herregud vad han skötte sig bra hela meetinget, supersnäll att hantera, lasta och ha med!
En riktig toppenhäst för den som vill köpa honom!

Jag byter klubb!

Japp nytt år och nya möjligheter!

Detta är egentligen något jag tänkt på länge, men inte känt mig helt säker på.
Egentligen för att jag trivs väldigt bra på Säterbygdens Ridklubb.
Tycker att det är en klubb med bra gemenskap och väldigt välarrangerade tävlingar som är en ära att få vara med och vara funktionär på samt planera.

Men jag saknar att ha klubbkamrater att tävla med/mot.
Nog för att det i största del är en väldigt individuell sport, så tycker jag att det även här är viktigt att ha klubbkompisar med på samma tävling/klass för att kunna peppa varandra i med och motgång.

Tyvärr är läget inte så ofta detta när det gäller Säter, då jag nästan är den enda som tävlar dressyr på storhäst på min nivå.
Det finns de som tävlar både högre och lägre, men vi ligger i helt olika faser och tävlar sällan ens på samma tävlingar.

Dessutom bor jag inte i Säter, utan i Borlänge. Även om det är nära så är jag sällan nere på klubben.

Jag har därför i år valt att tävla för Rommeheds Stallklubb istället.
Dels för att jag ändå är medlem i klubben då deras ridbana ligger absolut närmast för oss att åka till, dels för att det är fler i den klubben som faktiskt tävlar i samma klasser som jag och därmed har det också blivit att jag hängt med de som tävlar, samt anhöriga till dessa, när man väl är på tävlingsplatsen.
Ser verkligen fram emot att få testa att tävla för en ny klubb 🙂

Jag vill tacka Säterbygdens Ridklubb för två fina säsonger, där jag faktiskt ändå lyckats få delta i tre lagtävlingar för att vi efter många om och men lyckats få ihop ryttare!
Jag kommer fortfarande att lösa medlemskap i Säter, sitta kvar i hoppgruppen, hjälpa till på tävlingar och träna för Göran.
Speciellt att få hjälpa till på tävlingar är extra viktigt för mig, då Rommehed inte arrangerar så många tävlingar och jag älskar att engagera mig – så blir jag kvar för dens skull! Och gemenskapen såklart!
Ungefär som vanligt bara att jag inte löser licens för Säter i år!

Tack för mig och för att ni tagit hand om mig och Casanova dessa första två år i Dalarna!
14608778_10154132619652842_8299978640636602661_o

Mål 2016 – Hur gick det egentligen?

En fördel när man skriver blogg, som man faktiskt behåller ett tag, även om den ligger vilande, är att man hittar gamla inlägg.
Ett inlägg jag hittade nu var våra mål för 2016.
Så jag tänkte utvärdera dessa:

Dressyr:
70% i LB  <- CHECK! ÄNTLIGEN. Vi satte denna i Falun i oktober med 70.35%
– Debutera LA på lång bana  <- CHECK!
– 65% i LA  <- Tyvärr inte. Men nära med 63.15%
– Placering i LA  <- Som närmast tror jag att jag var tvåa utanför placering..
– Debutera MSV C  <- Inte i år heller xD Vi har haft lite fokus på annat än att tävla massor under året. Försökt hitta långsiktiga planer för långsiktiga lösningar istället. Men nu ligger debuten nära

Working Equitation:
– Rida Mälarcupen  <- Jag red en omgång! Men var aldrig med i cupen
– Debutera LA  <- Blev bara en tävling tyvärr. och då valde jag att starta LB

Gick ju sådär haha, men allt har sina förklaringar 🙂
Nu jobbar vi med nya mål under 2017 =)

Bjuder på lite bilder från säsongen:
14184304_10154020217467842_3737024632522287499_n 14608778_10154132619652842_8299978640636602661_o 14524611_10154100380967842_1653843268174505736_o 13669272_10153931399507842_8440934273511794494_o 13717265_10153893099742842_1618785494810695402_o 13415389_10153805081532842_1795261332589306482_o 12841156_10153591931657842_8942926930336300348_o-1

Tävlingssäsongen 2016 – Dressyr

Hej Kompisar,

Det har väl blivit dags att sammanfatta detta årets tävlingssäsong.
Observera att jag ENDAST räknar starter på Lokal/regional nivå, alltså riktiga tävlingar. 
Jag räknar INTE med Pay and rides, clearrounder och klubbtävlingar – detta för att man inte kan jämföra resultat från dessa med resultat från riktiga tävlingar. 

Vi kan köra de snabba detaljerna först, och jämför med året innan där förra årets resultat står inom parentes:
Antal starter: 13 (23)
Antal placeringar: 1 (5)
Antal starter över 60%: 6 (12)
Säsongens högsta procent: 70.35% (67.58%)
Säsongens lägsta procent: 56.05% (49.87%)
Medelprocent: 59.96% (59.97%)
Antal starter LB: 5 (14)
Antal starter LA: 8 (7, notera endast i LA:1 2015)
(2015 startade jag även två gånger i LC:1)

Det kan ju lätt se ut som att det gick bättre på många plan 2015, men så är inte känslan. Anledningen till att det blev många fler starter förra året är för att oftast red två klasser/dag, i år har jag för det mesta bara ridit en klass/dag för att kunna fokusera bättre. Dessutom red jag både Div 3 och två förra året, i år reda jag bara div 2.
Om man räknar bort t.ex. mina starter i LC:1 från 2015 och tar bort starter i LA:3 och LA:4 för 2016 (för att jämföra ungefär samma klasser) så hamnar medelprocenten på 58.92% förra säsongen och 61.91% för 2016, så vi har absolut gått framåt sedan förra året.
2015 hade vi dessutom en mycket längre svacka som jag inte riktigt lyckades lösa, i år låg den svackan på en tävling.
Här kan ni se en jämförelsetabell jag gör mellan mina säsonger:
jamfor-20152016Som ni ser har jag inte varit nere på rött en enda gång den här säsongen, trots att jag gått upp i klasserna 🙂

Allmänt:
Överlag tycker jag att detta är säsongen då vi har utvecklats som mest.
Vi har inte tagit mer än en placering, men det har inte varit meningen heller. Jag har i år valt att ta mig an och skaffa rutin på LA-nivå istället för att plocka rosetter i LB.
Början på säsongen var okej, bjudningen var bra men formen satt inte riktigt helt, Casanova blev lite spänd i nacken och jag tyckte rent allmänt att jag inte fick till den där känslan.
I juni kände jag att formen började släppa riktigt och det var första gången i år jag verkligen hittade ridkänslan, då satt jag och red med världens största leende programmen igenom.
Där gjorde vi också debut i LA:3, och trots en felridning lyckades vi kravla oss över 60%.
Sedan åkte jag till USA med jobbet, och stannade sedan på semester.
När jag kom hem hade Casanova fått det lite väl lugnt och gått i sin egen takt, vilket medförde att vi hade lite svårigheter med disciplinen efteråt och jag fick på nytt berätta för hästen vad som gäller.
Där hade vi en svacka under en start, men den höll inte i sig mer än just den starten – som tur var!
Under hösten debuterade vi LA:4 då någon i laget var tvungen att rida den klassen. Det som brast här var för det mesta bakdelsväningarna, men vi var inte riktigt där då.
Avslutade på topp med vårt personliga rekord på 70.35% och en 3e placering!
14608778_10154132619652842_8299978640636602661_o14706764_10154132177967842_1098384921135787190_o

 

 

 

 

 

 

 

 

Säsongens bästa känsla:
Bästa känslan var nog efter debuten i LA:3, när jag fick reda på att jag hade klarat 60% – då brast det för mig och tårarna sprutade!
I ren lycka, över att jag har världens bästa häst som ställer upp – och som har vuxit till sig rejält både fysiskt och psykiskt!

Säsongens sämsta känsla: 
Var på Falu Ridklubb i Juli, där hästen går som en dröm på framridningen, men inne på banan bara helt lägger av att lyssna på mig, tappar helt fokus och spökar för ALLT han kan spöka för. När han gör så så blir han så otroligt seg och det går inte att påverka honom på något sätt, hade jag fått ha ett spö med mig in på banan hade det aldrig hänt, men usch.
Här ville jag bara gråta och ge bort hästen, det är inte snällt när han gör så.

Oftast när han dör på banan har det varit mitt fel som ryttare, då jag har suttit och klämt och tokskänklat hela tiden. Men den här tävlingen var det hans hjärnspöken som gick in helt.
Blev till och med rädd för bokstäverna.
När han gör så så tappar jag bort mig helt, och drar på mig två felridningar när jag ändå håller på liksom..
Lyckades ändå rida ihop 57.43%

Säsongens största tabbe:
I juni i Säter när jag i LB:3an fattade galopp en bokstav för tidigt, och tappade 2 poäng. Hamnade 0,5p utanför placering! Så surt, men samtidigt bra – då är vi på rätt väg 😉

Säsongens pinsammaste: 
HAHAHA Det var när jag låste in mig själv i transporten utan telefon på Sveden xD
Men den historien förtjänar ett eget inlägg!

Vad jag är mest nöjd med:
Att vi har vågat!
Vi har ju faktiskt vågat satsa lite i klasserna, även om vi vet att vi inte riktigt är där än, så tycker varken jag eller hästen att tex LB:1 är särskilt roliga att ta sig igenom.
När jag tänker tillbaka på den här säsongen så blir jag helt varm inombords iallafall!
Jag är stolt över mig och min häst.
För att vinna och vara placerad är faktiskt inte allt – utan det är känslan!
Känslan att man utvecklas och kommer framåt!
Allt annat är bara en bonus!

foto_elli_45-1Fotograf: Elina Lindgren

 

Att komma sist men ändå vinna!

Hur gör man det?
Jag tänkte dela med mig av ett tankesätt som jag jobbar med.

Egentligen börjar detta förra året, då Casanova helt lade av inne på banan efter ett kortare sommaruppehåll.
Han gick som en dröm på träning och framridning, sen fick vi startsignal och hästen dog helt.
Han gick där med spetsade öron, framåt, såg skitlycklig ut.
Men lyssnade 0% på mig. Han totalt ignorerade mig.
Då fick vi lite hjälp utifrån, jag fokuserade om och lyckades få tillbaka att han tyckte att det var kul igen.
Vi avslutade året med ett par placeringar.

I år har han inte varit seg på banan.. Fram till tävlingen på Falu Ridklubb 29/7.
Då var det nog flera faktorer som spelade in. Bland annat att det var en så kallad “flygande start”, man fick inte rida runt inne på banan innan startsignal utan man fick starta utifrån och rida in och hälsa direkt.

Hästen gick toppen på framridningen, sedan började jag rida runt banan. Då blev häst paranoid och tyckte att hela världen var farlig.
Detta hängde med in på banan och istället för att stissa upp sig och hoppa åt sidan eller andra liknande reaktioner så blev han bara väldigt spänd OCH SEG.
Han slutade lyssna på mig helt.
Detta resulterar i att jag rider två felridningar.  (alltså -6p)
Och lyckas ändå landa på 57%.
Men förra året kände jag det inte på samma sätt, att det var för att han blev spänd som han blev seg.

Och ni ska veta att jag har analyserat den här situationen sedan dess.
Jag har fått hjälp, tips och råd av mina fantastiska hästvänner!
Mina tränare Göran och Yvonne har också hjälpt mig enormt!

Inför gårdagens tävling hade jag en plan:
Klass 1 – LA:1 – Rid som om du tävlade hoppning. Mycket energi och framåt. Både jag och hästen ska ha kul!
Klass 2 – LA:3 – (om det funkar i första klassen), värm upp lika som till första klassen. Många energiutbrott. Sedan rid noggrannare inne på banan.

Hur det gick:
LA:1
Jag red helt enligt plan.
Vi hade skitkul.
Det såg garanterat inte snyggt ut, mest som fart och fläng.
Men hästen hittade bjudning och VILLE gå framåt!

Vi slutade på 56%, eftersom att jag red på framåt rejält på bekostnad av formen.
Fick till och med kommentar om att han har lite bråttom ibland.
Mission accomplished!

LA:3
Red även här enligt planen. Fortfarande med energi, men lite mer samlat och prydligt.
Detta resulterade att jag fick tillbaka den där känslan jag hade när vi gjorde våra bästa ritter i år (Säter i Juni).
Och för mig är det känslan som är det viktigaste av allt när jag tävlar.
Får jag inte till känslan har jag svårt att glädjas över procenten.
Jag gjorde några rejäla ryttarmissar, men det är inget jag lägger energi på för målet för dagen var inte att vinna.
Utan att hitta tillbaka till känslan igen.

När jag fick se resultatet blev jag först väldigt besviken, ynka 55%, och sist i resultatlistan.
Jag var besviken ända tills jag läste protokollet.
Och det var inte domaren som var snål, utan hon var snarare väldigt rättvis.
Ja fick för det mesta 6or och ett gäng 6,5or.
Nästan på alla punkter där var kommentaren om att jag rider med glappande tygel/ingen kontakt med hästens mun.
Och såhär i efterhand så inser jag ju att jag ramlat tillbaka till den gamla vanan där tyglarna glider genom handen och tillslut blir en halvmil för långa.
Då kan man inte få högre poäng.

Sedan drog mina egna missar ner rejält på sina ställen.

Så överlag var det inte alls en dålig procent, utan den speglade precis hur det faktiskt var!

Trots kassa procent för dagen så kände jag mig som en vinnare när jag körde från tävlingsplatsen.
ÄNTLIGEN har jag hittat hur jag ska rida honom och äntligen har jag fått tillbaka känslan igen!
Jag har vunnit över negativ energi och dålig känsla!
Det är större för mig än en rosett.

Nu kan det bara bli bättre och vi tränar vidare, tänker likadant och finslipar på detaljerna!
Och såklart får jag skärpa mig, när hästen går som en klocka är det tråkigt att jag slarvar till det!
Men det känns riktigt lovande inför hösten!

20160605_sater_dressyr_1250 20160605_sater_dressyr_0118

Bilder tagna i Säter i Juni av våra fantastiska sponsorer Event-bilder.se

 

Jag är tillbaka!

BAH!
Jag försvann inte i varken Jönköping eller USA!

Det har bara varit väldigt mycket sedan jag kom hem!

Men nu är jag tillbaka och ska försöka uppdatera här lite mer frekvent.

Om 20 min åker jag från jobbet, käkar lite lunch, åker via hemma och hämtar minneskort till kameran och sedan bär det av till Rommehoppet, där min fina Kossa och Louise ska tävla idag =)
Kossan går 1m fre-sön nu. Det är första gången han tävlar hoppning flera dagar i rad!

Är matte nervös? Ja.
DSC_5139

Filmer från dressyren 5/6 och fler bilder

Hej!
Nu har jag fått upp filmerna från i söndags =)
Analys är väl att mina underskänklar är ett hopplöst fall, de är helt lealösa.
Jag är så överrörlig i fotlederna att jag ofta vrickar dem 1-2ggr/ridpass när jag rider lätt.

Jag tror jag ska hitta övningar på att länga ut ridmusklerna i låren, läste en sån artikel för längesedan, för att kunna stabilisera bålen – då kanske det blir bättre.

Hursomhelst.
Största tacket i världen till världens bästa Ammi som inte bara följde med och filmade, utan åkte och gjorde i ordning och knoppade min häst så att jag i lugn och ro kunde vara speaker på förmiddagen!

Fick också fler bilder idag som Karin Klensmeden tog på oss 🙂

LB:3 – Här kostade den tidiga galoppfattningen oss en placering!

LA:3 – Jag red fel för jag tappade lite fokus när jag blev så glad över att förvända galoppen satt.

 
DSC_5683 DSC_5688 DSC_5689 DSC_5696 DSC_5720 DSC_5721 DSC_5729 DSC_5730 DSC_5752 DSC_5755

 

Div 3-finalen i hoppning!

Jamen just det!
Herr Kossa gick ju Div 3-hoppningen med Lollo i sadeln i lördags också!
Vilken häst jag har alltså!

Först gick han in och nollade förklassen på 90cm som ingenting!
Bra flyt, bra tempo och fina språng!

I Lagklassen nollade han grundomgången (90cm) och efter en spännande väntan på att alla i laget skulle hoppa klart så stod det klart att det blev omhoppning!

Casanovas första omhoppning i livet, och dessutom på en bana där hindren nu låg på 1m!
Ett pet, totalt 4 fel, då han var lite väl disträ in på 3an och mer fokuserad på annat!

Men SUPERFIN!
Vilken häst jag har!

Film från förklassen:

Film från lagklassen:

DSC_5078 DSC_5083 DSC_5108 DSC_5119 DSC_5122 DSC_5132 DSC_5139 DSC_5142

Debut i lokal LA:3

Igår var det dags!
Vi skulle äntligen göra vår debut i LA:3.
Vi har ju ridit en programridning i mars, men det räknas inte.

Kan ju säga att jag har haft ENORM prestationsångest av en rad olika anledningar, inte minst för att det var på hemmaplan (där vi faktiskt aldrig har presterat riktigt bra).
Sån prestationsångest att jag senast i onsdags var på väg att avanmäla LA:3 och försöka se om jag kunde efteranmäla till LB:1.
Men jag övertalade mig själv efter att vi dansat fram på Yvonne-träningen på onsdagskvällen.

Och tur var väl det!

Jag red först LB:3. 
Första LB:3 för i år, och tidigare har jag bara varit över 60% en enda gång på det programmet.
Han kändes DÖFIN på framridningen, jag kunde bara flyta med och rida!
Och vi höll känslan inne på banan, han tappade lite energi och påskjut emellanåt men då kom jag på mig själv med att jag motarbetade honom, släppte skänklarna och slappnade av och han gick på bra framåt igen.
Formen var toppen i traven, något hög i galoppen. Men det jobbar vi på!

Vi landade där på 62.576%, övergripande 6,5or och 7or!
Några fatala missar från min sida, vågade inte riktigt trycka på honom i första mellantraven. Sedan fattade jag galopp en bokstav för tidigt.
Men det gav såpass bra betalt att jag var en HALV POÄNG från placering.
Men jag är helnöjd, har bestämt mig för att inte älta det utan bara att jag själv måste göra bättre ifrån mig nästa gång!

 Sedan var det dags för debut i LA:3. 
Jag var TOKNERVÖS innan jag gick in.
Har aldrig någonsin tvivlat på mig själv i så mycket som inför denna starten.
Han var precis lika fin i denna klassen, om än lite mer på och framåt!
Dock spände jag mig en hel del i början innan jag sa åt mig själva att skärpa till mig!

Blev så jäkla lycklig att jag fick igenom båda skänkelvikningarna och att förvända galoppen satt att jag red mellangalopp snett igenom fast det skulle vara på långsidan, så där fick vi en felridning.

Men trots några rejäla ryttarmissar så skrapade vi ihop hela 60.143%!!!!
Jag GRÄT av lycka när jag fick resultatet!
Jag gick in med målet att rida på 55% och ta godkänt i höst.
MEN VI KLARADE 60%-gränsen redan i debuten!
Vi ÄR REDO.
VI KAN!

Ingen var nog lyckligare än jag!
Kom 5a och det var 3 placerade så ganska nära även där!

På plats fanns också mina sponsorer, Event-bilder.se (<–gå in och kolla)
De lyckades fånga några riktigt riktigt fina bilder, en av fotograferna som tagit ett par av bilderna nedan är bara 5,5 år gammal!

Filmer kommer i veckan, världens bästa Ammi ställde upp och knoppade och följde med som hästskötare!

20160605_sater_dressyr_1233 20160605_sater_dressyr_1250 20160605_sater_dressyr_2109 20160605_sater_dressyr_0106

20160605_sater_dressyr_0118 20160605_sater_dressyr_0121 20160605_sater_dressyr_0156 20160605_sater_dressyr_1068

Hopptävling FRK – debut 95cm

Idag har Casanova och Louise tävlat hoppning på Falu Ridklubb ?

90 cm Clearround
Han hoppar super men får för sig att “jag kan själv” och lyssnade inte riktigt på Louise, därav ett pet.
Men annars fint flyt och bra tempo!
Vi glömde tyvärr filma denna klassen, man kan ju inte komma ihåg allt xD

Debut i 95cm bed. A:0/A:0
Här hade de riktigt bra tempo, mycket bättre än första, vilket visade sig i att de red 10 sekunder snabbare än i första klassen.
Kossan var mycket kvickare och lyfte fint på tassarna.
Tyvärr fick han för sig att tveka lite på sista hindret i grundomgången och fick det med sig!
Annars hade han gått till omhoppning i hans första individuella tävlingsklass i livet och hans första tävlingsbana på 95cm!

Vilken fantastisk superko jag har <3

Idag är han värd miljarder!

DSC_4655 DSC_4671 DSC_4676 DSC_4679 DSC_4701 DSC_4705 DSC_4730 DSC_4732 DSC_4747 DSC_4748 DSC_4762 <img class="alignnone size-large wp-image-528" src="http://i2.wp.com/miranova.nu/wp-content/uploads/2016/05/DSC_4766.jpg?resize=680%2C1024" alt="DSC_4766" srcset="http://i2.wp.com/miranova.nu/wp-content/uploads/2016/05/DSC_4766.jpg?resize=680%2C1024 680w, http://i2.wp.com/miranova.nu/wp-content/uploads/2016/05/DSC_4766 precio de la viagra en farmacias.jpg?resize=199%2C300 199w, http://i2.wp.com/miranova.nu/wp-content/uploads/2016/05/DSC_4766.jpg?resize=768%2C1156 768w” sizes=”(max-width: 680px) 100vw, 680px” data-recalc-dims=”1″ />