Jag har uppnått en dröm!

Sedan jag var liten har jag drömt om att få tävla Medelsvår dressyr.
Det har jag nu gjort!
I lördags gjorde vi debut, jag och Casanova, i en regional MsvC:1 på Falu Ridklubb!
Men först red vi en LA:4 som förklass. Superbra känsla hela programmet igenom. Men tyvärr totala hjärnsläpp från mitt håll som resulterade i 2 felridningar och sen lite väl laddad och ösig galopp som resulterade i omslag och tramp på dresyrstaket osv.
Där kammade vi ihop hela 53% xD Sämsta LA:4-resultatet någonsin, men troligtvis bästa känslan!

Här är bilder som Event-Bilder tog under LA:4an 🙂

Sen i MsvC:1 hade jag en ännu bättre känsla genom hela programmet! Allt bara flöt kändes det som!

Och trots att jag hade en felridning så landade vi på 60.106%!
Jag hade som mål att ta 55%, så det slog vi och bevisade att vi hör hemma där!

Det som saknas är fortfarande lite styrka, och att få ner nacken något mer så att han inte blir så hög och spänd.
Det är bättre än förut, men kan bli mycket bättre!

Dessutom har vi börjat lyckas med saker vi inte lyckats med förut, t.ex. travökninar! Nu sträcker han fram benen 😀 ÄNTLIGEN!
Jag hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få till en mellantrav, och i lördags fick vi till och med en 6a på den ÖKADE traven!
Jag är så glad och stolt över min fina fina fina häst!
Wow vad han har vuxit!
Här är bilder från MsvC:1an, fotograf här är självklart Event-Bilder =)

 


Sedan igår så avslutade jag helgen med att rida en LA:3.
Jag hade ont, förjävla ont alltså.
Fibron slog till deluxe.
Hade så ont i speciellt vänster han och handled att jag upplevde honom som alldeles för stark i vänstersidan.
Detta gjorde att jag inte klarade av att rida på samma sätt som dagen innan och fick till en rätt usel känsla faktiskt.
Men vi tog oss igenom, inga större missar förutom ett omslag i sista ökade galoppen. Så jag är nöjd ändå!
Landade på 61.857%, och om jag jämför tidigare ritter jag gjort i LA:3 som också känts kassa så är det en höjning med ganska många procent.
Det är kul när man hittar en ny lägsta-nivå också 😉
Bilder, återigen från bästa sponsorerna Event-bilder.se :

Tävlingssäsongen 2016 – Dressyr

Hej Kompisar,

Det har väl blivit dags att sammanfatta detta årets tävlingssäsong.
Observera att jag ENDAST räknar starter på Lokal/regional nivå, alltså riktiga tävlingar. 
Jag räknar INTE med Pay and rides, clearrounder och klubbtävlingar – detta för att man inte kan jämföra resultat från dessa med resultat från riktiga tävlingar. 

Vi kan köra de snabba detaljerna först, och jämför med året innan där förra årets resultat står inom parentes:
Antal starter: 13 (23)
Antal placeringar: 1 (5)
Antal starter över 60%: 6 (12)
Säsongens högsta procent: 70.35% (67.58%)
Säsongens lägsta procent: 56.05% (49.87%)
Medelprocent: 59.96% (59.97%)
Antal starter LB: 5 (14)
Antal starter LA: 8 (7, notera endast i LA:1 2015)
(2015 startade jag även två gånger i LC:1)

Det kan ju lätt se ut som att det gick bättre på många plan 2015, men så är inte känslan. Anledningen till att det blev många fler starter förra året är för att oftast red två klasser/dag, i år har jag för det mesta bara ridit en klass/dag för att kunna fokusera bättre. Dessutom red jag både Div 3 och två förra året, i år reda jag bara div 2.
Om man räknar bort t.ex. mina starter i LC:1 från 2015 och tar bort starter i LA:3 och LA:4 för 2016 (för att jämföra ungefär samma klasser) så hamnar medelprocenten på 58.92% förra säsongen och 61.91% för 2016, så vi har absolut gått framåt sedan förra året.
2015 hade vi dessutom en mycket längre svacka som jag inte riktigt lyckades lösa, i år låg den svackan på en tävling.
Här kan ni se en jämförelsetabell jag gör mellan mina säsonger:
jamfor-20152016Som ni ser har jag inte varit nere på rött en enda gång den här säsongen, trots att jag gått upp i klasserna 🙂

Allmänt:
Överlag tycker jag att detta är säsongen då vi har utvecklats som mest.
Vi har inte tagit mer än en placering, men det har inte varit meningen heller. Jag har i år valt att ta mig an och skaffa rutin på LA-nivå istället för att plocka rosetter i LB.
Början på säsongen var okej, bjudningen var bra men formen satt inte riktigt helt, Casanova blev lite spänd i nacken och jag tyckte rent allmänt att jag inte fick till den där känslan.
I juni kände jag att formen började släppa riktigt och det var första gången i år jag verkligen hittade ridkänslan, då satt jag och red med världens största leende programmen igenom.
Där gjorde vi också debut i LA:3, och trots en felridning lyckades vi kravla oss över 60%.
Sedan åkte jag till USA med jobbet, och stannade sedan på semester.
När jag kom hem hade Casanova fått det lite väl lugnt och gått i sin egen takt, vilket medförde att vi hade lite svårigheter med disciplinen efteråt och jag fick på nytt berätta för hästen vad som gäller.
Där hade vi en svacka under en start, men den höll inte i sig mer än just den starten – som tur var!
Under hösten debuterade vi LA:4 då någon i laget var tvungen att rida den klassen. Det som brast här var för det mesta bakdelsväningarna, men vi var inte riktigt där då.
Avslutade på topp med vårt personliga rekord på 70.35% och en 3e placering!
14608778_10154132619652842_8299978640636602661_o14706764_10154132177967842_1098384921135787190_o

 

 

 

 

 

 

 

 

Säsongens bästa känsla:
Bästa känslan var nog efter debuten i LA:3, när jag fick reda på att jag hade klarat 60% – då brast det för mig och tårarna sprutade!
I ren lycka, över att jag har världens bästa häst som ställer upp – och som har vuxit till sig rejält både fysiskt och psykiskt!

Säsongens sämsta känsla: 
Var på Falu Ridklubb i Juli, där hästen går som en dröm på framridningen, men inne på banan bara helt lägger av att lyssna på mig, tappar helt fokus och spökar för ALLT han kan spöka för. När han gör så så blir han så otroligt seg och det går inte att påverka honom på något sätt, hade jag fått ha ett spö med mig in på banan hade det aldrig hänt, men usch.
Här ville jag bara gråta och ge bort hästen, det är inte snällt när han gör så.

Oftast när han dör på banan har det varit mitt fel som ryttare, då jag har suttit och klämt och tokskänklat hela tiden. Men den här tävlingen var det hans hjärnspöken som gick in helt.
Blev till och med rädd för bokstäverna.
När han gör så så tappar jag bort mig helt, och drar på mig två felridningar när jag ändå håller på liksom..
Lyckades ändå rida ihop 57.43%

Säsongens största tabbe:
I juni i Säter när jag i LB:3an fattade galopp en bokstav för tidigt, och tappade 2 poäng. Hamnade 0,5p utanför placering! Så surt, men samtidigt bra – då är vi på rätt väg 😉

Säsongens pinsammaste: 
HAHAHA Det var när jag låste in mig själv i transporten utan telefon på Sveden xD
Men den historien förtjänar ett eget inlägg!

Vad jag är mest nöjd med:
Att vi har vågat!
Vi har ju faktiskt vågat satsa lite i klasserna, även om vi vet att vi inte riktigt är där än, så tycker varken jag eller hästen att tex LB:1 är särskilt roliga att ta sig igenom.
När jag tänker tillbaka på den här säsongen så blir jag helt varm inombords iallafall!
Jag är stolt över mig och min häst.
För att vinna och vara placerad är faktiskt inte allt – utan det är känslan!
Känslan att man utvecklas och kommer framåt!
Allt annat är bara en bonus!

foto_elli_45-1Fotograf: Elina Lindgren

 

Att komma sist men ändå vinna!

Hur gör man det?
Jag tänkte dela med mig av ett tankesätt som jag jobbar med.

Egentligen börjar detta förra året, då Casanova helt lade av inne på banan efter ett kortare sommaruppehåll.
Han gick som en dröm på träning och framridning, sen fick vi startsignal och hästen dog helt.
Han gick där med spetsade öron, framåt, såg skitlycklig ut.
Men lyssnade 0% på mig. Han totalt ignorerade mig.
Då fick vi lite hjälp utifrån, jag fokuserade om och lyckades få tillbaka att han tyckte att det var kul igen.
Vi avslutade året med ett par placeringar.

I år har han inte varit seg på banan.. Fram till tävlingen på Falu Ridklubb 29/7.
Då var det nog flera faktorer som spelade in. Bland annat att det var en så kallad “flygande start”, man fick inte rida runt inne på banan innan startsignal utan man fick starta utifrån och rida in och hälsa direkt.

Hästen gick toppen på framridningen, sedan började jag rida runt banan. Då blev häst paranoid och tyckte att hela världen var farlig.
Detta hängde med in på banan och istället för att stissa upp sig och hoppa åt sidan eller andra liknande reaktioner så blev han bara väldigt spänd OCH SEG.
Han slutade lyssna på mig helt.
Detta resulterar i att jag rider två felridningar.  (alltså -6p)
Och lyckas ändå landa på 57%.
Men förra året kände jag det inte på samma sätt, att det var för att han blev spänd som han blev seg.

Och ni ska veta att jag har analyserat den här situationen sedan dess.
Jag har fått hjälp, tips och råd av mina fantastiska hästvänner!
Mina tränare Göran och Yvonne har också hjälpt mig enormt!

Inför gårdagens tävling hade jag en plan:
Klass 1 – LA:1 – Rid som om du tävlade hoppning. Mycket energi och framåt. Både jag och hästen ska ha kul!
Klass 2 – LA:3 – (om det funkar i första klassen), värm upp lika som till första klassen. Många energiutbrott. Sedan rid noggrannare inne på banan.

Hur det gick:
LA:1
Jag red helt enligt plan.
Vi hade skitkul.
Det såg garanterat inte snyggt ut, mest som fart och fläng.
Men hästen hittade bjudning och VILLE gå framåt!

Vi slutade på 56%, eftersom att jag red på framåt rejält på bekostnad av formen.
Fick till och med kommentar om att han har lite bråttom ibland.
Mission accomplished!

LA:3
Red även här enligt planen. Fortfarande med energi, men lite mer samlat och prydligt.
Detta resulterade att jag fick tillbaka den där känslan jag hade när vi gjorde våra bästa ritter i år (Säter i Juni).
Och för mig är det känslan som är det viktigaste av allt när jag tävlar.
Får jag inte till känslan har jag svårt att glädjas över procenten.
Jag gjorde några rejäla ryttarmissar, men det är inget jag lägger energi på för målet för dagen var inte att vinna.
Utan att hitta tillbaka till känslan igen.

När jag fick se resultatet blev jag först väldigt besviken, ynka 55%, och sist i resultatlistan.
Jag var besviken ända tills jag läste protokollet.
Och det var inte domaren som var snål, utan hon var snarare väldigt rättvis.
Ja fick för det mesta 6or och ett gäng 6,5or.
Nästan på alla punkter där var kommentaren om att jag rider med glappande tygel/ingen kontakt med hästens mun.
Och såhär i efterhand så inser jag ju att jag ramlat tillbaka till den gamla vanan där tyglarna glider genom handen och tillslut blir en halvmil för långa.
Då kan man inte få högre poäng.

Sedan drog mina egna missar ner rejält på sina ställen.

Så överlag var det inte alls en dålig procent, utan den speglade precis hur det faktiskt var!

Trots kassa procent för dagen så kände jag mig som en vinnare när jag körde från tävlingsplatsen.
ÄNTLIGEN har jag hittat hur jag ska rida honom och äntligen har jag fått tillbaka känslan igen!
Jag har vunnit över negativ energi och dålig känsla!
Det är större för mig än en rosett.

Nu kan det bara bli bättre och vi tränar vidare, tänker likadant och finslipar på detaljerna!
Och såklart får jag skärpa mig, när hästen går som en klocka är det tråkigt att jag slarvar till det!
Men det känns riktigt lovande inför hösten!

20160605_sater_dressyr_1250 20160605_sater_dressyr_0118

Bilder tagna i Säter i Juni av våra fantastiska sponsorer Event-bilder.se

 

Filmer från dressyren 5/6 och fler bilder

Hej!
Nu har jag fått upp filmerna från i söndags =)
Analys är väl att mina underskänklar är ett hopplöst fall, de är helt lealösa.
Jag är så överrörlig i fotlederna att jag ofta vrickar dem 1-2ggr/ridpass när jag rider lätt.

Jag tror jag ska hitta övningar på att länga ut ridmusklerna i låren, läste en sån artikel för längesedan, för att kunna stabilisera bålen – då kanske det blir bättre.

Hursomhelst.
Största tacket i världen till världens bästa Ammi som inte bara följde med och filmade, utan åkte och gjorde i ordning och knoppade min häst så att jag i lugn och ro kunde vara speaker på förmiddagen!

Fick också fler bilder idag som Karin Klensmeden tog på oss 🙂

LB:3 – Här kostade den tidiga galoppfattningen oss en placering!

LA:3 – Jag red fel för jag tappade lite fokus när jag blev så glad över att förvända galoppen satt.

 
DSC_5683 DSC_5688 DSC_5689 DSC_5696 DSC_5720 DSC_5721 DSC_5729 DSC_5730 DSC_5752 DSC_5755

 

Debut i lokal LA:3

Igår var det dags!
Vi skulle äntligen göra vår debut i LA:3.
Vi har ju ridit en programridning i mars, men det räknas inte.

Kan ju säga att jag har haft ENORM prestationsångest av en rad olika anledningar, inte minst för att det var på hemmaplan (där vi faktiskt aldrig har presterat riktigt bra).
Sån prestationsångest att jag senast i onsdags var på väg att avanmäla LA:3 och försöka se om jag kunde efteranmäla till LB:1.
Men jag övertalade mig själv efter att vi dansat fram på Yvonne-träningen på onsdagskvällen.

Och tur var väl det!

Jag red först LB:3. 
Första LB:3 för i år, och tidigare har jag bara varit över 60% en enda gång på det programmet.
Han kändes DÖFIN på framridningen, jag kunde bara flyta med och rida!
Och vi höll känslan inne på banan, han tappade lite energi och påskjut emellanåt men då kom jag på mig själv med att jag motarbetade honom, släppte skänklarna och slappnade av och han gick på bra framåt igen.
Formen var toppen i traven, något hög i galoppen. Men det jobbar vi på!

Vi landade där på 62.576%, övergripande 6,5or och 7or!
Några fatala missar från min sida, vågade inte riktigt trycka på honom i första mellantraven. Sedan fattade jag galopp en bokstav för tidigt.
Men det gav såpass bra betalt att jag var en HALV POÄNG från placering.
Men jag är helnöjd, har bestämt mig för att inte älta det utan bara att jag själv måste göra bättre ifrån mig nästa gång!

 Sedan var det dags för debut i LA:3. 
Jag var TOKNERVÖS innan jag gick in.
Har aldrig någonsin tvivlat på mig själv i så mycket som inför denna starten.
Han var precis lika fin i denna klassen, om än lite mer på och framåt!
Dock spände jag mig en hel del i början innan jag sa åt mig själva att skärpa till mig!

Blev så jäkla lycklig att jag fick igenom båda skänkelvikningarna och att förvända galoppen satt att jag red mellangalopp snett igenom fast det skulle vara på långsidan, så där fick vi en felridning.

Men trots några rejäla ryttarmissar så skrapade vi ihop hela 60.143%!!!!
Jag GRÄT av lycka när jag fick resultatet!
Jag gick in med målet att rida på 55% och ta godkänt i höst.
MEN VI KLARADE 60%-gränsen redan i debuten!
Vi ÄR REDO.
VI KAN!

Ingen var nog lyckligare än jag!
Kom 5a och det var 3 placerade så ganska nära även där!

På plats fanns också mina sponsorer, Event-bilder.se (<–gå in och kolla)
De lyckades fånga några riktigt riktigt fina bilder, en av fotograferna som tagit ett par av bilderna nedan är bara 5,5 år gammal!

Filmer kommer i veckan, världens bästa Ammi ställde upp och knoppade och följde med som hästskötare!

20160605_sater_dressyr_1233 20160605_sater_dressyr_1250 20160605_sater_dressyr_2109 20160605_sater_dressyr_0106

20160605_sater_dressyr_0118 20160605_sater_dressyr_0121 20160605_sater_dressyr_0156 20160605_sater_dressyr_1068

Rapport från årets första start!

Men shit!
jag har ju glömt att rapportera hur årets första start gick förra helgen!
Vi red en LB:1 och skrapade ihop 63.57%, helt ok känsla. Kändes lite springig emellanåt men annars väldigt lydig!

Fick för första gången någonsin kritik på takten i skritten, jag kan inte tycka att jag kände någon otakt eller ens kan se det på filmen.
Domaren tyckte att det var svagt taktmässigt och att han ej får riktig 4-takt i skritten.
Visserligen kunde jag ha tryckt på mer i längningen, det håller jag med om.. Jag kom väl på halvvägs att jag faktiskt skulle driva på honom mer, så svag energi blev det.
Men jag hittar inget taktfel. Dessutom vet jag flera stycken andra som också fick kritik för att de saknade ren 4-taktig skritt. Well well, det är domarn som dömer, hon kan ju se det på ett annat sätt från hennes vinkel.

Överlag funkade det bra, vi galopperade hela diagonaler, vilket var svårt förra året och han var lydig i upptagningen från den längda skritten där han annars gärna taktar för att han VET att efter skritten kommer galoppen.

Formen kunde varit bättre, jag var nöjd över att han inte knäppte av i nacken och hamnade bakom lod, mindre nöjd med min egen ridning när jag ser filmen efteråt.
Jag fegade ur totalt och vågade inte rida ihop honom, jag satt ju och gjorde ingenting åt den öppna formen han hade stora delar av programmet!
Så rider jag ju inte på träning!
Suck vad trött jag blir på mig själv, det är ju nästan pinsamt!
När jag vet hur jäkla bra han kan gå, för det gör han varje gång jag rider själv eller för tränare!
Mitt undermedvetna är väl rädd att det ska bli som början på förra året då han gärna gick bakom lod och knäppte av, men JAG VET JU att han är mycket starkare i kroppen nu och det ska mycket till för att han ska hamna bakom nu och tappa kontakten!
Well well, det är tur man kan inse sina fel och brister så att man kan göra om och göra rätt till nästa gång:)

Men om jag jämför årets första lokala LB:1 med förra årets första.
Så kan vi ju säga att det hänt en hel del, förra året gick vi ut på 50.0%.. I år har vi höjt oss till 63.57%.
Visserligen olika domare, men det säger ändå lite iallafall!

Nu har jag dessutom anmält till Pay and Ride i Ludvika den 9e april, rider en LA:1 och en LB:3, bara för att se om vi kan spänna av lite på tävlingsbanan och hitta rytmen och formen lite bättre:)

Sen blir nästa lokala start den 17e April i Gagnef!
Då rider vi LB:1 och LA:1, då hoppas jag på minst 65% i LB:1 och en godkänd ritt i LA:1!

DSC_3927 DSC_3912 DSC_3904

Programridning LA:3

Hej!
Minns ni mig? 😉
Jag lovar att bli lite mer aktiv här nu när säsongen kör igång igen!

Jag och Kossan red iallafall en programridning i lördags, jag kände för att rida LA:3 bara för att se om vi klarar av det, och till stor del så gör vi faktiskt det 🙂

Vi behöver båda slappna av lite mer; Jag för att mina underskänklar inte ska flaxa iväg och lossna från foten och Casanova för att han blir hög och spänd i formen, säkert mycket på grund av att jag själv inte slappnar av helt.

Men överlag är jag väldigt nöjd:)
Ser inte alls så hafsigt ut som det emellanåt kändes!
Känns inte som att det är omöjligt att vi kan starta LA:3 på riktig tävling i Vansbro den 7e maj 🙂

Nu taggar vi för årets första start som blir en LB:1 på Svärdsjö Ridklubb på söndag 🙂

Här är film på vår debut i LA:3 med domarkommentarer som stod i protokollet, i filmen i efterhand hör jag fler kommentarer och även kommentarer som inte stämmer överrens riktigt med protokollet, men jag väljer att bara skriva de som står i protokollet helt enkelt.

Årets första start!

ÄNTLIGEN!
Nu har jag fått tummen ur och betalat min ryttarlicens.
Tyvärr har det hunnit bli fullt till Avesta den 19e, så jag anmälde mig till en LB:1 i Svärdsjö den 13e istället.
Vi får helt enkelt vänta till slutet på April med lång bana ser det ut som. Men det gör inte mig något 🙂
Blir en mjukstart iallafall!

Ska bli kul att se om vi tar 66.42% nu, som var vårt bästa resultat i LB:1 förra året.
Han känns ju en miljon gånger finare nu än då!

anmäld

Laddad och motiverad!

Jag är så galet laddad och motiverad för att tävlingssäsongen ska kicka igång ordentligt nu, att vänta till 5e mars tar kål på mig! Haha.
Skulle visserligen kunna åka och rida en Pay and Ride i Ludvika sista helgen i februari, men jag sparar de pengarna till Göteborg Horse Show 😉

Det blir ju iallafall programridning 5e mars och sedan årets första riktiga start 19e mars!

Men han känns 200% finare att rida nu än vad han gjorde i Oktober, och då gick det tokbra.

Men en vinter med mycket träning med fokus på muskelbygge.
Har ju dessutom bytt foder till Pavo Top Sport och Pavo SlobberMash och satan vad han har musklat sig och hittat bra energi, inte sån där “jagblirknäppihuvudet”-energi som han kan få på havre, utan riktigt bra energi i rätt form!

Åh vad kul det ska bli om det märks skillnad i procenten nu!

11807533_10153146259147842_5413796874523280375_o (1) 12001100_10153251999307842_7021784488370003712_o 12028749_10153251999272842_4458920570248811423_o 12034252_10153315080382842_1017178634664965726_o 12186499_10153315110772842_5465729028635171959_o

Vår allra första start!

Idag var det exakt två år sedan vi gjorde vår allra första start för en domare.
Visserligen bara en clearround men ändå.

Lyckades få 68.333% för den här ritten, och jag måste säga såhär i efterhand att Britt Hammar var lite väl generös med poängen, många snällhetspoäng och hon bortsåg helt från att han blev rädd när de öppnade porten.

Mycket förbättringar sedan dess!
Inte minst med knopparna, herregud vad pinsamt att jag lät honom se ut så!

Men ändå kul att kunna jämföra 🙂

Trodde att jag fick fel galopp två gånger så därför bröt jag av och fattade ny, insåg i efterhand att det var rätt från början ^^

Det enda som var mer positivt där var väl att jag var några kg lättare 😉 Men det är lugnt, jag ska tillbaka dit!

Vad tycker ni? Visst har vi utvecklats sedan dess?

892816_10151968802402842_469110472_o 1492577_10151968802387842_364344072_o 1504478_10151968802552842_2005780833_o 1522630_10151968802557842_2038278428_o 1523197_10151968802727842_1529631932_o 1658517_10151968802412842_484766361_o