Daladressyren – Söndag 29/7 *BILDBOMB*

Söndag 29/7 – MsvC:1

Vi avslutade helgen med att rida en MsvC:1. Förhoppningarna här var att få en bättre eftergift i traven och behålla den runda fina galoppen från dagen innan.

Framridning: 

Idag hade “någon” hällt massor med vatten på banan, sådär så att det blir stora hemska vattenpölar som dränker små mörkbruna valackar. Och dessutom, ve och fasa, skvätter på en!
Så halva framridningen gick till att få Herr Kossa igenom vattnet, och när vi till slut blev tillräckligt osams, där jag vann, så fick han ett jäääkla tryck! Riktigt härlig känsla faktiskt!

Inne på banan:

Här var det ju någon som hällt ut en vattenpöl mitt framför domaren. Och hästen som inte har reagerat alls på domaren de tidigare två dagarna – var nu skräckslagen och övertygad om att de skulle spruta vatten på honom också.
Detta ledde till en otroligt spänd häst med hög nacke. Han skötte sig dock och gjorde allt jag bad om, men den höga nacken och spändheten drar ner poängen rejält – vilket är helt rätt.
Men trots att han var spänd så fokuserade han faktiskt på mig, och dog inte. Han blev inte en nonchalant betongsugga som han blev på KM, utan lyssnade faktiskt och hade en jäkla framåtbjudning, speciellt i ökningarna bort ifrån domaren xD

Så överlag är jag skitnöjd med helgen, häst är pigg, framåt och fokuserad! NU ska vi hitta avspändheten igen 🙂

Resultat: 57.738% plats 11 av 14 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar fler bilder från dem i Equipes webshop 🙂

Daladressyren – Lördag 28/7 – Debut i MsvC:2!! *BILDBOMB*

Lördag 28/7 – DEBUT MsvC:2

Lördag och det var dags för oss att debutera MsvC:2, planen var att få honom lite mer eftergiven samt rundare i galoppen då han blev lite hög i nacken i just galoppen dagen innan.

Framridning: 
Idag ville jag ha honom mjukare, så jag valde att rida fram honom lite längre, ca 45 min. I början var han jätteseg och loj och inte alls framme för skänkeln, men helt plötsligt efter ca 20 min sa det “poff” och så kändes det som att vi dansade fram. Helt klart bästa känslan i år på framridningen! Så himla fin häst.

Inne på banan:

Här fortsatte den jättehärliga känslan från framridningen, men återigen rider jag som en fyllekaja i skolorna hahaha. Vingliga linjer i öppnorna och även här blev jag lite passiv och vågade inte rida ihop honom för mycket = lite för hög nacke i traven samt inte helt eftergiven.
Sedan var det ju det där med bakdelsvändningar, jag hatar dem. Men i detta programmet är det inte koefficient (x2 på poängen) på dem, som det är i LA:4an, så det drar inte ner procenten lika mycket när jag misslyckas här. Men till min förvåning satte jag 5 och 5.5 på dem, vilket är bra mycket bättre än sist jag red bakdelsvändningar och fick 3 och 4a på dem, så jag var skitnöjd!
I galoppen var han MAGISK!
Alltså sån jääääkla bra känsla!
Men såklart så måste jag rida fel första gången jag testar ett nytt program, så efter första enkla bytet så tappar jag bort mig helt och börjar tänka. Jag visste att det inte var en ny serpentin direkt, och jag visste att det inte var snett igenom, så i nästa hörn vände jag tillbaka, som en halvcirkel, och kom precis då på att det var exakt vad jag skulle göra, fast från nästa bokstav och med överstrykning. Så jag ropade till domaren: “TA DET SOM EN FELRIDNING”, och gjorde om det – och tur var väl det för vi fick en 8a!
Sedan fick vi 7,5 på nästa galoppserpentin med förvänd galopp.

Jag var sååååå nöjd och glad över min fina fantastiska häst, som verkade tycka att det var kul! Det var så himla roligt att rida igen 😀
Resultat: 58.605% plats 16 av 21 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar fler bilder från dem i Equipes webshop 🙂

 

Dessa bilder nedanför är tagna av bästa Elsa Hellman, som också följde med som hästskötare, tusen tack!

Daladressyren 2018 – Fredag *BILDBOMB*

Såå, då var Daladressyren på Falu Ridklubb över för i år (Det var den redan i söndags men jag har glömt av att blogga).

Jag tänkte ge er en sammanfattning från varje dag, då jag tävlade alla tre dagarna 🙂

Fredag 27/7 – LA:3

Framridning: 
Då han tvärdog på KM två helger innan så ville jag inte rida fram för länge, dessutom var det minst 200000 grader för varmt ute, så jag red bara fram i ca 15-20 minuter.
Fokus var på framåtbjudning och inte på lösgjordhet. Hästen var trevlig och framåt, lite stel i sidorna då han fick vila dagen före istället för att hoppa, pga värmen.

Inne på banan:

Här var han jättetrevlig, pigg och framåt. Men jag blev lite för passiv i min ridning då jag knappt vågade rida ihop honom med rädsla för att han skulle lägga av. Dessutom red jag som en fyllekaja i skänkelvikningarna så det blev väldigt vingligt med släpande bakdel (fick en 4a!!! HAHAHA på den ena. Sämsta någonsin tror jag).
Hade trots det en väldigt bra ridkänsla i övrigt, med hästen framme för skänkeln och bra flyt.
Lite hög i formen i galoppen bara, men fokus var faktiskt inte på formen här, utan på framåtbjudningen – och det lyckades vi med!
Jag var jättenöjd!

Resultat: 62.8% plats 11 av 15 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar bilder från dem i Equipes webshop 🙂
Ignorera hur tjock jag blivit, jag sväller jättemycket i värmen ><
Men kolla in de skitsnygga stövlarna från Imperial riding <3

 

 

Vad är på gång?

Sååå jag har typ smält helgen som var nu, nästan iallafall haha.

Detta är vad som händer resten av månaden:

7/7 – Lokal 95cm A:0/A:0, JAG HOPPAR (herregud) , Hofors (Emmy hoppar 115cm)
14/7 – Jag rider LB:1 på Jake (Outlaw Express) som är en av mina elevers ponnyer på Rommeheds dressyrclearround
15/7 – Klubbmästerskap MsvC:1, Rommehed Stallklubb
19/7 – Lokal 100cm A:0/A:0 Kråkhoppet, JAG HOPPAR IGEN :O, Svärdsjö Ridklubb
20/7 – Regional 100cm A:0/A:0 Kråkhoppet, yes, jag hoppar här också, Svärdsjö Ridklubb
27/7 – Regional LA:3, Daladressyren, Falu Ridklubb
28/7 – Regional MsvC:2, DEBUT!!, Daladressyren, Falu Ridklubb
29/7 – Regional MsvC:1, Daladressyren, Falu Ridklubb

Har knappt börjat kolla på Augusti, men lär ju göra det innan alla MsvC:1 blir fulla..

Drömmer jag?!? * BILDBOMB*

Tre tävlingar, fyra klasser, tre placeringar och två kval.

Jag är mållös, tacksam, tror att jag drömmer.
Jag lever min dröm.
10 juni blev vi placerade i LA:3 på 67.7%, vi red även ihop 61.3% i MsvC:1 där vi tog ett nytt personbästa. SÅÅÅ nära ett kval!

I helgen som var nu gjorde vi något jag drömt om i hela mitt liv.
Lördag 30 Juni: nytt personbästa 63,8%, ett kval och en ANDRAPLACERING!!
Söndag 1 Juli: ännu ett personbästa på 65.0%, färdigkvalad till MsvB och en tredjeplacering!!

För många är det inte särskilt märkvärdigt att ha plockat placeringar i MsvC:1, även om första säkert är speciell för de flesta.

Men för mig är det enormt.
Dels för att min stora dröm i mitt hästliv har varit att rida medelsvår dressyr.
Den drömmen uppnådde vi när vi debuterade förra sommaren.
Nästa steg i drömmen var att kunna placera sig, vilket vi gjorde BÅDA starterna i helgen. Det är för mig helt osannolikt och jag måste själv omvärdera vår egen nivå och kapacitet.

Utöver detta lider jag av kroniska smärtsjukdomar. Jag har fibromyalgi, endometrios, karpaltunnelsyndrom och överrörlighet plus en rad skador från lite olyckor här och var under åren.
Läkare, sjukgymnaster, friska människor och andra sjuka människor har berättat för mig att jag inte kan, att jag inte borde, att om jag håller på såhär så kanske jag inte är så sjuk egentligen.

Dessutom har jag under årens gång, även om det är få gånger, fått höra att hästar med hovskägg inte ska gå dressyr, att han är alldeles för högrest, att han inte är byggd för dressyr etc.

Och som pricken över i så var jag på BOTTEN i mitt mående 2017, då allt för mycket hände runtomkring mig.

I år har fokus legat på att lyssna lite på kroppen, lägga upp en träningsplan tillsammans med ett helt fantastiskt team av läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och kbt-terapeut hos vårdcentralen.
Och en handlingsplan, skulle jag vilja kalla det, då det inte finns några mönster i mina sjukdomar, det går liksom bara upp och ner hela tiden – helt okontrollerat, då krävs en plan för varje dag, för varje tillfälle. Jag kan inte lägga upp ett träningsschema för en vecka, för jag har ingen aning om hur jag mår imorgon.
Casanova är det som får mig att kliva upp varje dag, ta mig till jobbet och sedan fixa stallet. Han är min medicin.

Att dessutom sitta på en buskavlad korsning, med okänd stam (vi vet vilka föräldrarna är, men de är oreggade i passet), som jag köpt för en spottstyver, till skillnad från de flesta andra hästar i våra klasser.
Att utöver det ha utbildat hästen själv, då han var precis inriden och kunde grunderna när han kom till mig.

Det är ENORMT för mig.
Jag är nog i en bubbla just nu, grinar nästan av lycka så fort jag försöker berätta om helgen som varit.

Bjuder på lite bilder!

Lördag, resultatlista, prisutdelningsbilder som bästa Ammi Hedman Erkumru tog:

Bilder från i söndags, resultatlista, en helt fantastisk kommentar från domaren i protokollet (att jag gör ett bra jobb med hästen) och sedan lite blandade bilder från framridning, ritten, prisutdelning och efter det, tagna av Annie Klaar:

Jakten på ett kval

Hej, minns ni mig? haha. Jag är så dålig på detta med att hålla igång och blogga. Jag har TUSEN idéer, men de kommer alltid när jag sitter olägligt till, sen hinner jag glömma av dem.
Men jag tänkte att jag skulle uppdatera er lite på hur tävlingarna går.

Som många redan vet så jagar vi kval i MsvC nu, för att vara startberättigade till MsvB. Tekniskt sett så har vi inte bråttom alls att plocka kvalen, för vi kan ändå inte göra byten än. Men det hade varit såååå skönt att ha kvalen avklarade, så att vi i lugn och ro kan träna byten över vintern.

För er som inte vet hur kval och sånt fungerar så kan jag lite snabbt förklara detta.
Alla klasser upp till och med MsvC:2 kan du rida utan att ha kvalat innan. Men Fr.o.m MsvB krävs att man kvalar.
För att få rida MsvB så måste vi rida minst två starter, på riktig tävling (klubb/pay and ride räknas alltså inte) i MsvC på över 62%.
En kvalperiod är två år lång. Har jag inte lyckats rida på över 62% i MsvB inom två år från att jag kvalat så måste jag kvala om.

Det ligger dessutom som förslag till SvRF att inför nästa år höja kvalgränsen till 64%, så gissa varför jag har lite extra eld i baken i år?

Jag har ju dessutom varit helt svältfödd på starter i Msv i år!
Jag red senaste starten i MsvC i FEBRUARI och har behövt vänta heeeeeela våren fram till i söndags på att få starta igen.
En anledning är brist på program på lång bana, en annan att när det väl dykt upp en passande så har den blivit full på tre sekunder och jag varit för långsam, eller så har det krockat med annat som varit planerat i livet.

Jag har iallafall kommit ut och ridit en LA:1, 1/4, i Hofors. Då gick det rätt bra förutom att han var cräääjzy på framridningen och lite väl taggad/småspänd inne på banan, men det resulterade att vi hamnade andra utanför placering iallafall med 63.6%. Var jättenöjd med känslan!

Sedan red jag en LA:4, 1/5, i Surahammar. Där jag fick till ett helt fantastiskt galopprogram med 7or + en 8a rakt igenom. Tyvärr kan vi inte göra bakdelsvändningar på tävling, vilket drog ner poängen enormt och vi hamnade första utanför placering med 60.27%. Hade vi satt en 6a på EN bakdelsvändning hade vi varit placerade. Hade jag satt minst 6 på båda så hade vi VUNNIT.
Så efter det har jag beslutat mig för att aldrig rida en bakdelsvändning på tävling igen, då det bara går sämre ju mer vi tränar, haha. Skämt åsido, jag tänker iallafall aldrig någonsin rida en LA:4 igen. Jag HATAR det programmet.

Sååå tillbaka till jakten på kvalet.

I söndags, 27/5, var vi i Insjön och skulle ÄNTLIGEN få starta en MsvC:1 igen!
Känslan var faktiskt RIKTIGT bra, fast domarna satt under ett hästätande partytält. Lite småmissar, vi har tappat travökningarna igen och det gör att han blir lite “tassig” och springer mer än länger, detta är dock inget jag lägger jättestor vikt vid. De kommer komma så småningom, med mer styrka och balans, de kostar dessutom inte särskilt mycket poäng på den här nivån, det var värre i LB där det var nästan det enda som drog ner oss.
Här vill jag pausa lite och berömma vår fina ryggning. Vi har fan inte kunnat rygga ordentligt på hela våren, inte ens på framridningen i söndags. Och så heeeeelt plötsligt så bara “PANG” så gör han det riktigt jävla bra, vilket gav oss en 8a!

Sen i galoppen så gjorde han ett riktigt fint galoppombyte… i mellangaloppen….. På precis samma ställe som han gjorde exakt samma sak med Annica en vecka innan.
Vet inte varför, för han gör det inte hemma, inte på träning, inte på framridningen.. Suck! Där blev han skitsur på mig och skulle minsann inte bryta av och rätta sig, detta bråk resulterade i en 2a 🙁
Efter detta var vi fortfarande inte riktigt sams in i de enkla bytena, vilket gjorde att han stod emot i första och gav en 4.5a.
Men sen ordnade det upp sig mycket bättre.

Tills jag red fel och glömde vända halvt igenom efter det andra enkla bytet ,-2 där.
Men slutresultat på 60.476% och ett nytt personbästa i programmet. Känslan var där, formen var där. Nu ska vi bara finslipa ännu mer!
Nästa start blir i Bjursås 10e juni!

Jag har uppnått en dröm!

Sedan jag var liten har jag drömt om att få tävla Medelsvår dressyr.
Det har jag nu gjort!
I lördags gjorde vi debut, jag och Casanova, i en regional MsvC:1 på Falu Ridklubb!
Men först red vi en LA:4 som förklass. Superbra känsla hela programmet igenom. Men tyvärr totala hjärnsläpp från mitt håll som resulterade i 2 felridningar och sen lite väl laddad och ösig galopp som resulterade i omslag och tramp på dresyrstaket osv.
Där kammade vi ihop hela 53% xD Sämsta LA:4-resultatet någonsin, men troligtvis bästa känslan!

Här är bilder som Event-Bilder tog under LA:4an 🙂

Sen i MsvC:1 hade jag en ännu bättre känsla genom hela programmet! Allt bara flöt kändes det som!

Och trots att jag hade en felridning så landade vi på 60.106%!
Jag hade som mål att ta 55%, så det slog vi och bevisade att vi hör hemma där!

Det som saknas är fortfarande lite styrka, och att få ner nacken något mer så att han inte blir så hög och spänd.
Det är bättre än förut, men kan bli mycket bättre!

Dessutom har vi börjat lyckas med saker vi inte lyckats med förut, t.ex. travökninar! Nu sträcker han fram benen 😀 ÄNTLIGEN!
Jag hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få till en mellantrav, och i lördags fick vi till och med en 6a på den ÖKADE traven!
Jag är så glad och stolt över min fina fina fina häst!
Wow vad han har vuxit!
Här är bilder från MsvC:1an, fotograf här är självklart Event-Bilder =)

 


Sedan igår så avslutade jag helgen med att rida en LA:3.
Jag hade ont, förjävla ont alltså.
Fibron slog till deluxe.
Hade så ont i speciellt vänster han och handled att jag upplevde honom som alldeles för stark i vänstersidan.
Detta gjorde att jag inte klarade av att rida på samma sätt som dagen innan och fick till en rätt usel känsla faktiskt.
Men vi tog oss igenom, inga större missar förutom ett omslag i sista ökade galoppen. Så jag är nöjd ändå!
Landade på 61.857%, och om jag jämför tidigare ritter jag gjort i LA:3 som också känts kassa så är det en höjning med ganska många procent.
Det är kul när man hittar en ny lägsta-nivå också 😉
Bilder, återigen från bästa sponsorerna Event-bilder.se :

Tävlingssäsongen 2016 – Dressyr

Hej Kompisar,

Det har väl blivit dags att sammanfatta detta årets tävlingssäsong.
Observera att jag ENDAST räknar starter på Lokal/regional nivå, alltså riktiga tävlingar. 
Jag räknar INTE med Pay and rides, clearrounder och klubbtävlingar – detta för att man inte kan jämföra resultat från dessa med resultat från riktiga tävlingar. 

Vi kan köra de snabba detaljerna först, och jämför med året innan där förra årets resultat står inom parentes:
Antal starter: 13 (23)
Antal placeringar: 1 (5)
Antal starter över 60%: 6 (12)
Säsongens högsta procent: 70.35% (67.58%)
Säsongens lägsta procent: 56.05% (49.87%)
Medelprocent: 59.96% (59.97%)
Antal starter LB: 5 (14)
Antal starter LA: 8 (7, notera endast i LA:1 2015)
(2015 startade jag även två gånger i LC:1)

Det kan ju lätt se ut som att det gick bättre på många plan 2015, men så är inte känslan. Anledningen till att det blev många fler starter förra året är för att oftast red två klasser/dag, i år har jag för det mesta bara ridit en klass/dag för att kunna fokusera bättre. Dessutom red jag både Div 3 och två förra året, i år reda jag bara div 2.
Om man räknar bort t.ex. mina starter i LC:1 från 2015 och tar bort starter i LA:3 och LA:4 för 2016 (för att jämföra ungefär samma klasser) så hamnar medelprocenten på 58.92% förra säsongen och 61.91% för 2016, så vi har absolut gått framåt sedan förra året.
2015 hade vi dessutom en mycket längre svacka som jag inte riktigt lyckades lösa, i år låg den svackan på en tävling.
Här kan ni se en jämförelsetabell jag gör mellan mina säsonger:
jamfor-20152016Som ni ser har jag inte varit nere på rött en enda gång den här säsongen, trots att jag gått upp i klasserna 🙂

Allmänt:
Överlag tycker jag att detta är säsongen då vi har utvecklats som mest.
Vi har inte tagit mer än en placering, men det har inte varit meningen heller. Jag har i år valt att ta mig an och skaffa rutin på LA-nivå istället för att plocka rosetter i LB.
Början på säsongen var okej, bjudningen var bra men formen satt inte riktigt helt, Casanova blev lite spänd i nacken och jag tyckte rent allmänt att jag inte fick till den där känslan.
I juni kände jag att formen började släppa riktigt och det var första gången i år jag verkligen hittade ridkänslan, då satt jag och red med världens största leende programmen igenom.
Där gjorde vi också debut i LA:3, och trots en felridning lyckades vi kravla oss över 60%.
Sedan åkte jag till USA med jobbet, och stannade sedan på semester.
När jag kom hem hade Casanova fått det lite väl lugnt och gått i sin egen takt, vilket medförde att vi hade lite svårigheter med disciplinen efteråt och jag fick på nytt berätta för hästen vad som gäller.
Där hade vi en svacka under en start, men den höll inte i sig mer än just den starten – som tur var!
Under hösten debuterade vi LA:4 då någon i laget var tvungen att rida den klassen. Det som brast här var för det mesta bakdelsväningarna, men vi var inte riktigt där då.
Avslutade på topp med vårt personliga rekord på 70.35% och en 3e placering!
14608778_10154132619652842_8299978640636602661_o14706764_10154132177967842_1098384921135787190_o

 

 

 

 

 

 

 

 

Säsongens bästa känsla:
Bästa känslan var nog efter debuten i LA:3, när jag fick reda på att jag hade klarat 60% – då brast det för mig och tårarna sprutade!
I ren lycka, över att jag har världens bästa häst som ställer upp – och som har vuxit till sig rejält både fysiskt och psykiskt!

Säsongens sämsta känsla: 
Var på Falu Ridklubb i Juli, där hästen går som en dröm på framridningen, men inne på banan bara helt lägger av att lyssna på mig, tappar helt fokus och spökar för ALLT han kan spöka för. När han gör så så blir han så otroligt seg och det går inte att påverka honom på något sätt, hade jag fått ha ett spö med mig in på banan hade det aldrig hänt, men usch.
Här ville jag bara gråta och ge bort hästen, det är inte snällt när han gör så.

Oftast när han dör på banan har det varit mitt fel som ryttare, då jag har suttit och klämt och tokskänklat hela tiden. Men den här tävlingen var det hans hjärnspöken som gick in helt.
Blev till och med rädd för bokstäverna.
När han gör så så tappar jag bort mig helt, och drar på mig två felridningar när jag ändå håller på liksom..
Lyckades ändå rida ihop 57.43%

Säsongens största tabbe:
I juni i Säter när jag i LB:3an fattade galopp en bokstav för tidigt, och tappade 2 poäng. Hamnade 0,5p utanför placering! Så surt, men samtidigt bra – då är vi på rätt väg 😉

Säsongens pinsammaste: 
HAHAHA Det var när jag låste in mig själv i transporten utan telefon på Sveden xD
Men den historien förtjänar ett eget inlägg!

Vad jag är mest nöjd med:
Att vi har vågat!
Vi har ju faktiskt vågat satsa lite i klasserna, även om vi vet att vi inte riktigt är där än, så tycker varken jag eller hästen att tex LB:1 är särskilt roliga att ta sig igenom.
När jag tänker tillbaka på den här säsongen så blir jag helt varm inombords iallafall!
Jag är stolt över mig och min häst.
För att vinna och vara placerad är faktiskt inte allt – utan det är känslan!
Känslan att man utvecklas och kommer framåt!
Allt annat är bara en bonus!

foto_elli_45-1Fotograf: Elina Lindgren

 

Att komma sist men ändå vinna!

Hur gör man det?
Jag tänkte dela med mig av ett tankesätt som jag jobbar med.

Egentligen börjar detta förra året, då Casanova helt lade av inne på banan efter ett kortare sommaruppehåll.
Han gick som en dröm på träning och framridning, sen fick vi startsignal och hästen dog helt.
Han gick där med spetsade öron, framåt, såg skitlycklig ut.
Men lyssnade 0% på mig. Han totalt ignorerade mig.
Då fick vi lite hjälp utifrån, jag fokuserade om och lyckades få tillbaka att han tyckte att det var kul igen.
Vi avslutade året med ett par placeringar.

I år har han inte varit seg på banan.. Fram till tävlingen på Falu Ridklubb 29/7.
Då var det nog flera faktorer som spelade in. Bland annat att det var en så kallad “flygande start”, man fick inte rida runt inne på banan innan startsignal utan man fick starta utifrån och rida in och hälsa direkt.

Hästen gick toppen på framridningen, sedan började jag rida runt banan. Då blev häst paranoid och tyckte att hela världen var farlig.
Detta hängde med in på banan och istället för att stissa upp sig och hoppa åt sidan eller andra liknande reaktioner så blev han bara väldigt spänd OCH SEG.
Han slutade lyssna på mig helt.
Detta resulterar i att jag rider två felridningar.  (alltså -6p)
Och lyckas ändå landa på 57%.
Men förra året kände jag det inte på samma sätt, att det var för att han blev spänd som han blev seg.

Och ni ska veta att jag har analyserat den här situationen sedan dess.
Jag har fått hjälp, tips och råd av mina fantastiska hästvänner!
Mina tränare Göran och Yvonne har också hjälpt mig enormt!

Inför gårdagens tävling hade jag en plan:
Klass 1 – LA:1 – Rid som om du tävlade hoppning. Mycket energi och framåt. Både jag och hästen ska ha kul!
Klass 2 – LA:3 – (om det funkar i första klassen), värm upp lika som till första klassen. Många energiutbrott. Sedan rid noggrannare inne på banan.

Hur det gick:
LA:1
Jag red helt enligt plan.
Vi hade skitkul.
Det såg garanterat inte snyggt ut, mest som fart och fläng.
Men hästen hittade bjudning och VILLE gå framåt!

Vi slutade på 56%, eftersom att jag red på framåt rejält på bekostnad av formen.
Fick till och med kommentar om att han har lite bråttom ibland.
Mission accomplished!

LA:3
Red även här enligt planen. Fortfarande med energi, men lite mer samlat och prydligt.
Detta resulterade att jag fick tillbaka den där känslan jag hade när vi gjorde våra bästa ritter i år (Säter i Juni).
Och för mig är det känslan som är det viktigaste av allt när jag tävlar.
Får jag inte till känslan har jag svårt att glädjas över procenten.
Jag gjorde några rejäla ryttarmissar, men det är inget jag lägger energi på för målet för dagen var inte att vinna.
Utan att hitta tillbaka till känslan igen.

När jag fick se resultatet blev jag först väldigt besviken, ynka 55%, och sist i resultatlistan.
Jag var besviken ända tills jag läste protokollet.
Och det var inte domaren som var snål, utan hon var snarare väldigt rättvis.
Ja fick för det mesta 6or och ett gäng 6,5or.
Nästan på alla punkter där var kommentaren om att jag rider med glappande tygel/ingen kontakt med hästens mun.
Och såhär i efterhand så inser jag ju att jag ramlat tillbaka till den gamla vanan där tyglarna glider genom handen och tillslut blir en halvmil för långa.
Då kan man inte få högre poäng.

Sedan drog mina egna missar ner rejält på sina ställen.

Så överlag var det inte alls en dålig procent, utan den speglade precis hur det faktiskt var!

Trots kassa procent för dagen så kände jag mig som en vinnare när jag körde från tävlingsplatsen.
ÄNTLIGEN har jag hittat hur jag ska rida honom och äntligen har jag fått tillbaka känslan igen!
Jag har vunnit över negativ energi och dålig känsla!
Det är större för mig än en rosett.

Nu kan det bara bli bättre och vi tränar vidare, tänker likadant och finslipar på detaljerna!
Och såklart får jag skärpa mig, när hästen går som en klocka är det tråkigt att jag slarvar till det!
Men det känns riktigt lovande inför hösten!

20160605_sater_dressyr_1250 20160605_sater_dressyr_0118

Bilder tagna i Säter i Juni av våra fantastiska sponsorer Event-bilder.se

 

Filmer från dressyren 5/6 och fler bilder

Hej!
Nu har jag fått upp filmerna från i söndags =)
Analys är väl att mina underskänklar är ett hopplöst fall, de är helt lealösa.
Jag är så överrörlig i fotlederna att jag ofta vrickar dem 1-2ggr/ridpass när jag rider lätt.

Jag tror jag ska hitta övningar på att länga ut ridmusklerna i låren, läste en sån artikel för längesedan, för att kunna stabilisera bålen – då kanske det blir bättre.

Hursomhelst.
Största tacket i världen till världens bästa Ammi som inte bara följde med och filmade, utan åkte och gjorde i ordning och knoppade min häst så att jag i lugn och ro kunde vara speaker på förmiddagen!

Fick också fler bilder idag som Karin Klensmeden tog på oss 🙂

LB:3 – Här kostade den tidiga galoppfattningen oss en placering!

LA:3 – Jag red fel för jag tappade lite fokus när jag blev så glad över att förvända galoppen satt.

 
DSC_5683 DSC_5688 DSC_5689 DSC_5696 DSC_5720 DSC_5721 DSC_5729 DSC_5730 DSC_5752 DSC_5755