Hopptävling i Hofors – Blåslagen * film på snyggaste räddningen ever*

Jag och Casanova 95cm

Herregud vilken kaosrunda jag och Kossan gjorde i förrgår.
Vi startade vår första 95cm tillsammans, hoppade en lokal 90cm förra året.
En runda som fick mig att inse att jag är begränsad. Och att jag inte ska tävla hoppning mer.

På framhoppningen började jag med att krascha rätt igenom räcket, satt kvar i sadeln. Men jag red som en jävla kratta. Bara släppte honom ett par språng före hindret.
Sa till mig själv att sluta mesa och skärpa mig, och sedan hoppade vi huuur bra som helst.
Hade bästa känslan någonsin i sprången på framhoppningen.

Inne på banan kom ju ångesten, och tankarna “Varför i helvete gör jag det här?!?”.
Men jag satte fart och började rida, lite halvdålig galopp på första och ojämnt tempo.
Efter 2an så drog han på rejält och lyssnade inte på förhållningar, detta resulterade i ett konstigt hopp till 3an, sedan fick jag ingen kvalité i galoppen till 4an, vilket resulterar i att jag tror att han ska stanna men han väljer att hoppa ändå, så jag slungas fram på halsen. Jag lyckas hålla mig kvar och rider klart banan.
I efterhand var jag lite sur på mig själv att jag inte vände vänster, för då hade jag klarat mig med 0 fel och fått rida fas 2.
Men huvudsaken var att jag överlevde. Och vi kom igenom grunden med bara 4 fel då jag korsade min egen väg 🙂
Kolla själva här:

Emmy fick lite fina bilder på oss också med min kamera:

Efteråt är jag helt blåslagen och har jätteont i hela kroppen.
Så därför har jag tagit beslutet att inte tävla hoppning mer. Mina smärtdiagnoser gör att detta gör så ont. Tänk hur ont jag hade haft om jag faktiskt hade ramlat av?
Det hade kunnat äventyra hela resten av dressyrsäsongen, och det är helt enkelt inte värt det.

Därför kommer jag att låta Emmy fortsätta hoppa Kossan framöver.
Och jag håller mig till dressyren, och lite WE när vi kommer igång med det igen.

Emmy och Casanova 115cm

Emmy och Casanova gjorde en SUPERFIN runda. Han var pigg, taggad och hoppade fantastiskt!
Tyvärr ett missförstånd på sista hindret så det blev en rivning där.
Men satan i gatan.  Snart sitter nollorna i 115! 😀

Ni får kolla själva 😉

Dagen blev rätt lyckad till slut iallafall 🙂

 

Vad är på gång?

Sååå jag har typ smält helgen som var nu, nästan iallafall haha.

Detta är vad som händer resten av månaden:

7/7 – Lokal 95cm A:0/A:0, JAG HOPPAR (herregud) , Hofors (Emmy hoppar 115cm)
14/7 – Jag rider LB:1 på Jake (Outlaw Express) som är en av mina elevers ponnyer på Rommeheds dressyrclearround
15/7 – Klubbmästerskap MsvC:1, Rommehed Stallklubb
19/7 – Lokal 100cm A:0/A:0 Kråkhoppet, JAG HOPPAR IGEN :O, Svärdsjö Ridklubb
20/7 – Regional 100cm A:0/A:0 Kråkhoppet, yes, jag hoppar här också, Svärdsjö Ridklubb
27/7 – Regional LA:3, Daladressyren, Falu Ridklubb
28/7 – Regional MsvC:2, DEBUT!!, Daladressyren, Falu Ridklubb
29/7 – Regional MsvC:1, Daladressyren, Falu Ridklubb

Har knappt börjat kolla på Augusti, men lär ju göra det innan alla MsvC:1 blir fulla..

Drömmer jag?!? * BILDBOMB*

Tre tävlingar, fyra klasser, tre placeringar och två kval.

Jag är mållös, tacksam, tror att jag drömmer.
Jag lever min dröm.
10 juni blev vi placerade i LA:3 på 67.7%, vi red även ihop 61.3% i MsvC:1 där vi tog ett nytt personbästa. SÅÅÅ nära ett kval!

I helgen som var nu gjorde vi något jag drömt om i hela mitt liv.
Lördag 30 Juni: nytt personbästa 63,8%, ett kval och en ANDRAPLACERING!!
Söndag 1 Juli: ännu ett personbästa på 65.0%, färdigkvalad till MsvB och en tredjeplacering!!

För många är det inte särskilt märkvärdigt att ha plockat placeringar i MsvC:1, även om första säkert är speciell för de flesta.

Men för mig är det enormt.
Dels för att min stora dröm i mitt hästliv har varit att rida medelsvår dressyr.
Den drömmen uppnådde vi när vi debuterade förra sommaren.
Nästa steg i drömmen var att kunna placera sig, vilket vi gjorde BÅDA starterna i helgen. Det är för mig helt osannolikt och jag måste själv omvärdera vår egen nivå och kapacitet.

Utöver detta lider jag av kroniska smärtsjukdomar. Jag har fibromyalgi, endometrios, karpaltunnelsyndrom och överrörlighet plus en rad skador från lite olyckor här och var under åren.
Läkare, sjukgymnaster, friska människor och andra sjuka människor har berättat för mig att jag inte kan, att jag inte borde, att om jag håller på såhär så kanske jag inte är så sjuk egentligen.

Dessutom har jag under årens gång, även om det är få gånger, fått höra att hästar med hovskägg inte ska gå dressyr, att han är alldeles för högrest, att han inte är byggd för dressyr etc.

Och som pricken över i så var jag på BOTTEN i mitt mående 2017, då allt för mycket hände runtomkring mig.

I år har fokus legat på att lyssna lite på kroppen, lägga upp en träningsplan tillsammans med ett helt fantastiskt team av läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och kbt-terapeut hos vårdcentralen.
Och en handlingsplan, skulle jag vilja kalla det, då det inte finns några mönster i mina sjukdomar, det går liksom bara upp och ner hela tiden – helt okontrollerat, då krävs en plan för varje dag, för varje tillfälle. Jag kan inte lägga upp ett träningsschema för en vecka, för jag har ingen aning om hur jag mår imorgon.
Casanova är det som får mig att kliva upp varje dag, ta mig till jobbet och sedan fixa stallet. Han är min medicin.

Att dessutom sitta på en buskavlad korsning, med okänd stam (vi vet vilka föräldrarna är, men de är oreggade i passet), som jag köpt för en spottstyver, till skillnad från de flesta andra hästar i våra klasser.
Att utöver det ha utbildat hästen själv, då han var precis inriden och kunde grunderna när han kom till mig.

Det är ENORMT för mig.
Jag är nog i en bubbla just nu, grinar nästan av lycka så fort jag försöker berätta om helgen som varit.

Bjuder på lite bilder!

Lördag, resultatlista, prisutdelningsbilder som bästa Ammi Hedman Erkumru tog:

Bilder från i söndags, resultatlista, en helt fantastisk kommentar från domaren i protokollet (att jag gör ett bra jobb med hästen) och sedan lite blandade bilder från framridning, ritten, prisutdelning och efter det, tagna av Annie Klaar:

Jakten på ett kval

Hej, minns ni mig? haha. Jag är så dålig på detta med att hålla igång och blogga. Jag har TUSEN idéer, men de kommer alltid när jag sitter olägligt till, sen hinner jag glömma av dem.
Men jag tänkte att jag skulle uppdatera er lite på hur tävlingarna går.

Som många redan vet så jagar vi kval i MsvC nu, för att vara startberättigade till MsvB. Tekniskt sett så har vi inte bråttom alls att plocka kvalen, för vi kan ändå inte göra byten än. Men det hade varit såååå skönt att ha kvalen avklarade, så att vi i lugn och ro kan träna byten över vintern.

För er som inte vet hur kval och sånt fungerar så kan jag lite snabbt förklara detta.
Alla klasser upp till och med MsvC:2 kan du rida utan att ha kvalat innan. Men Fr.o.m MsvB krävs att man kvalar.
För att få rida MsvB så måste vi rida minst två starter, på riktig tävling (klubb/pay and ride räknas alltså inte) i MsvC på över 62%.
En kvalperiod är två år lång. Har jag inte lyckats rida på över 62% i MsvB inom två år från att jag kvalat så måste jag kvala om.

Det ligger dessutom som förslag till SvRF att inför nästa år höja kvalgränsen till 64%, så gissa varför jag har lite extra eld i baken i år?

Jag har ju dessutom varit helt svältfödd på starter i Msv i år!
Jag red senaste starten i MsvC i FEBRUARI och har behövt vänta heeeeeela våren fram till i söndags på att få starta igen.
En anledning är brist på program på lång bana, en annan att när det väl dykt upp en passande så har den blivit full på tre sekunder och jag varit för långsam, eller så har det krockat med annat som varit planerat i livet.

Jag har iallafall kommit ut och ridit en LA:1, 1/4, i Hofors. Då gick det rätt bra förutom att han var cräääjzy på framridningen och lite väl taggad/småspänd inne på banan, men det resulterade att vi hamnade andra utanför placering iallafall med 63.6%. Var jättenöjd med känslan!

Sedan red jag en LA:4, 1/5, i Surahammar. Där jag fick till ett helt fantastiskt galopprogram med 7or + en 8a rakt igenom. Tyvärr kan vi inte göra bakdelsvändningar på tävling, vilket drog ner poängen enormt och vi hamnade första utanför placering med 60.27%. Hade vi satt en 6a på EN bakdelsvändning hade vi varit placerade. Hade jag satt minst 6 på båda så hade vi VUNNIT.
Så efter det har jag beslutat mig för att aldrig rida en bakdelsvändning på tävling igen, då det bara går sämre ju mer vi tränar, haha. Skämt åsido, jag tänker iallafall aldrig någonsin rida en LA:4 igen. Jag HATAR det programmet.

Sååå tillbaka till jakten på kvalet.

I söndags, 27/5, var vi i Insjön och skulle ÄNTLIGEN få starta en MsvC:1 igen!
Känslan var faktiskt RIKTIGT bra, fast domarna satt under ett hästätande partytält. Lite småmissar, vi har tappat travökningarna igen och det gör att han blir lite “tassig” och springer mer än länger, detta är dock inget jag lägger jättestor vikt vid. De kommer komma så småningom, med mer styrka och balans, de kostar dessutom inte särskilt mycket poäng på den här nivån, det var värre i LB där det var nästan det enda som drog ner oss.
Här vill jag pausa lite och berömma vår fina ryggning. Vi har fan inte kunnat rygga ordentligt på hela våren, inte ens på framridningen i söndags. Och så heeeeelt plötsligt så bara “PANG” så gör han det riktigt jävla bra, vilket gav oss en 8a!

Sen i galoppen så gjorde han ett riktigt fint galoppombyte… i mellangaloppen….. På precis samma ställe som han gjorde exakt samma sak med Annica en vecka innan.
Vet inte varför, för han gör det inte hemma, inte på träning, inte på framridningen.. Suck! Där blev han skitsur på mig och skulle minsann inte bryta av och rätta sig, detta bråk resulterade i en 2a 🙁
Efter detta var vi fortfarande inte riktigt sams in i de enkla bytena, vilket gjorde att han stod emot i första och gav en 4.5a.
Men sen ordnade det upp sig mycket bättre.

Tills jag red fel och glömde vända halvt igenom efter det andra enkla bytet ,-2 där.
Men slutresultat på 60.476% och ett nytt personbästa i programmet. Känslan var där, formen var där. Nu ska vi bara finslipa ännu mer!
Nästa start blir i Bjursås 10e juni!

Jag har uppnått en dröm!

Sedan jag var liten har jag drömt om att få tävla Medelsvår dressyr.
Det har jag nu gjort!
I lördags gjorde vi debut, jag och Casanova, i en regional MsvC:1 på Falu Ridklubb!
Men först red vi en LA:4 som förklass. Superbra känsla hela programmet igenom. Men tyvärr totala hjärnsläpp från mitt håll som resulterade i 2 felridningar och sen lite väl laddad och ösig galopp som resulterade i omslag och tramp på dresyrstaket osv.
Där kammade vi ihop hela 53% xD Sämsta LA:4-resultatet någonsin, men troligtvis bästa känslan!

Här är bilder som Event-Bilder tog under LA:4an 🙂

Sen i MsvC:1 hade jag en ännu bättre känsla genom hela programmet! Allt bara flöt kändes det som!

Och trots att jag hade en felridning så landade vi på 60.106%!
Jag hade som mål att ta 55%, så det slog vi och bevisade att vi hör hemma där!

Det som saknas är fortfarande lite styrka, och att få ner nacken något mer så att han inte blir så hög och spänd.
Det är bättre än förut, men kan bli mycket bättre!

Dessutom har vi börjat lyckas med saker vi inte lyckats med förut, t.ex. travökninar! Nu sträcker han fram benen 😀 ÄNTLIGEN!
Jag hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få till en mellantrav, och i lördags fick vi till och med en 6a på den ÖKADE traven!
Jag är så glad och stolt över min fina fina fina häst!
Wow vad han har vuxit!
Här är bilder från MsvC:1an, fotograf här är självklart Event-Bilder =)

 


Sedan igår så avslutade jag helgen med att rida en LA:3.
Jag hade ont, förjävla ont alltså.
Fibron slog till deluxe.
Hade så ont i speciellt vänster han och handled att jag upplevde honom som alldeles för stark i vänstersidan.
Detta gjorde att jag inte klarade av att rida på samma sätt som dagen innan och fick till en rätt usel känsla faktiskt.
Men vi tog oss igenom, inga större missar förutom ett omslag i sista ökade galoppen. Så jag är nöjd ändå!
Landade på 61.857%, och om jag jämför tidigare ritter jag gjort i LA:3 som också känts kassa så är det en höjning med ganska många procent.
Det är kul när man hittar en ny lägsta-nivå också 😉
Bilder, återigen från bästa sponsorerna Event-bilder.se :

Pay and Jump 90cm!

Jajjamen.
Nu flyger grisarna, jag startade en pay and jump igår på hela 90cm!
Var jag livrädd? JA
Höll jag på att hoppa av hästen och gå därifrån? JA
Höll jag på att kräkas? JA, var väääldigt nära
Men gjorde jag det? Nej.
Överlevde jag det? JA.

Fy satan vilken snäll häst jag har.
Vi fick ett stopp som är helt och hållet mitt fel.
Var nervös över den snäva svängen, och svängde lite för sent och hann inte få med mig yttersidan och styrde in honom i hinderstödet – klok som han är så hoppar han inte rätt igenom det.
Sedan tappade jag lite galopp i svängen mot 4an för att jag var gravt livrädd för det hindret = han gick av nära och hoppade 130 😉

Men jag är sååå nöjd och stolt, både över mig och hästen!
Höjden kändes faktiskt inte så högt när jag väl var över. Men att stå och titta på dem innan var rena tortyren.
Elsa tog lite bilder med min kamera, och Joline filmade – tusen tack tjejer för det!

 

Även Matilda lånade Casanova och lotsade runt honom som om hon aldrig gjort annat!
Så duktiga!

På gång

Såå, vad händer egentligen med Casanova?
Såhär ser vår planering ut:

  • 5/7: Pay and Jump, Norr Amsbergs Ridklubb – 50 cm med Matilda och 90cm med mig (ja, visst är det sjukt?)
  • 16/7: KM i Dressyr, Rommehed SK – LA:1
  • 21/7: Lokal Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – 90cm två faser MED MIG (japp, grisar kan flyga) och 100cm två faser med Emmy
  • 22/7: Regional Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – 100cm två faser och debut i 110cm två faser (bara gått avd B förut) med Louise
  • 23/7: Regional Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – Debut i 115cm två faser med Louise (aldrig startat 115 förut)
  • 29/7: Regional Dressyrträvling, Falu Ridklubb – LA:4 och debut i MsvC:1 med mig
  • 30/7: Regional Dressyrtävling, Falu Ridklubb – LA:3 med mig
  • 5/8: Regional Dressyrtävling, Orsa Ridklubb: LB:3 eller LA:4 i laget i div 2 Dressyrallsvenskan
  • 2/9: Regional Dressyrtävling, Mora Ridklubb: LB:3 eller LA:4 i laget i div 2 Dressyrallsvenskan
  • 9/9: Officiell tävling i Working Equitation, Smedjebackens Ryttarsällskap: LB eller LA, tror på LA =)

    Sååå vi har en hel del på gång 🙂
    Kommer bli hopptävlingar med Lollo däremellan också =)

    Bjuder på några bilder från häromkvällen när Kossan levde rövare i hagen!

Ridtravarriks 2017

Hej! Det var längesedan!
Nu kommer ett långt inlägg om en ridtravare! 😉
Ni läste rätt, nu ska jag skriva om Ridtravarriks.
Men är Casanova en ridtravare? Nej.
Tävlar jag andra hästar? Den här helgen gjorde jag det 😉
Jag har alltså deltagit på årets Ridtravarriks!
Här kommer en sammanfattning av hur swt gick för mig 🙂

Varför var jag med?
För att det var nära, på Säterbygdens Ridklubb och för att jag fick låna den charmigaste lilla krabaten “Min Lilla Leo” av Madde Gustafsson 🙂

Vem är Min Lilla Leo?

Min Lilla Leo är en kallblodstravare född 2012. Hans travkarriär har inte varit lång då han endast gått premie och kval. Under förra sommaren var han utlånad som ridhäst där han tränades i både dressyr och hoppning.
Nu är Leo till salu som ridhäst, så är det någon som är sugen efter det här blogginlägget så hör gärna av er till mig på mira@miranova.nu.

Uppladdning
Vi bestämde i januari att vi skulle anmäla mig med Leo till RIKS. Då hade jag alltså aldrig suttit på hästen. Men tanken var att iallafall anmäla meetinget så att vi kom med då det var många som ville vara med, och sedan eventuellt byta häst.
Men det blev Leo jag fastnade för.
Dels för ridbarheten och dels för att han passade perfekt i mina sadlar 😉

Tanken var att åka iväg och träna minst en gång i veckan och att rida hemma några dagar till.
Men så blev det inte riktigt.

I februari fick Leo kvarka då han var utlånad till en vän och stod i ett annat stall.
30e april hävdes isoleringen och han fick lämna stället han stod på.
Men då jag är extremt rädd för kvarkan plus att jag hade en hel del andra saker att ta hand om så hann jag inte rida honom där han stod då.
Så i slutet på maj red jag första gången sedan i februari, då hade Natalie börjat sätta igång honom sedan innan (tack och lov!!). Då var han tjock, omusklad och med vinterpäls kvar.
Sedan dess har jag försökt rida så mycket jag kunnat.
Men jag har varit bortrest totalt 13 dagar i juni, så ni förstår att det inte hunnit bli så mycket.
Jag hann ta med honom på en dressyrträning iallafall.
Sista gången jag var borta var 17e-25e juni, alltså precis före RIKS 😀

Så vi har egentligen mest laddat upp nu i veckan före.
Så i måndags red vi hemma en sväng då vi skulle varit på TRAB-träning som tyvärr blev flyttad till tisdagen. I tisdags blev TRAB-träningen inställd, så vi åkte och red lite själva på en ridbana. Då hade vi en hel del meningskiljaktigheter om diverse saker och det kändes väl sådär.
I onsdags fick han vila.
I torsdags åkte vi och hoppade fösta gången ordentligt och då var vi sams hela passet och det kändes bra.

Detta var alltså vår uppladdning. 3 gånger på en riktig ridbana!

Så hur gick det under riks?

Fredag – Utställning och löshoppning
Fredagen började med en utställning. Och jag förbannar mig själv så jäkla mycket nu i efterhand.
FAN att vi inte övade på just det momentet i förväg.
För då hade vi förmodligen varit som sämst i Kvalitetsklass I.
Trots vinterpäls kvar under hakan och på ryggen, samt fortfarande inte särskilt välmusklad.
Så lyckades vi få riktigt fina poäng.
Tyvärr var han loj i skritten och jag fick honom inte att trava alls.
Därav våra låga totalpoäng.
Hade jag bara övat! SUCK!
Men jag är väldigt överraskad och imponerad över resterande poäng!
Kvalitetsklass III med 28 poäng. Vilket inte var jättedåligt då det fanns hästar som hamnade på 30p och som klarade av att visa alla gångarter.

I löshoppningen var han SUPER! Han visste EXAKT vad han skulle göra. Han sprang iväg när jag släppte honom, hoppade allt utan att tveka.
Klarade 1m, sedan rev han på 110.
Han stannade när jag sa “prrr” och stod snäll och väntade på att bli fångad.
Tyvärr var domaren otroligt snål, men det var han mot i stort sett alla andra också.
Så tyvärr fick vi bara 5or rakt igenom, totalt 25p och kvalitetsklass III även här.

 

Lördag – Dressyr

På lördagen var det dags för min paradgren – dressyren!
Leo har väldigt lätt för att bära sig själv, men han är stark och springer gärna iväg.
Då han är omusklad och inte riktigt har balansen så kryper han upp och blir spänd och stark.
Men vi red ridtravarnas D:1-program, som är ett program med bara skritt och trav. Jag var anmäld i B:1’an men efter kvarkan så sitter inte galoppen som den brukar göra och därför valde jag att byta klass.
Hästen har alltså aldrig tävlat dressyr förut.
Och vi rider in på 62.22%, 12 av 28 starter och en av de högsta procenten bland alla kallbloden som deltog 🙂
Det var lite problem med 2 av 3 halter då det är rätt överflödigt att stå still enligt unge herrn.
Men visst är han fin att titta på? Tänk er den här lilla krabaten med mer träning och muskler!

Söndag – TRAB och hoppning

Dags för TRAB’en!
TRAB är en gren som går ut på att rida en lydnadsbana. Där man får straffpoäng om man inte klarar en uppgift eller misslyckas.
100 straffpoäng = en uppgift är inte avklarad.
Vi red på 218 straffpoäng. Vi klarade inte av att stå med en framhov på en plywoodskiva i 5 sekunder och vi klarade inte av att rygga mellan bommar. Sen har jag totalt felinställt sikte och sen hade vi 8 sekunder i fel gångart, då han inte riktigt ville sakta ner där vi skulle. Men hur mycket kan jag kräva efter vår uppladdning? 😉
Jag är iallafall mer än supernöjd. Imponerad är nog ett bättre ord.
Vi skulle först gå igenom en trång passage, mellan två upphöjda bommar på hinderstöd, ingen som helst tvekan där. 0p (0 är bra)
Sedan var det dags att göra halt över en bom i 20 sekunder, här hade jag redan innan räknat med 100p för jag var övertygad om att det aldrig skulle gå, han är ju inget fan av att stå stilla längre.
DÖM OM MIN FÖRVÅNING när hästen bara står, helt still i 23 sekunder tills domaren bad oss att gå framåt igen!!! så 0p här med.
Sedan skulle vi hoppa av och på från föremål, i detta fall spånbalar. Att hoppa upp från föremål har varit en svårighet då han inte gillar att stå still eller att man kommer upp över honom. Men det gick galant efter att vi slutat vara misstänksamma mot spånbalarna, sen var det svårt att stå still när jag hoppade upp, men upp kom jag och detta helt utan straffpoäng!
Travbommar var inga problem alls, han tog dem fint utan att nudda en enda!
Sen skulle vi stå på plywoodskivan, och det förstod han inte alls så där fick vi gå vidare efter att ha försökt en stund, så tyvärr 100p
Sen var det dags att plocka äpplen från hinderstöd, det gick toppen förutom att undertecknad saknar pricksäkerhet och lyckades kasta ett äpple på kanten, där fick vi 10p.
Efter det var det ryggningen mellan bommarna, och han ville inte alls. Men det var väntat och därmed 100p.

Jag är överlag imponerad av hästen, speciellt över halten över bommen!

Sen kommer vi till Leo’s paradgren – HOPPNINGEN!
Herregud vad jag ville stryka mig och bara åka hem. Jag var så rädd. För er som inte vet har jag inte startat en tidshoppning sedan 2009.
Jag har inte heller ridit ens en clearround på någon annan häst än min egen sedan 2009.
Jag är dessutom rätt hopprädd.
Ni skulle bara veta hur svag jag kände mig i benen, hur mycket jag skakade och hur mycket jag kämpade mot tårarna innan startsignalen.
När jag fick startsignal så sa jag till mig själv att sålänge du inte svimmar så rider du. Förfan kärring.
Och jag red, eller ja.. Åkte med xD HERREGUD vad han hoppade, och tyckte det var skitkul.
Jag hade känslan av att han bara väntade på att jag skulle visa honom var nästa hinder var så fort vi landat.
Och fort gick det! Tiden blev 44.48s, för att vara placerad krävdes 38s.
Jag insåg i efterhand att jag skulle gått innanför ett annat hinder, men jag var alldeles för upptagen med att hänga med och överleva för att tänka på vägarna.
Jag var så himla stolt över den fantastiska lilla häst jag satt på och också över mig själv som gjorde det, trots mina fruktansvärda tävlingsnerver.
Och helt förjävligt såg det faktiskt inte ut!
Jag träffade en bekant, Annie, i cafeterian efteråt som frågade “Men du är väl ingen hoppryttare?”, nej det är jag sannerligen inte haha.
Här får ni en film på ritten:

Överlag är jag riktigt riktigt nöjd med våra prestationer, tänk om vi hade kunnat ladda hela våren!
Visst vi fick inte mer än 10 meetingpoäng, men det gör inget!
Herregud vad han skötte sig bra hela meetinget, supersnäll att hantera, lasta och ha med!
En riktig toppenhäst för den som vill köpa honom!

Jag byter klubb!

Japp nytt år och nya möjligheter!

Detta är egentligen något jag tänkt på länge, men inte känt mig helt säker på.
Egentligen för att jag trivs väldigt bra på Säterbygdens Ridklubb.
Tycker att det är en klubb med bra gemenskap och väldigt välarrangerade tävlingar som är en ära att få vara med och vara funktionär på samt planera.

Men jag saknar att ha klubbkamrater att tävla med/mot.
Nog för att det i största del är en väldigt individuell sport, så tycker jag att det även här är viktigt att ha klubbkompisar med på samma tävling/klass för att kunna peppa varandra i med och motgång.

Tyvärr är läget inte så ofta detta när det gäller Säter, då jag nästan är den enda som tävlar dressyr på storhäst på min nivå.
Det finns de som tävlar både högre och lägre, men vi ligger i helt olika faser och tävlar sällan ens på samma tävlingar.

Dessutom bor jag inte i Säter, utan i Borlänge. Även om det är nära så är jag sällan nere på klubben.

Jag har därför i år valt att tävla för Rommeheds Stallklubb istället.
Dels för att jag ändå är medlem i klubben då deras ridbana ligger absolut närmast för oss att åka till, dels för att det är fler i den klubben som faktiskt tävlar i samma klasser som jag och därmed har det också blivit att jag hängt med de som tävlar, samt anhöriga till dessa, när man väl är på tävlingsplatsen.
Ser verkligen fram emot att få testa att tävla för en ny klubb 🙂

Jag vill tacka Säterbygdens Ridklubb för två fina säsonger, där jag faktiskt ändå lyckats få delta i tre lagtävlingar för att vi efter många om och men lyckats få ihop ryttare!
Jag kommer fortfarande att lösa medlemskap i Säter, sitta kvar i hoppgruppen, hjälpa till på tävlingar och träna för Göran.
Speciellt att få hjälpa till på tävlingar är extra viktigt för mig, då Rommehed inte arrangerar så många tävlingar och jag älskar att engagera mig – så blir jag kvar för dens skull! Och gemenskapen såklart!
Ungefär som vanligt bara att jag inte löser licens för Säter i år!

Tack för mig och för att ni tagit hand om mig och Casanova dessa första två år i Dalarna!
14608778_10154132619652842_8299978640636602661_o

Mål 2016 – Hur gick det egentligen?

En fördel när man skriver blogg, som man faktiskt behåller ett tag, även om den ligger vilande, är att man hittar gamla inlägg.
Ett inlägg jag hittade nu var våra mål för 2016.
Så jag tänkte utvärdera dessa:

Dressyr:
70% i LB  <- CHECK! ÄNTLIGEN. Vi satte denna i Falun i oktober med 70.35%
– Debutera LA på lång bana  <- CHECK!
– 65% i LA  <- Tyvärr inte. Men nära med 63.15%
– Placering i LA  <- Som närmast tror jag att jag var tvåa utanför placering..
– Debutera MSV C  <- Inte i år heller xD Vi har haft lite fokus på annat än att tävla massor under året. Försökt hitta långsiktiga planer för långsiktiga lösningar istället. Men nu ligger debuten nära

Working Equitation:
– Rida Mälarcupen  <- Jag red en omgång! Men var aldrig med i cupen
– Debutera LA  <- Blev bara en tävling tyvärr. och då valde jag att starta LB

Gick ju sådär haha, men allt har sina förklaringar 🙂
Nu jobbar vi med nya mål under 2017 =)

Bjuder på lite bilder från säsongen:
14184304_10154020217467842_3737024632522287499_n 14608778_10154132619652842_8299978640636602661_o 14524611_10154100380967842_1653843268174505736_o 13669272_10153931399507842_8440934273511794494_o 13717265_10153893099742842_1618785494810695402_o 13415389_10153805081532842_1795261332589306482_o 12841156_10153591931657842_8942926930336300348_o-1