Daladressyren – Söndag 29/7 *BILDBOMB*

Söndag 29/7 – MsvC:1

Vi avslutade helgen med att rida en MsvC:1. Förhoppningarna här var att få en bättre eftergift i traven och behålla den runda fina galoppen från dagen innan.

Framridning: 

Idag hade “någon” hällt massor med vatten på banan, sådär så att det blir stora hemska vattenpölar som dränker små mörkbruna valackar. Och dessutom, ve och fasa, skvätter på en!
Så halva framridningen gick till att få Herr Kossa igenom vattnet, och när vi till slut blev tillräckligt osams, där jag vann, så fick han ett jäääkla tryck! Riktigt härlig känsla faktiskt!

Inne på banan:

Här var det ju någon som hällt ut en vattenpöl mitt framför domaren. Och hästen som inte har reagerat alls på domaren de tidigare två dagarna – var nu skräckslagen och övertygad om att de skulle spruta vatten på honom också.
Detta ledde till en otroligt spänd häst med hög nacke. Han skötte sig dock och gjorde allt jag bad om, men den höga nacken och spändheten drar ner poängen rejält – vilket är helt rätt.
Men trots att han var spänd så fokuserade han faktiskt på mig, och dog inte. Han blev inte en nonchalant betongsugga som han blev på KM, utan lyssnade faktiskt och hade en jäkla framåtbjudning, speciellt i ökningarna bort ifrån domaren xD

Så överlag är jag skitnöjd med helgen, häst är pigg, framåt och fokuserad! NU ska vi hitta avspändheten igen 🙂

Resultat: 57.738% plats 11 av 14 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar fler bilder från dem i Equipes webshop 🙂

Daladressyren – Lördag 28/7 – Debut i MsvC:2!! *BILDBOMB*

Lördag 28/7 – DEBUT MsvC:2

Lördag och det var dags för oss att debutera MsvC:2, planen var att få honom lite mer eftergiven samt rundare i galoppen då han blev lite hög i nacken i just galoppen dagen innan.

Framridning: 
Idag ville jag ha honom mjukare, så jag valde att rida fram honom lite längre, ca 45 min. I början var han jätteseg och loj och inte alls framme för skänkeln, men helt plötsligt efter ca 20 min sa det “poff” och så kändes det som att vi dansade fram. Helt klart bästa känslan i år på framridningen! Så himla fin häst.

Inne på banan:

Här fortsatte den jättehärliga känslan från framridningen, men återigen rider jag som en fyllekaja i skolorna hahaha. Vingliga linjer i öppnorna och även här blev jag lite passiv och vågade inte rida ihop honom för mycket = lite för hög nacke i traven samt inte helt eftergiven.
Sedan var det ju det där med bakdelsvändningar, jag hatar dem. Men i detta programmet är det inte koefficient (x2 på poängen) på dem, som det är i LA:4an, så det drar inte ner procenten lika mycket när jag misslyckas här. Men till min förvåning satte jag 5 och 5.5 på dem, vilket är bra mycket bättre än sist jag red bakdelsvändningar och fick 3 och 4a på dem, så jag var skitnöjd!
I galoppen var han MAGISK!
Alltså sån jääääkla bra känsla!
Men såklart så måste jag rida fel första gången jag testar ett nytt program, så efter första enkla bytet så tappar jag bort mig helt och börjar tänka. Jag visste att det inte var en ny serpentin direkt, och jag visste att det inte var snett igenom, så i nästa hörn vände jag tillbaka, som en halvcirkel, och kom precis då på att det var exakt vad jag skulle göra, fast från nästa bokstav och med överstrykning. Så jag ropade till domaren: “TA DET SOM EN FELRIDNING”, och gjorde om det – och tur var väl det för vi fick en 8a!
Sedan fick vi 7,5 på nästa galoppserpentin med förvänd galopp.

Jag var sååååå nöjd och glad över min fina fantastiska häst, som verkade tycka att det var kul! Det var så himla roligt att rida igen 😀
Resultat: 58.605% plats 16 av 21 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar fler bilder från dem i Equipes webshop 🙂

 

Dessa bilder nedanför är tagna av bästa Elsa Hellman, som också följde med som hästskötare, tusen tack!

Daladressyren 2018 – Fredag *BILDBOMB*

Såå, då var Daladressyren på Falu Ridklubb över för i år (Det var den redan i söndags men jag har glömt av att blogga).

Jag tänkte ge er en sammanfattning från varje dag, då jag tävlade alla tre dagarna 🙂

Fredag 27/7 – LA:3

Framridning: 
Då han tvärdog på KM två helger innan så ville jag inte rida fram för länge, dessutom var det minst 200000 grader för varmt ute, så jag red bara fram i ca 15-20 minuter.
Fokus var på framåtbjudning och inte på lösgjordhet. Hästen var trevlig och framåt, lite stel i sidorna då han fick vila dagen före istället för att hoppa, pga värmen.

Inne på banan:

Här var han jättetrevlig, pigg och framåt. Men jag blev lite för passiv i min ridning då jag knappt vågade rida ihop honom med rädsla för att han skulle lägga av. Dessutom red jag som en fyllekaja i skänkelvikningarna så det blev väldigt vingligt med släpande bakdel (fick en 4a!!! HAHAHA på den ena. Sämsta någonsin tror jag).
Hade trots det en väldigt bra ridkänsla i övrigt, med hästen framme för skänkeln och bra flyt.
Lite hög i formen i galoppen bara, men fokus var faktiskt inte på formen här, utan på framåtbjudningen – och det lyckades vi med!
Jag var jättenöjd!

Resultat: 62.8% plats 11 av 15 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar bilder från dem i Equipes webshop 🙂
Ignorera hur tjock jag blivit, jag sväller jättemycket i värmen ><
Men kolla in de skitsnygga stövlarna från Imperial riding <3

 

 

Hopptävling i Hofors – Blåslagen * film på snyggaste räddningen ever*

Jag och Casanova 95cm

Herregud vilken kaosrunda jag och Kossan gjorde i förrgår.
Vi startade vår första 95cm tillsammans, hoppade en lokal 90cm förra året.
En runda som fick mig att inse att jag är begränsad. Och att jag inte ska tävla hoppning mer.

På framhoppningen började jag med att krascha rätt igenom räcket, satt kvar i sadeln. Men jag red som en jävla kratta. Bara släppte honom ett par språng före hindret.
Sa till mig själv att sluta mesa och skärpa mig, och sedan hoppade vi huuur bra som helst.
Hade bästa känslan någonsin i sprången på framhoppningen.

Inne på banan kom ju ångesten, och tankarna “Varför i helvete gör jag det här?!?”.
Men jag satte fart och började rida, lite halvdålig galopp på första och ojämnt tempo.
Efter 2an så drog han på rejält och lyssnade inte på förhållningar, detta resulterade i ett konstigt hopp till 3an, sedan fick jag ingen kvalité i galoppen till 4an, vilket resulterar i att jag tror att han ska stanna men han väljer att hoppa ändå, så jag slungas fram på halsen. Jag lyckas hålla mig kvar och rider klart banan.
I efterhand var jag lite sur på mig själv att jag inte vände vänster, för då hade jag klarat mig med 0 fel och fått rida fas 2.
Men huvudsaken var att jag överlevde. Och vi kom igenom grunden med bara 4 fel då jag korsade min egen väg 🙂
Kolla själva här:

Emmy fick lite fina bilder på oss också med min kamera:

Efteråt är jag helt blåslagen och har jätteont i hela kroppen.
Så därför har jag tagit beslutet att inte tävla hoppning mer. Mina smärtdiagnoser gör att detta gör så ont. Tänk hur ont jag hade haft om jag faktiskt hade ramlat av?
Det hade kunnat äventyra hela resten av dressyrsäsongen, och det är helt enkelt inte värt det.

Därför kommer jag att låta Emmy fortsätta hoppa Kossan framöver.
Och jag håller mig till dressyren, och lite WE när vi kommer igång med det igen.

Emmy och Casanova 115cm

Emmy och Casanova gjorde en SUPERFIN runda. Han var pigg, taggad och hoppade fantastiskt!
Tyvärr ett missförstånd på sista hindret så det blev en rivning där.
Men satan i gatan.  Snart sitter nollorna i 115! 😀

Ni får kolla själva 😉

Dagen blev rätt lyckad till slut iallafall 🙂

 

Vad är på gång?

Sååå jag har typ smält helgen som var nu, nästan iallafall haha.

Detta är vad som händer resten av månaden:

7/7 – Lokal 95cm A:0/A:0, JAG HOPPAR (herregud) , Hofors (Emmy hoppar 115cm)
14/7 – Jag rider LB:1 på Jake (Outlaw Express) som är en av mina elevers ponnyer på Rommeheds dressyrclearround
15/7 – Klubbmästerskap MsvC:1, Rommehed Stallklubb
19/7 – Lokal 100cm A:0/A:0 Kråkhoppet, JAG HOPPAR IGEN :O, Svärdsjö Ridklubb
20/7 – Regional 100cm A:0/A:0 Kråkhoppet, yes, jag hoppar här också, Svärdsjö Ridklubb
27/7 – Regional LA:3, Daladressyren, Falu Ridklubb
28/7 – Regional MsvC:2, DEBUT!!, Daladressyren, Falu Ridklubb
29/7 – Regional MsvC:1, Daladressyren, Falu Ridklubb

Har knappt börjat kolla på Augusti, men lär ju göra det innan alla MsvC:1 blir fulla..

Drömmer jag?!? * BILDBOMB*

Tre tävlingar, fyra klasser, tre placeringar och två kval.

Jag är mållös, tacksam, tror att jag drömmer.
Jag lever min dröm.
10 juni blev vi placerade i LA:3 på 67.7%, vi red även ihop 61.3% i MsvC:1 där vi tog ett nytt personbästa. SÅÅÅ nära ett kval!

I helgen som var nu gjorde vi något jag drömt om i hela mitt liv.
Lördag 30 Juni: nytt personbästa 63,8%, ett kval och en ANDRAPLACERING!!
Söndag 1 Juli: ännu ett personbästa på 65.0%, färdigkvalad till MsvB och en tredjeplacering!!

För många är det inte särskilt märkvärdigt att ha plockat placeringar i MsvC:1, även om första säkert är speciell för de flesta.

Men för mig är det enormt.
Dels för att min stora dröm i mitt hästliv har varit att rida medelsvår dressyr.
Den drömmen uppnådde vi när vi debuterade förra sommaren.
Nästa steg i drömmen var att kunna placera sig, vilket vi gjorde BÅDA starterna i helgen. Det är för mig helt osannolikt och jag måste själv omvärdera vår egen nivå och kapacitet.

Utöver detta lider jag av kroniska smärtsjukdomar. Jag har fibromyalgi, endometrios, karpaltunnelsyndrom och överrörlighet plus en rad skador från lite olyckor här och var under åren.
Läkare, sjukgymnaster, friska människor och andra sjuka människor har berättat för mig att jag inte kan, att jag inte borde, att om jag håller på såhär så kanske jag inte är så sjuk egentligen.

Dessutom har jag under årens gång, även om det är få gånger, fått höra att hästar med hovskägg inte ska gå dressyr, att han är alldeles för högrest, att han inte är byggd för dressyr etc.

Och som pricken över i så var jag på BOTTEN i mitt mående 2017, då allt för mycket hände runtomkring mig.

I år har fokus legat på att lyssna lite på kroppen, lägga upp en träningsplan tillsammans med ett helt fantastiskt team av läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och kbt-terapeut hos vårdcentralen.
Och en handlingsplan, skulle jag vilja kalla det, då det inte finns några mönster i mina sjukdomar, det går liksom bara upp och ner hela tiden – helt okontrollerat, då krävs en plan för varje dag, för varje tillfälle. Jag kan inte lägga upp ett träningsschema för en vecka, för jag har ingen aning om hur jag mår imorgon.
Casanova är det som får mig att kliva upp varje dag, ta mig till jobbet och sedan fixa stallet. Han är min medicin.

Att dessutom sitta på en buskavlad korsning, med okänd stam (vi vet vilka föräldrarna är, men de är oreggade i passet), som jag köpt för en spottstyver, till skillnad från de flesta andra hästar i våra klasser.
Att utöver det ha utbildat hästen själv, då han var precis inriden och kunde grunderna när han kom till mig.

Det är ENORMT för mig.
Jag är nog i en bubbla just nu, grinar nästan av lycka så fort jag försöker berätta om helgen som varit.

Bjuder på lite bilder!

Lördag, resultatlista, prisutdelningsbilder som bästa Ammi Hedman Erkumru tog:

Bilder från i söndags, resultatlista, en helt fantastisk kommentar från domaren i protokollet (att jag gör ett bra jobb med hästen) och sedan lite blandade bilder från framridning, ritten, prisutdelning och efter det, tagna av Annie Klaar:

Jakten på ett kval

Hej, minns ni mig? haha. Jag är så dålig på detta med att hålla igång och blogga. Jag har TUSEN idéer, men de kommer alltid när jag sitter olägligt till, sen hinner jag glömma av dem.
Men jag tänkte att jag skulle uppdatera er lite på hur tävlingarna går.

Som många redan vet så jagar vi kval i MsvC nu, för att vara startberättigade till MsvB. Tekniskt sett så har vi inte bråttom alls att plocka kvalen, för vi kan ändå inte göra byten än. Men det hade varit såååå skönt att ha kvalen avklarade, så att vi i lugn och ro kan träna byten över vintern.

För er som inte vet hur kval och sånt fungerar så kan jag lite snabbt förklara detta.
Alla klasser upp till och med MsvC:2 kan du rida utan att ha kvalat innan. Men Fr.o.m MsvB krävs att man kvalar.
För att få rida MsvB så måste vi rida minst två starter, på riktig tävling (klubb/pay and ride räknas alltså inte) i MsvC på över 62%.
En kvalperiod är två år lång. Har jag inte lyckats rida på över 62% i MsvB inom två år från att jag kvalat så måste jag kvala om.

Det ligger dessutom som förslag till SvRF att inför nästa år höja kvalgränsen till 64%, så gissa varför jag har lite extra eld i baken i år?

Jag har ju dessutom varit helt svältfödd på starter i Msv i år!
Jag red senaste starten i MsvC i FEBRUARI och har behövt vänta heeeeeela våren fram till i söndags på att få starta igen.
En anledning är brist på program på lång bana, en annan att när det väl dykt upp en passande så har den blivit full på tre sekunder och jag varit för långsam, eller så har det krockat med annat som varit planerat i livet.

Jag har iallafall kommit ut och ridit en LA:1, 1/4, i Hofors. Då gick det rätt bra förutom att han var cräääjzy på framridningen och lite väl taggad/småspänd inne på banan, men det resulterade att vi hamnade andra utanför placering iallafall med 63.6%. Var jättenöjd med känslan!

Sedan red jag en LA:4, 1/5, i Surahammar. Där jag fick till ett helt fantastiskt galopprogram med 7or + en 8a rakt igenom. Tyvärr kan vi inte göra bakdelsvändningar på tävling, vilket drog ner poängen enormt och vi hamnade första utanför placering med 60.27%. Hade vi satt en 6a på EN bakdelsvändning hade vi varit placerade. Hade jag satt minst 6 på båda så hade vi VUNNIT.
Så efter det har jag beslutat mig för att aldrig rida en bakdelsvändning på tävling igen, då det bara går sämre ju mer vi tränar, haha. Skämt åsido, jag tänker iallafall aldrig någonsin rida en LA:4 igen. Jag HATAR det programmet.

Sååå tillbaka till jakten på kvalet.

I söndags, 27/5, var vi i Insjön och skulle ÄNTLIGEN få starta en MsvC:1 igen!
Känslan var faktiskt RIKTIGT bra, fast domarna satt under ett hästätande partytält. Lite småmissar, vi har tappat travökningarna igen och det gör att han blir lite “tassig” och springer mer än länger, detta är dock inget jag lägger jättestor vikt vid. De kommer komma så småningom, med mer styrka och balans, de kostar dessutom inte särskilt mycket poäng på den här nivån, det var värre i LB där det var nästan det enda som drog ner oss.
Här vill jag pausa lite och berömma vår fina ryggning. Vi har fan inte kunnat rygga ordentligt på hela våren, inte ens på framridningen i söndags. Och så heeeeelt plötsligt så bara “PANG” så gör han det riktigt jävla bra, vilket gav oss en 8a!

Sen i galoppen så gjorde han ett riktigt fint galoppombyte… i mellangaloppen….. På precis samma ställe som han gjorde exakt samma sak med Annica en vecka innan.
Vet inte varför, för han gör det inte hemma, inte på träning, inte på framridningen.. Suck! Där blev han skitsur på mig och skulle minsann inte bryta av och rätta sig, detta bråk resulterade i en 2a 🙁
Efter detta var vi fortfarande inte riktigt sams in i de enkla bytena, vilket gjorde att han stod emot i första och gav en 4.5a.
Men sen ordnade det upp sig mycket bättre.

Tills jag red fel och glömde vända halvt igenom efter det andra enkla bytet ,-2 där.
Men slutresultat på 60.476% och ett nytt personbästa i programmet. Känslan var där, formen var där. Nu ska vi bara finslipa ännu mer!
Nästa start blir i Bjursås 10e juni!

Jag har uppnått en dröm!

Sedan jag var liten har jag drömt om att få tävla Medelsvår dressyr.
Det har jag nu gjort!
I lördags gjorde vi debut, jag och Casanova, i en regional MsvC:1 på Falu Ridklubb!
Men först red vi en LA:4 som förklass. Superbra känsla hela programmet igenom. Men tyvärr totala hjärnsläpp från mitt håll som resulterade i 2 felridningar och sen lite väl laddad och ösig galopp som resulterade i omslag och tramp på dresyrstaket osv.
Där kammade vi ihop hela 53% xD Sämsta LA:4-resultatet någonsin, men troligtvis bästa känslan!

Här är bilder som Event-Bilder tog under LA:4an 🙂

Sen i MsvC:1 hade jag en ännu bättre känsla genom hela programmet! Allt bara flöt kändes det som!

Och trots att jag hade en felridning så landade vi på 60.106%!
Jag hade som mål att ta 55%, så det slog vi och bevisade att vi hör hemma där!

Det som saknas är fortfarande lite styrka, och att få ner nacken något mer så att han inte blir så hög och spänd.
Det är bättre än förut, men kan bli mycket bättre!

Dessutom har vi börjat lyckas med saker vi inte lyckats med förut, t.ex. travökninar! Nu sträcker han fram benen 😀 ÄNTLIGEN!
Jag hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få till en mellantrav, och i lördags fick vi till och med en 6a på den ÖKADE traven!
Jag är så glad och stolt över min fina fina fina häst!
Wow vad han har vuxit!
Här är bilder från MsvC:1an, fotograf här är självklart Event-Bilder =)

 


Sedan igår så avslutade jag helgen med att rida en LA:3.
Jag hade ont, förjävla ont alltså.
Fibron slog till deluxe.
Hade så ont i speciellt vänster han och handled att jag upplevde honom som alldeles för stark i vänstersidan.
Detta gjorde att jag inte klarade av att rida på samma sätt som dagen innan och fick till en rätt usel känsla faktiskt.
Men vi tog oss igenom, inga större missar förutom ett omslag i sista ökade galoppen. Så jag är nöjd ändå!
Landade på 61.857%, och om jag jämför tidigare ritter jag gjort i LA:3 som också känts kassa så är det en höjning med ganska många procent.
Det är kul när man hittar en ny lägsta-nivå också 😉
Bilder, återigen från bästa sponsorerna Event-bilder.se :

Pay and Jump 90cm!

Jajjamen.
Nu flyger grisarna, jag startade en pay and jump igår på hela 90cm!
Var jag livrädd? JA
Höll jag på att hoppa av hästen och gå därifrån? JA
Höll jag på att kräkas? JA, var väääldigt nära
Men gjorde jag det? Nej.
Överlevde jag det? JA.

Fy satan vilken snäll häst jag har.
Vi fick ett stopp som är helt och hållet mitt fel.
Var nervös över den snäva svängen, och svängde lite för sent och hann inte få med mig yttersidan och styrde in honom i hinderstödet – klok som han är så hoppar han inte rätt igenom det.
Sedan tappade jag lite galopp i svängen mot 4an för att jag var gravt livrädd för det hindret = han gick av nära och hoppade 130 😉

Men jag är sååå nöjd och stolt, både över mig och hästen!
Höjden kändes faktiskt inte så högt när jag väl var över. Men att stå och titta på dem innan var rena tortyren.
Elsa tog lite bilder med min kamera, och Joline filmade – tusen tack tjejer för det!

 

Även Matilda lånade Casanova och lotsade runt honom som om hon aldrig gjort annat!
Så duktiga!

På gång

Såå, vad händer egentligen med Casanova?
Såhär ser vår planering ut:

  • 5/7: Pay and Jump, Norr Amsbergs Ridklubb – 50 cm med Matilda och 90cm med mig (ja, visst är det sjukt?)
  • 16/7: KM i Dressyr, Rommehed SK – LA:1
  • 21/7: Lokal Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – 90cm två faser MED MIG (japp, grisar kan flyga) och 100cm två faser med Emmy
  • 22/7: Regional Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – 100cm två faser och debut i 110cm två faser (bara gått avd B förut) med Louise
  • 23/7: Regional Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – Debut i 115cm två faser med Louise (aldrig startat 115 förut)
  • 29/7: Regional Dressyrträvling, Falu Ridklubb – LA:4 och debut i MsvC:1 med mig
  • 30/7: Regional Dressyrtävling, Falu Ridklubb – LA:3 med mig
  • 5/8: Regional Dressyrtävling, Orsa Ridklubb: LB:3 eller LA:4 i laget i div 2 Dressyrallsvenskan
  • 2/9: Regional Dressyrtävling, Mora Ridklubb: LB:3 eller LA:4 i laget i div 2 Dressyrallsvenskan
  • 9/9: Officiell tävling i Working Equitation, Smedjebackens Ryttarsällskap: LB eller LA, tror på LA =)

    Sååå vi har en hel del på gång 🙂
    Kommer bli hopptävlingar med Lollo däremellan också =)

    Bjuder på några bilder från häromkvällen när Kossan levde rövare i hagen!