Daladressyren – Söndag 29/7 *BILDBOMB*

Söndag 29/7 – MsvC:1

Vi avslutade helgen med att rida en MsvC:1. Förhoppningarna här var att få en bättre eftergift i traven och behålla den runda fina galoppen från dagen innan.

Framridning: 

Idag hade “någon” hällt massor med vatten på banan, sådär så att det blir stora hemska vattenpölar som dränker små mörkbruna valackar. Och dessutom, ve och fasa, skvätter på en!
Så halva framridningen gick till att få Herr Kossa igenom vattnet, och när vi till slut blev tillräckligt osams, där jag vann, så fick han ett jäääkla tryck! Riktigt härlig känsla faktiskt!

Inne på banan:

Här var det ju någon som hällt ut en vattenpöl mitt framför domaren. Och hästen som inte har reagerat alls på domaren de tidigare två dagarna – var nu skräckslagen och övertygad om att de skulle spruta vatten på honom också.
Detta ledde till en otroligt spänd häst med hög nacke. Han skötte sig dock och gjorde allt jag bad om, men den höga nacken och spändheten drar ner poängen rejält – vilket är helt rätt.
Men trots att han var spänd så fokuserade han faktiskt på mig, och dog inte. Han blev inte en nonchalant betongsugga som han blev på KM, utan lyssnade faktiskt och hade en jäkla framåtbjudning, speciellt i ökningarna bort ifrån domaren xD

Så överlag är jag skitnöjd med helgen, häst är pigg, framåt och fokuserad! NU ska vi hitta avspändheten igen 🙂

Resultat: 57.738% plats 11 av 14 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar fler bilder från dem i Equipes webshop 🙂

Daladressyren – Lördag 28/7 – Debut i MsvC:2!! *BILDBOMB*

Lördag 28/7 – DEBUT MsvC:2

Lördag och det var dags för oss att debutera MsvC:2, planen var att få honom lite mer eftergiven samt rundare i galoppen då han blev lite hög i nacken i just galoppen dagen innan.

Framridning: 
Idag ville jag ha honom mjukare, så jag valde att rida fram honom lite längre, ca 45 min. I början var han jätteseg och loj och inte alls framme för skänkeln, men helt plötsligt efter ca 20 min sa det “poff” och så kändes det som att vi dansade fram. Helt klart bästa känslan i år på framridningen! Så himla fin häst.

Inne på banan:

Här fortsatte den jättehärliga känslan från framridningen, men återigen rider jag som en fyllekaja i skolorna hahaha. Vingliga linjer i öppnorna och även här blev jag lite passiv och vågade inte rida ihop honom för mycket = lite för hög nacke i traven samt inte helt eftergiven.
Sedan var det ju det där med bakdelsvändningar, jag hatar dem. Men i detta programmet är det inte koefficient (x2 på poängen) på dem, som det är i LA:4an, så det drar inte ner procenten lika mycket när jag misslyckas här. Men till min förvåning satte jag 5 och 5.5 på dem, vilket är bra mycket bättre än sist jag red bakdelsvändningar och fick 3 och 4a på dem, så jag var skitnöjd!
I galoppen var han MAGISK!
Alltså sån jääääkla bra känsla!
Men såklart så måste jag rida fel första gången jag testar ett nytt program, så efter första enkla bytet så tappar jag bort mig helt och börjar tänka. Jag visste att det inte var en ny serpentin direkt, och jag visste att det inte var snett igenom, så i nästa hörn vände jag tillbaka, som en halvcirkel, och kom precis då på att det var exakt vad jag skulle göra, fast från nästa bokstav och med överstrykning. Så jag ropade till domaren: “TA DET SOM EN FELRIDNING”, och gjorde om det – och tur var väl det för vi fick en 8a!
Sedan fick vi 7,5 på nästa galoppserpentin med förvänd galopp.

Jag var sååååå nöjd och glad över min fina fantastiska häst, som verkade tycka att det var kul! Det var så himla roligt att rida igen 😀
Resultat: 58.605% plats 16 av 21 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar fler bilder från dem i Equipes webshop 🙂

 

Dessa bilder nedanför är tagna av bästa Elsa Hellman, som också följde med som hästskötare, tusen tack!

Daladressyren 2018 – Fredag *BILDBOMB*

Såå, då var Daladressyren på Falu Ridklubb över för i år (Det var den redan i söndags men jag har glömt av att blogga).

Jag tänkte ge er en sammanfattning från varje dag, då jag tävlade alla tre dagarna 🙂

Fredag 27/7 – LA:3

Framridning: 
Då han tvärdog på KM två helger innan så ville jag inte rida fram för länge, dessutom var det minst 200000 grader för varmt ute, så jag red bara fram i ca 15-20 minuter.
Fokus var på framåtbjudning och inte på lösgjordhet. Hästen var trevlig och framåt, lite stel i sidorna då han fick vila dagen före istället för att hoppa, pga värmen.

Inne på banan:

Här var han jättetrevlig, pigg och framåt. Men jag blev lite för passiv i min ridning då jag knappt vågade rida ihop honom med rädsla för att han skulle lägga av. Dessutom red jag som en fyllekaja i skänkelvikningarna så det blev väldigt vingligt med släpande bakdel (fick en 4a!!! HAHAHA på den ena. Sämsta någonsin tror jag).
Hade trots det en väldigt bra ridkänsla i övrigt, med hästen framme för skänkeln och bra flyt.
Lite hög i formen i galoppen bara, men fokus var faktiskt inte på formen här, utan på framåtbjudningen – och det lyckades vi med!
Jag var jättenöjd!

Resultat: 62.8% plats 11 av 15 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar bilder från dem i Equipes webshop 🙂
Ignorera hur tjock jag blivit, jag sväller jättemycket i värmen ><
Men kolla in de skitsnygga stövlarna från Imperial riding <3

 

 

Hopptävling i Hofors – Blåslagen * film på snyggaste räddningen ever*

Jag och Casanova 95cm

Herregud vilken kaosrunda jag och Kossan gjorde i förrgår.
Vi startade vår första 95cm tillsammans, hoppade en lokal 90cm förra året.
En runda som fick mig att inse att jag är begränsad. Och att jag inte ska tävla hoppning mer.

På framhoppningen började jag med att krascha rätt igenom räcket, satt kvar i sadeln. Men jag red som en jävla kratta. Bara släppte honom ett par språng före hindret.
Sa till mig själv att sluta mesa och skärpa mig, och sedan hoppade vi huuur bra som helst.
Hade bästa känslan någonsin i sprången på framhoppningen.

Inne på banan kom ju ångesten, och tankarna “Varför i helvete gör jag det här?!?”.
Men jag satte fart och började rida, lite halvdålig galopp på första och ojämnt tempo.
Efter 2an så drog han på rejält och lyssnade inte på förhållningar, detta resulterade i ett konstigt hopp till 3an, sedan fick jag ingen kvalité i galoppen till 4an, vilket resulterar i att jag tror att han ska stanna men han väljer att hoppa ändå, så jag slungas fram på halsen. Jag lyckas hålla mig kvar och rider klart banan.
I efterhand var jag lite sur på mig själv att jag inte vände vänster, för då hade jag klarat mig med 0 fel och fått rida fas 2.
Men huvudsaken var att jag överlevde. Och vi kom igenom grunden med bara 4 fel då jag korsade min egen väg 🙂
Kolla själva här:

Emmy fick lite fina bilder på oss också med min kamera:

Efteråt är jag helt blåslagen och har jätteont i hela kroppen.
Så därför har jag tagit beslutet att inte tävla hoppning mer. Mina smärtdiagnoser gör att detta gör så ont. Tänk hur ont jag hade haft om jag faktiskt hade ramlat av?
Det hade kunnat äventyra hela resten av dressyrsäsongen, och det är helt enkelt inte värt det.

Därför kommer jag att låta Emmy fortsätta hoppa Kossan framöver.
Och jag håller mig till dressyren, och lite WE när vi kommer igång med det igen.

Emmy och Casanova 115cm

Emmy och Casanova gjorde en SUPERFIN runda. Han var pigg, taggad och hoppade fantastiskt!
Tyvärr ett missförstånd på sista hindret så det blev en rivning där.
Men satan i gatan.  Snart sitter nollorna i 115! 😀

Ni får kolla själva 😉

Dagen blev rätt lyckad till slut iallafall 🙂

 

Drömmer jag?!? * BILDBOMB*

Tre tävlingar, fyra klasser, tre placeringar och två kval.

Jag är mållös, tacksam, tror att jag drömmer.
Jag lever min dröm.
10 juni blev vi placerade i LA:3 på 67.7%, vi red även ihop 61.3% i MsvC:1 där vi tog ett nytt personbästa. SÅÅÅ nära ett kval!

I helgen som var nu gjorde vi något jag drömt om i hela mitt liv.
Lördag 30 Juni: nytt personbästa 63,8%, ett kval och en ANDRAPLACERING!!
Söndag 1 Juli: ännu ett personbästa på 65.0%, färdigkvalad till MsvB och en tredjeplacering!!

För många är det inte särskilt märkvärdigt att ha plockat placeringar i MsvC:1, även om första säkert är speciell för de flesta.

Men för mig är det enormt.
Dels för att min stora dröm i mitt hästliv har varit att rida medelsvår dressyr.
Den drömmen uppnådde vi när vi debuterade förra sommaren.
Nästa steg i drömmen var att kunna placera sig, vilket vi gjorde BÅDA starterna i helgen. Det är för mig helt osannolikt och jag måste själv omvärdera vår egen nivå och kapacitet.

Utöver detta lider jag av kroniska smärtsjukdomar. Jag har fibromyalgi, endometrios, karpaltunnelsyndrom och överrörlighet plus en rad skador från lite olyckor här och var under åren.
Läkare, sjukgymnaster, friska människor och andra sjuka människor har berättat för mig att jag inte kan, att jag inte borde, att om jag håller på såhär så kanske jag inte är så sjuk egentligen.

Dessutom har jag under årens gång, även om det är få gånger, fått höra att hästar med hovskägg inte ska gå dressyr, att han är alldeles för högrest, att han inte är byggd för dressyr etc.

Och som pricken över i så var jag på BOTTEN i mitt mående 2017, då allt för mycket hände runtomkring mig.

I år har fokus legat på att lyssna lite på kroppen, lägga upp en träningsplan tillsammans med ett helt fantastiskt team av läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och kbt-terapeut hos vårdcentralen.
Och en handlingsplan, skulle jag vilja kalla det, då det inte finns några mönster i mina sjukdomar, det går liksom bara upp och ner hela tiden – helt okontrollerat, då krävs en plan för varje dag, för varje tillfälle. Jag kan inte lägga upp ett träningsschema för en vecka, för jag har ingen aning om hur jag mår imorgon.
Casanova är det som får mig att kliva upp varje dag, ta mig till jobbet och sedan fixa stallet. Han är min medicin.

Att dessutom sitta på en buskavlad korsning, med okänd stam (vi vet vilka föräldrarna är, men de är oreggade i passet), som jag köpt för en spottstyver, till skillnad från de flesta andra hästar i våra klasser.
Att utöver det ha utbildat hästen själv, då han var precis inriden och kunde grunderna när han kom till mig.

Det är ENORMT för mig.
Jag är nog i en bubbla just nu, grinar nästan av lycka så fort jag försöker berätta om helgen som varit.

Bjuder på lite bilder!

Lördag, resultatlista, prisutdelningsbilder som bästa Ammi Hedman Erkumru tog:

Bilder från i söndags, resultatlista, en helt fantastisk kommentar från domaren i protokollet (att jag gör ett bra jobb med hästen) och sedan lite blandade bilder från framridning, ritten, prisutdelning och efter det, tagna av Annie Klaar:

Saker en fotograf får höra #1

Jag tänkte börja skriva lite mer om mina fotograferingar och äventyr, samt hur det är att vara fotograf(även om jag bara är en frilansande sådan) och vad jag ofta får höra.

Idag vill jag prata om den otroligt nedvärderande meningen (för det är det den är):

“ÅH VAD HAR DU FÖR KAMERA OCH OBJEKTIV?!?! JAG VILL OCKSÅ HA EN SÅÅÅÅ BRA KAMERA”

 

Anledning till varför detta är nedvärderande?

  1. Min kamera är snart 10, TIO år gammal. Mitt objektiv är minst 15 år gammalt, dessutom defekt. Hela utrustningen går långt över på övertid.
  2. Det är INTE kameran och optiken som gör bilden. Jag ser många exempel på fotografer som har värstingkameror men som producerar medelmåttiga bilder
  3. Bakom varje bild jag publicerar ligger en heeeel del redigering. För mig är redigeringen halva grejen med att skapa konstverk. Jag publicerar ALDRIG helt oredigerade bilder. När jag tar en bild så ser jag till helheten och möjligheter att förvandla med redigering. Jag vill skapa drömmande ögonblick, fräsiga sportfoton etc.
  4. Bakom mina bästa bilder ligger ÅR. ÅR av träning genom att fotografera mycket, ÅR av redigering, ÅR av googlande och utvecklande av mina egna tekniker.

Så att fälla en sådan kommentar, att påpeka att det är utrustningen som gör de bra bilderna, är att nedvärdera mig som fotograf och hela mitt fotografiska väsen. Du nedvärderar alla år jag lagt ner på att bli bra på något.
Jag kan garanterat ta exakt lika bra bilder med en billig budgetutrustning, men du som kläcker sådana kommentarer kommer garanterat inte att lyckas ta lika bra bilder som jag med min utrustning, det kan jag nästan slå vad om.

SJÄLVKLART underlättar det att ha så bra kameror och optik som möjligt, men det är bara våra verktyg som fotografer.

Om du köper en sviiiindyr kniv, men ändå inte kan laga mat, så kommer du inte helt plötsligt att bli mästerkock.
Eller dyraste penseln i världen, fast du inte kan måla, så kommer du magiskt inte att bli en framgångsrik begåvad konstnär!

Så tänk efter, innan du fortsätter tro att det är kameran som gör fotografen! 🙂

Tackar dock inte nej till sponsring av ny kamera 😉 är livrädd att min ska lägga av. (jag har swish;) )

Några favoriter tagna med min uråldriga utrustning: 

 

Jag har uppnått en dröm!

Sedan jag var liten har jag drömt om att få tävla Medelsvår dressyr.
Det har jag nu gjort!
I lördags gjorde vi debut, jag och Casanova, i en regional MsvC:1 på Falu Ridklubb!
Men först red vi en LA:4 som förklass. Superbra känsla hela programmet igenom. Men tyvärr totala hjärnsläpp från mitt håll som resulterade i 2 felridningar och sen lite väl laddad och ösig galopp som resulterade i omslag och tramp på dresyrstaket osv.
Där kammade vi ihop hela 53% xD Sämsta LA:4-resultatet någonsin, men troligtvis bästa känslan!

Här är bilder som Event-Bilder tog under LA:4an 🙂

Sen i MsvC:1 hade jag en ännu bättre känsla genom hela programmet! Allt bara flöt kändes det som!

Och trots att jag hade en felridning så landade vi på 60.106%!
Jag hade som mål att ta 55%, så det slog vi och bevisade att vi hör hemma där!

Det som saknas är fortfarande lite styrka, och att få ner nacken något mer så att han inte blir så hög och spänd.
Det är bättre än förut, men kan bli mycket bättre!

Dessutom har vi börjat lyckas med saker vi inte lyckats med förut, t.ex. travökninar! Nu sträcker han fram benen 😀 ÄNTLIGEN!
Jag hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få till en mellantrav, och i lördags fick vi till och med en 6a på den ÖKADE traven!
Jag är så glad och stolt över min fina fina fina häst!
Wow vad han har vuxit!
Här är bilder från MsvC:1an, fotograf här är självklart Event-Bilder =)

 


Sedan igår så avslutade jag helgen med att rida en LA:3.
Jag hade ont, förjävla ont alltså.
Fibron slog till deluxe.
Hade så ont i speciellt vänster han och handled att jag upplevde honom som alldeles för stark i vänstersidan.
Detta gjorde att jag inte klarade av att rida på samma sätt som dagen innan och fick till en rätt usel känsla faktiskt.
Men vi tog oss igenom, inga större missar förutom ett omslag i sista ökade galoppen. Så jag är nöjd ändå!
Landade på 61.857%, och om jag jämför tidigare ritter jag gjort i LA:3 som också känts kassa så är det en höjning med ganska många procent.
Det är kul när man hittar en ny lägsta-nivå också 😉
Bilder, återigen från bästa sponsorerna Event-bilder.se :

Pay and Jump 90cm!

Jajjamen.
Nu flyger grisarna, jag startade en pay and jump igår på hela 90cm!
Var jag livrädd? JA
Höll jag på att hoppa av hästen och gå därifrån? JA
Höll jag på att kräkas? JA, var väääldigt nära
Men gjorde jag det? Nej.
Överlevde jag det? JA.

Fy satan vilken snäll häst jag har.
Vi fick ett stopp som är helt och hållet mitt fel.
Var nervös över den snäva svängen, och svängde lite för sent och hann inte få med mig yttersidan och styrde in honom i hinderstödet – klok som han är så hoppar han inte rätt igenom det.
Sedan tappade jag lite galopp i svängen mot 4an för att jag var gravt livrädd för det hindret = han gick av nära och hoppade 130 😉

Men jag är sååå nöjd och stolt, både över mig och hästen!
Höjden kändes faktiskt inte så högt när jag väl var över. Men att stå och titta på dem innan var rena tortyren.
Elsa tog lite bilder med min kamera, och Joline filmade – tusen tack tjejer för det!

 

Även Matilda lånade Casanova och lotsade runt honom som om hon aldrig gjort annat!
Så duktiga!

På gång

Såå, vad händer egentligen med Casanova?
Såhär ser vår planering ut:

  • 5/7: Pay and Jump, Norr Amsbergs Ridklubb – 50 cm med Matilda och 90cm med mig (ja, visst är det sjukt?)
  • 16/7: KM i Dressyr, Rommehed SK – LA:1
  • 21/7: Lokal Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – 90cm två faser MED MIG (japp, grisar kan flyga) och 100cm två faser med Emmy
  • 22/7: Regional Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – 100cm två faser och debut i 110cm två faser (bara gått avd B förut) med Louise
  • 23/7: Regional Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – Debut i 115cm två faser med Louise (aldrig startat 115 förut)
  • 29/7: Regional Dressyrträvling, Falu Ridklubb – LA:4 och debut i MsvC:1 med mig
  • 30/7: Regional Dressyrtävling, Falu Ridklubb – LA:3 med mig
  • 5/8: Regional Dressyrtävling, Orsa Ridklubb: LB:3 eller LA:4 i laget i div 2 Dressyrallsvenskan
  • 2/9: Regional Dressyrtävling, Mora Ridklubb: LB:3 eller LA:4 i laget i div 2 Dressyrallsvenskan
  • 9/9: Officiell tävling i Working Equitation, Smedjebackens Ryttarsällskap: LB eller LA, tror på LA =)

    Sååå vi har en hel del på gång 🙂
    Kommer bli hopptävlingar med Lollo däremellan också =)

    Bjuder på några bilder från häromkvällen när Kossan levde rövare i hagen!

Ridtravarriks 2017

Hej! Det var längesedan!
Nu kommer ett långt inlägg om en ridtravare! 😉
Ni läste rätt, nu ska jag skriva om Ridtravarriks.
Men är Casanova en ridtravare? Nej.
Tävlar jag andra hästar? Den här helgen gjorde jag det 😉
Jag har alltså deltagit på årets Ridtravarriks!
Här kommer en sammanfattning av hur swt gick för mig 🙂

Varför var jag med?
För att det var nära, på Säterbygdens Ridklubb och för att jag fick låna den charmigaste lilla krabaten “Min Lilla Leo” av Madde Gustafsson 🙂

Vem är Min Lilla Leo?

Min Lilla Leo är en kallblodstravare född 2012. Hans travkarriär har inte varit lång då han endast gått premie och kval. Under förra sommaren var han utlånad som ridhäst där han tränades i både dressyr och hoppning.
Nu är Leo till salu som ridhäst, så är det någon som är sugen efter det här blogginlägget så hör gärna av er till mig på mira@miranova.nu.

Uppladdning
Vi bestämde i januari att vi skulle anmäla mig med Leo till RIKS. Då hade jag alltså aldrig suttit på hästen. Men tanken var att iallafall anmäla meetinget så att vi kom med då det var många som ville vara med, och sedan eventuellt byta häst.
Men det blev Leo jag fastnade för.
Dels för ridbarheten och dels för att han passade perfekt i mina sadlar 😉

Tanken var att åka iväg och träna minst en gång i veckan och att rida hemma några dagar till.
Men så blev det inte riktigt.

I februari fick Leo kvarka då han var utlånad till en vän och stod i ett annat stall.
30e april hävdes isoleringen och han fick lämna stället han stod på.
Men då jag är extremt rädd för kvarkan plus att jag hade en hel del andra saker att ta hand om så hann jag inte rida honom där han stod då.
Så i slutet på maj red jag första gången sedan i februari, då hade Natalie börjat sätta igång honom sedan innan (tack och lov!!). Då var han tjock, omusklad och med vinterpäls kvar.
Sedan dess har jag försökt rida så mycket jag kunnat.
Men jag har varit bortrest totalt 13 dagar i juni, så ni förstår att det inte hunnit bli så mycket.
Jag hann ta med honom på en dressyrträning iallafall.
Sista gången jag var borta var 17e-25e juni, alltså precis före RIKS 😀

Så vi har egentligen mest laddat upp nu i veckan före.
Så i måndags red vi hemma en sväng då vi skulle varit på TRAB-träning som tyvärr blev flyttad till tisdagen. I tisdags blev TRAB-träningen inställd, så vi åkte och red lite själva på en ridbana. Då hade vi en hel del meningskiljaktigheter om diverse saker och det kändes väl sådär.
I onsdags fick han vila.
I torsdags åkte vi och hoppade fösta gången ordentligt och då var vi sams hela passet och det kändes bra.

Detta var alltså vår uppladdning. 3 gånger på en riktig ridbana!

Så hur gick det under riks?

Fredag – Utställning och löshoppning
Fredagen började med en utställning. Och jag förbannar mig själv så jäkla mycket nu i efterhand.
FAN att vi inte övade på just det momentet i förväg.
För då hade vi förmodligen varit som sämst i Kvalitetsklass I.
Trots vinterpäls kvar under hakan och på ryggen, samt fortfarande inte särskilt välmusklad.
Så lyckades vi få riktigt fina poäng.
Tyvärr var han loj i skritten och jag fick honom inte att trava alls.
Därav våra låga totalpoäng.
Hade jag bara övat! SUCK!
Men jag är väldigt överraskad och imponerad över resterande poäng!
Kvalitetsklass III med 28 poäng. Vilket inte var jättedåligt då det fanns hästar som hamnade på 30p och som klarade av att visa alla gångarter.

I löshoppningen var han SUPER! Han visste EXAKT vad han skulle göra. Han sprang iväg när jag släppte honom, hoppade allt utan att tveka.
Klarade 1m, sedan rev han på 110.
Han stannade när jag sa “prrr” och stod snäll och väntade på att bli fångad.
Tyvärr var domaren otroligt snål, men det var han mot i stort sett alla andra också.
Så tyvärr fick vi bara 5or rakt igenom, totalt 25p och kvalitetsklass III även här.

 

Lördag – Dressyr

På lördagen var det dags för min paradgren – dressyren!
Leo har väldigt lätt för att bära sig själv, men han är stark och springer gärna iväg.
Då han är omusklad och inte riktigt har balansen så kryper han upp och blir spänd och stark.
Men vi red ridtravarnas D:1-program, som är ett program med bara skritt och trav. Jag var anmäld i B:1’an men efter kvarkan så sitter inte galoppen som den brukar göra och därför valde jag att byta klass.
Hästen har alltså aldrig tävlat dressyr förut.
Och vi rider in på 62.22%, 12 av 28 starter och en av de högsta procenten bland alla kallbloden som deltog 🙂
Det var lite problem med 2 av 3 halter då det är rätt överflödigt att stå still enligt unge herrn.
Men visst är han fin att titta på? Tänk er den här lilla krabaten med mer träning och muskler!

Söndag – TRAB och hoppning

Dags för TRAB’en!
TRAB är en gren som går ut på att rida en lydnadsbana. Där man får straffpoäng om man inte klarar en uppgift eller misslyckas.
100 straffpoäng = en uppgift är inte avklarad.
Vi red på 218 straffpoäng. Vi klarade inte av att stå med en framhov på en plywoodskiva i 5 sekunder och vi klarade inte av att rygga mellan bommar. Sen har jag totalt felinställt sikte och sen hade vi 8 sekunder i fel gångart, då han inte riktigt ville sakta ner där vi skulle. Men hur mycket kan jag kräva efter vår uppladdning? 😉
Jag är iallafall mer än supernöjd. Imponerad är nog ett bättre ord.
Vi skulle först gå igenom en trång passage, mellan två upphöjda bommar på hinderstöd, ingen som helst tvekan där. 0p (0 är bra)
Sedan var det dags att göra halt över en bom i 20 sekunder, här hade jag redan innan räknat med 100p för jag var övertygad om att det aldrig skulle gå, han är ju inget fan av att stå stilla längre.
DÖM OM MIN FÖRVÅNING när hästen bara står, helt still i 23 sekunder tills domaren bad oss att gå framåt igen!!! så 0p här med.
Sedan skulle vi hoppa av och på från föremål, i detta fall spånbalar. Att hoppa upp från föremål har varit en svårighet då han inte gillar att stå still eller att man kommer upp över honom. Men det gick galant efter att vi slutat vara misstänksamma mot spånbalarna, sen var det svårt att stå still när jag hoppade upp, men upp kom jag och detta helt utan straffpoäng!
Travbommar var inga problem alls, han tog dem fint utan att nudda en enda!
Sen skulle vi stå på plywoodskivan, och det förstod han inte alls så där fick vi gå vidare efter att ha försökt en stund, så tyvärr 100p
Sen var det dags att plocka äpplen från hinderstöd, det gick toppen förutom att undertecknad saknar pricksäkerhet och lyckades kasta ett äpple på kanten, där fick vi 10p.
Efter det var det ryggningen mellan bommarna, och han ville inte alls. Men det var väntat och därmed 100p.

Jag är överlag imponerad av hästen, speciellt över halten över bommen!

Sen kommer vi till Leo’s paradgren – HOPPNINGEN!
Herregud vad jag ville stryka mig och bara åka hem. Jag var så rädd. För er som inte vet har jag inte startat en tidshoppning sedan 2009.
Jag har inte heller ridit ens en clearround på någon annan häst än min egen sedan 2009.
Jag är dessutom rätt hopprädd.
Ni skulle bara veta hur svag jag kände mig i benen, hur mycket jag skakade och hur mycket jag kämpade mot tårarna innan startsignalen.
När jag fick startsignal så sa jag till mig själv att sålänge du inte svimmar så rider du. Förfan kärring.
Och jag red, eller ja.. Åkte med xD HERREGUD vad han hoppade, och tyckte det var skitkul.
Jag hade känslan av att han bara väntade på att jag skulle visa honom var nästa hinder var så fort vi landat.
Och fort gick det! Tiden blev 44.48s, för att vara placerad krävdes 38s.
Jag insåg i efterhand att jag skulle gått innanför ett annat hinder, men jag var alldeles för upptagen med att hänga med och överleva för att tänka på vägarna.
Jag var så himla stolt över den fantastiska lilla häst jag satt på och också över mig själv som gjorde det, trots mina fruktansvärda tävlingsnerver.
Och helt förjävligt såg det faktiskt inte ut!
Jag träffade en bekant, Annie, i cafeterian efteråt som frågade “Men du är väl ingen hoppryttare?”, nej det är jag sannerligen inte haha.
Här får ni en film på ritten:

Överlag är jag riktigt riktigt nöjd med våra prestationer, tänk om vi hade kunnat ladda hela våren!
Visst vi fick inte mer än 10 meetingpoäng, men det gör inget!
Herregud vad han skötte sig bra hela meetinget, supersnäll att hantera, lasta och ha med!
En riktig toppenhäst för den som vill köpa honom!