Throwback Thursday #1!

Jajjamen!
Jag försöker hjälpa mig att hålla bloggen vid liv genom att schemalägga lite kul innehåll.
På torsdagar framöver ska jag försöka köra en “Throwback Thursday” till något som hänt förut.
Det kan vara bara för ett tag sedan, eller för längesedan.
Jag tänkte därför visa några helt FANTASTISKA bilder som Dan Axelsson i Halmstad tog på oss när vi bodde där och hopptränade,
tänk vilken tur att det hänt saker med oss sedan dess!
Detta är i Augusti 2014!
Har ni sett en så söt flodhäst förut? 😉

10515086_10152364092967842_6657734288527170458_o

10556952_10152364092992842_5957913086832311399_o

460243_10152364093037842_3828923671196501026_o

10497989_10152364093057842_7711953058027332582_o

10556841_10152364093067842_5088719174755372927_o

1907880_10152364093072842_5700763079706820528_o

10382264_10152364093077842_734054623519626853_o

Misshandlad på ett positivt sett

Precis så känner jag mig.
Jag har varit på helkroppsmassage hos Muskelknuten på Eureka Dalarna.
Harrejävlar vad ont det gjorde och det var precis vad jag behövde.
Imorgon kommer jag att se ut som att jag har haft en intim dejt med en jättebläckfisk typ.
Hon satte sånadär sugkoppar över hela kroppen typ.
Får jag blåmärken ska jag fota och visa er!

Nu känner jag mig helt mörbultad, och genuint dödstrött!
Dags att sova snart!

Idag fick iallafall Casanova nya skor på tassarna 🙂
Och imorgon kommer veterinären för tandkoll, tyvärr kan jag inte vara med då jag tydligen ska till läkaren.
Ska bli intressant att förklara alla sugkoppsmärken för honom xD

Tack underbara Malin för att du fixade Casanova åt mig idag 🙂

Tävlingssäsongen 2016 – Dressyr

Hej Kompisar,

Det har väl blivit dags att sammanfatta detta årets tävlingssäsong.
Observera att jag ENDAST räknar starter på Lokal/regional nivå, alltså riktiga tävlingar. 
Jag räknar INTE med Pay and rides, clearrounder och klubbtävlingar – detta för att man inte kan jämföra resultat från dessa med resultat från riktiga tävlingar. 

Vi kan köra de snabba detaljerna först, och jämför med året innan där förra årets resultat står inom parentes:
Antal starter: 13 (23)
Antal placeringar: 1 (5)
Antal starter över 60%: 6 (12)
Säsongens högsta procent: 70.35% (67.58%)
Säsongens lägsta procent: 56.05% (49.87%)
Medelprocent: 59.96% (59.97%)
Antal starter LB: 5 (14)
Antal starter LA: 8 (7, notera endast i LA:1 2015)
(2015 startade jag även två gånger i LC:1)

Det kan ju lätt se ut som att det gick bättre på många plan 2015, men så är inte känslan. Anledningen till att det blev många fler starter förra året är för att oftast red två klasser/dag, i år har jag för det mesta bara ridit en klass/dag för att kunna fokusera bättre. Dessutom red jag både Div 3 och två förra året, i år reda jag bara div 2.
Om man räknar bort t.ex. mina starter i LC:1 från 2015 och tar bort starter i LA:3 och LA:4 för 2016 (för att jämföra ungefär samma klasser) så hamnar medelprocenten på 58.92% förra säsongen och 61.91% för 2016, så vi har absolut gått framåt sedan förra året.
2015 hade vi dessutom en mycket längre svacka som jag inte riktigt lyckades lösa, i år låg den svackan på en tävling.
Här kan ni se en jämförelsetabell jag gör mellan mina säsonger:
jamfor-20152016Som ni ser har jag inte varit nere på rött en enda gång den här säsongen, trots att jag gått upp i klasserna 🙂

Allmänt:
Överlag tycker jag att detta är säsongen då vi har utvecklats som mest.
Vi har inte tagit mer än en placering, men det har inte varit meningen heller. Jag har i år valt att ta mig an och skaffa rutin på LA-nivå istället för att plocka rosetter i LB.
Början på säsongen var okej, bjudningen var bra men formen satt inte riktigt helt, Casanova blev lite spänd i nacken och jag tyckte rent allmänt att jag inte fick till den där känslan.
I juni kände jag att formen började släppa riktigt och det var första gången i år jag verkligen hittade ridkänslan, då satt jag och red med världens största leende programmen igenom.
Där gjorde vi också debut i LA:3, och trots en felridning lyckades vi kravla oss över 60%.
Sedan åkte jag till USA med jobbet, och stannade sedan på semester.
När jag kom hem hade Casanova fått det lite väl lugnt och gått i sin egen takt, vilket medförde att vi hade lite svårigheter med disciplinen efteråt och jag fick på nytt berätta för hästen vad som gäller.
Där hade vi en svacka under en start, men den höll inte i sig mer än just den starten – som tur var!
Under hösten debuterade vi LA:4 då någon i laget var tvungen att rida den klassen. Det som brast här var för det mesta bakdelsväningarna, men vi var inte riktigt där då.
Avslutade på topp med vårt personliga rekord på 70.35% och en 3e placering!
14608778_10154132619652842_8299978640636602661_o14706764_10154132177967842_1098384921135787190_o

 

 

 

 

 

 

 

 

Säsongens bästa känsla:
Bästa känslan var nog efter debuten i LA:3, när jag fick reda på att jag hade klarat 60% – då brast det för mig och tårarna sprutade!
I ren lycka, över att jag har världens bästa häst som ställer upp – och som har vuxit till sig rejält både fysiskt och psykiskt!

Säsongens sämsta känsla: 
Var på Falu Ridklubb i Juli, där hästen går som en dröm på framridningen, men inne på banan bara helt lägger av att lyssna på mig, tappar helt fokus och spökar för ALLT han kan spöka för. När han gör så så blir han så otroligt seg och det går inte att påverka honom på något sätt, hade jag fått ha ett spö med mig in på banan hade det aldrig hänt, men usch.
Här ville jag bara gråta och ge bort hästen, det är inte snällt när han gör så.

Oftast när han dör på banan har det varit mitt fel som ryttare, då jag har suttit och klämt och tokskänklat hela tiden. Men den här tävlingen var det hans hjärnspöken som gick in helt.
Blev till och med rädd för bokstäverna.
När han gör så så tappar jag bort mig helt, och drar på mig två felridningar när jag ändå håller på liksom..
Lyckades ändå rida ihop 57.43%

Säsongens största tabbe:
I juni i Säter när jag i LB:3an fattade galopp en bokstav för tidigt, och tappade 2 poäng. Hamnade 0,5p utanför placering! Så surt, men samtidigt bra – då är vi på rätt väg 😉

Säsongens pinsammaste: 
HAHAHA Det var när jag låste in mig själv i transporten utan telefon på Sveden xD
Men den historien förtjänar ett eget inlägg!

Vad jag är mest nöjd med:
Att vi har vågat!
Vi har ju faktiskt vågat satsa lite i klasserna, även om vi vet att vi inte riktigt är där än, så tycker varken jag eller hästen att tex LB:1 är särskilt roliga att ta sig igenom.
När jag tänker tillbaka på den här säsongen så blir jag helt varm inombords iallafall!
Jag är stolt över mig och min häst.
För att vinna och vara placerad är faktiskt inte allt – utan det är känslan!
Känslan att man utvecklas och kommer framåt!
Allt annat är bara en bonus!

foto_elli_45-1Fotograf: Elina Lindgren

 

Veckans ridövning v46

Wooop!
Jag tänkte få lite struktur på min blogg här igen.
Så på måndagar ska jag försöka publicera en ridövning som i stort sett alla kan rida.
Jag tänker förklara övningarna i olika nivåer, och varför de är nyttiga att rida.

Syftet med övningarna är inte att du ska rida ett helt träningspass i samma övning (om det inte är ett väldigt kort pass)
Jag brukar bestämma mig för en övning att börja med efter att jag värmt upp, efter att jag gjort övningen en stund så hittar jag på en ny övning för att hästen ska få annat att tänka på, sedan går jag tillbaka till övningen jag började med för att se om hästen är mer med för skänkeln och mer lösgjord på slutet.

Tror ni att detta är ett bra upplägg?

Här har ni i alla fall:

Veckans övning v 46

Varför?
Dagens övning är bra för att aktivera bakbenen på hästen samt lösgöra hästen i sidorna.
Genom att hela tiden byta varv så får man en liksidig häst.

Vad krävs?
En ridbana (funkar med ett fält eller en stor parkering också)

Övningen:
– Rid på fyrkantspåret i skritt. Känn att hästen skrittar på framåt.
– Vänd halvt igenom från mitt på kortsidan.
– Börja flytta hästen undan för skänkeln, hästen ställd lite mot mitten, inner skänkel flyttar hästen.
– Var noga med att ytterskänkeln kontrollerar dels att hästen inte går iväg med ytterbogen och dels driver hästen framåt
– Hästen ska vara rak i kroppen, något ställd, EJ BÖJD, i halsen
– När hästen behärskar detta i skritt, så gör detta även i trav och om man är på en högre nivå, går det absolut att göra i galopp

Om hästen har svårare i något varv, fortsätt i samma varv, istället för att vända halvt igenom så kan man rida på hörnlinjen några gånger tills hästen lossar lite.
Rid inte heller hela linjen i skänkelvikning, nöj dig med ett par steg i början och flytta igen, ju mer hästen lossar i sidan desto fler steg kan du lägga på.
Sitter man och tragglar för mycket, speciellt på hästar med lite mindre bjudning så är detta extra viktigt: Kräv bara några få steg, rid sedan på framåt, flytta några steg osv. Annars är risken stor att hästen tappar arbetsglädjen helt.

VIKTIGT: att inte bli hängande i ett och samma varv, max 2-3 gånger i samma varv och byt sedan.

Självklart kan man inte kräva lika mycket tvärning av en yngre, eller lägre utbildad häst, som med en äldre och mer utbildad häst, man måste känna själv.

För att ta steget lite längre kan man rida halvt igenom i skritt eller trav som tidigare i övningen, väl framme på spåret på långsidan fattar man galopp.
Galoppfattningar är också stärkande för hästens bakben och balans.
Beroende på hur rutinerad din häst är, så kan du galoppera olika långt.

För mer rutinerad häst:
En lite mer rutinerad häst, som är eftergiven och tar galoppen på en gång utan att rusa iväg, kan galoppera fram till hörnet, gör ett balanserat avbrott till skritt eller trav (beroende på vilken svårighetsgrad man vill ha).
Vänd sedan halvt igenom igen och upprepa åt andra hållet

För mindre rutinerad häst/ryttare:
Fatta galopp när du kommer ut på spåret.
Galoppera genom kortsidan och bryt av på mitten av nästa långsida
Se till att du och hästen återfår balansen i trav/skritten och vänd sedan halvt igenom på nästa kortsida och upprepa övningen åt andra hållet.
Detta ger hästen lite mer tid på sig att bli balanserad i galoppen och sedan få ett bra avbrott och hinna hitta balansen innan man kräver att den ska klara av att vända halvt igenom i skänkelvikning igen

 

DSC_5729

 

Ny design?

Suck.
Jag blir så trött.
Jag uppdaterade mitt tema och nu går det inte att få till headern igen.
Det fick mig att tröttna och börja spåna på ett nytt projekt..
Kanske ska jag bygga ett eget wordpress-tema?

Vad tror ni om det här?

Det är en HTML-sida nu bara, men tanken är att jag ska försöka konvertera den till ett dynamiskt wordpress-tema

blogg

 

Favoritbilder från i somras!

Hej hej bloggen.
Jag har lite idéer om vad jag ska göra med bloggen framöver plus att jag försöker få in en rutin på bloggandet.
Jag vill inte skriva inlägg bara för att skriva inlägg, för det kan väl inte vara så intressant att veta vad jag gör på dagarna när jag oftast tämligen gör samma sak?

Idag vill jag iallafall bjuda på bilder från fotograferingen som jag och Sara gjorde i sensomras, tycker att det passar bra såhär när första snön har kommit och det har blivit sådär SVINKALLT ute!

Fotograf är iallafall bästa Sara Ehlén!

dsc_1277

dsc_1142

dsc_1156

dsc_1163

dsc_1172

dsc_1198

dsc_1216

dsc_1222

dsc_1239

dsc_1258

Att glädjas åt andras framgång…

Ridsporten har alltid plågats av avundsjuka.
Folk som tror att de är bättre än andra, folk som saknar ödmjukhet, skitsnack, staket-/läktarryttare och ryttare på lägre nivå som aldrig känner att de får uppskattning.

Detta tror jag helt klart ligger i gammal mentalitet, någonstans där dyrast är bäst – och du som har lågbudgetbyxor du kan inte rida!
Att privatryttare ser ner på ridskoleryttare etc.
Så har det varit sålänge jag kan minnas.

Som den där eviga ridskoleryttaren jag var, då jag inte köpte min första egna häst förrän jag var 23 år gammal, har jag ofta fått smaka på den där avundsjukan.
Och som nu när jag köpt en häst för en bråkdel av vad många andra vi tävlar mot har betalt för sina hästar, en häst som dessutom är reggad med okänd härstamning.
Tro mig, jag får höra väldigt många kommentarer som inte är särskilt snälla.
Jag säger absolut inte att jag själv inte har fällt kommentarer om andras ridning osv – för det har jag! Man dras med i mentaliteten.

Men sedan jag började hålla privatlektioner för barn och ungdomar för några år sedan, och nu senaste månaderna även är anställd som ridlärare, så har jag verkligen försökt ändra min mentalitet.

11807533_10153146259147842_5413796874523280375_o (1)
Foto: Melissa Lindholm

Såhär tänker jag, ni ska få ett scenario:
Jag åker och tävlar. Jag tycker att det går ok, får hyfsade procent men någon petar ner mig från placeringsplats.
Om jag då börjar tänka dumma tankar, t.e.x men snälla, den kan ju inte rida, hästen går ju inte rent, usch vilken dålig galopp, oj hon måste vara kompis med domaren etc.
Så kommer jag åka från tävlingsplatsen sur och grinig, jag kommer också bara komma ihåg hur orättvist dömt det var.
Det är farligt lätt att hamna där.

Men om jag istället för att hela tiden leta fel och brister på den som knuffade ner mig, analyserar min egen ritt:
Var jag nöjd med känslan? Ja
Stämmer kommentarerna i protokollet överrens med min känsla? Ja
Om jag då läser kommentarerna och jämför med poängen, kan det stämma? Ja faktiskt.
Är jag egentligen inte ganska nöjd? Jo faktiskt.

Och när jag åker från tävlingsplatsen tänker “Åh vad härligt. Idag var vi tillräckligt bra för en placering, om jag inte hade fattat galopp en bokstav för tidigt (tagen ur en verklig händelse), vi tar igen det nästa gång”.
Då kommer jag vara nöjd med hela tävlingsdagen och minnas den som en bra dag.

Alldeles för ofta hör jag hur man skyller ifrån sig på sina medtävlande, att man försöker hitta brister hos andra.
Och detta gäller inte bara på tävlingsplatser, utan i stallen och på träningsbanan.

Jag försöker ändra min mentalitet och tänka ok “Vad gjorde hon som var bättre än mig? Jo, hon fick till jättefina ökningar”.
Då motiveras jag till att träna ännu hårdare, och kanske lägga om fokus i träningen till nästa gång.

På samma sätt som jag tycker att det är viktigt att var och en, oavsett ålder och ridkunskap – får höra att de gjort något riktigt bra.
Även om det så är att äntligen lyckas rida lätt flera steg i rad, eller någon klarar en galoppfattning eller att någon tar sin första rosett!
Jag försöker vara noga på varje träning/lektion jag håller, att peka ut en specifik sak per ryttare och berömma dem för det.
För jag ser att de har kämpat med något, som jag kanske har jättelätt för men denna ryttare inte klarar alls, och istället för att då säga att “det är ju hur lätt som helst”.
Så ger jag beröm, och jag tror att vi alla växer lite av det.

Jag tror att om vi alla var lite mer ödmjuka inom sporten, och faktiskt kan glädjas åt andras framgång – så blir vi alla gladare och lyfter sporten!

Vad vill jag ha sagt?
Oavsett vilken nivå vi rider på, oavsett vilken klubb vi tävlar för, oavsett om man har egen häst/medryttarhäst eller rider ridskolehäst – kan vi inte alla bara hitta något positivt i varandra och utmärka det?
Det är iallafall något jag har börjat med, och jag har blivit en gladare människa 🙂

DSC_5729

Foto: Karin Klensmeden