Saker en fotograf får höra #1

Jag tänkte börja skriva lite mer om mina fotograferingar och äventyr, samt hur det är att vara fotograf(även om jag bara är en frilansande sådan) och vad jag ofta får höra.

Idag vill jag prata om den otroligt nedvärderande meningen (för det är det den är):

“ÅH VAD HAR DU FÖR KAMERA OCH OBJEKTIV?!?! JAG VILL OCKSÅ HA EN SÅÅÅÅ BRA KAMERA”

 

Anledning till varför detta är nedvärderande?

  1. Min kamera är snart 10, TIO år gammal. Mitt objektiv är minst 15 år gammalt, dessutom defekt. Hela utrustningen går långt över på övertid.
  2. Det är INTE kameran och optiken som gör bilden. Jag ser många exempel på fotografer som har värstingkameror men som producerar medelmåttiga bilder
  3. Bakom varje bild jag publicerar ligger en heeeel del redigering. För mig är redigeringen halva grejen med att skapa konstverk. Jag publicerar ALDRIG helt oredigerade bilder. När jag tar en bild så ser jag till helheten och möjligheter att förvandla med redigering. Jag vill skapa drömmande ögonblick, fräsiga sportfoton etc.
  4. Bakom mina bästa bilder ligger ÅR. ÅR av träning genom att fotografera mycket, ÅR av redigering, ÅR av googlande och utvecklande av mina egna tekniker.

Så att fälla en sådan kommentar, att påpeka att det är utrustningen som gör de bra bilderna, är att nedvärdera mig som fotograf och hela mitt fotografiska väsen. Du nedvärderar alla år jag lagt ner på att bli bra på något.
Jag kan garanterat ta exakt lika bra bilder med en billig budgetutrustning, men du som kläcker sådana kommentarer kommer garanterat inte att lyckas ta lika bra bilder som jag med min utrustning, det kan jag nästan slå vad om.

SJÄLVKLART underlättar det att ha så bra kameror och optik som möjligt, men det är bara våra verktyg som fotografer.

Om du köper en sviiiindyr kniv, men ändå inte kan laga mat, så kommer du inte helt plötsligt att bli mästerkock.
Eller dyraste penseln i världen, fast du inte kan måla, så kommer du magiskt inte att bli en framgångsrik begåvad konstnär!

Så tänk efter, innan du fortsätter tro att det är kameran som gör fotografen! 🙂

Tackar dock inte nej till sponsring av ny kamera 😉 är livrädd att min ska lägga av. (jag har swish;) )

Några favoriter tagna med min uråldriga utrustning: 

 

Lunchvila och uppäten av mygg

Passar bra att blogga lite på lunchen 🙂

Ligger i sängen i vårt mörka, härliga vilorum på jobbet och bara varvar ner lite, lyssnar på ljudbok och bara vilar.

Det är fantastiskt att kunna göra det på lunchen varje dag 🙂

Har precis smort in mina stackars ben efter gårdagens körtur.

Då jag hade en riktigt dålig smärtdag igår så hade jag tänkt låta Kossan vila.

Men så när jag kom hem till gården så stod Ammi och selade Jammie och frågade om jag skulle åka med och ta Kossan på släp. Inte en dum idé!

Kossan får motion och jag sparar på kroppen, han är dessutom riktigt duktig på att gå bakom vagn, fast han bara gjort det två gånger.

Så fort vi kom ner i backen kände jag att myggen började äta på mig, trots två olika sprayer.

När vi kom tillbaka hade jag nästan panik då det brann och kliade på benen.

Tog av mig legginsen och fick en chock.

Aldrig någonsin har det varit såhär illa. Och aldrig före detta året har jag fått ett enda myggbett om jag sprayat mig med ultrashield.

Varnar för obehagliga bilder, men måste fan föreviga detta.

Speciellt med tanke på hur allergisk jag är mot mygg.

Kolla!!!

Så himla äckligt.

Usch!

Är iallafall på jobbet, trots feber 😇

Men ikväll rider Annica lektion på Kossan så jag får vila kroppen 🙂

Kvällstur och Thermacell

Det kan ju inte ha undgått någon hur varmt vi har haha.

Min kropp har lite svårt att hantera värmen, iallafall om jag anstränger mig.

Så igår när jag kom hem efter jobbet och en fotografering, så fixade jag bara stallet snabbt och gick sedan in och fixade mat och sov en stund.

Gick inte ut igen förrän efter 21 för att rida.

Då var det jätteskönt ute!

Dock en heeeel del mygg och knott så jag passade på att testa min Thermacell, då jag bara tänkte skritta och trava lite.

Thermacellen funkar riktigt bra när man skrittar långsamt, visst är det en hel del mygg runt oss. Men de håller sig inte kvar utan flyger snabbt vidare.

Kossan var pigg och glad 🙂

Det är sååå skönt att bo på gården och kunna göra såhär, rida sent eller tidigt utan att behöva åka iväg! Det är bara att gå in och duscha och sova när man är klar 🙂

Bild på min Thermacell, fäster den i stropparna från schabraket:

Kossa med öronen i taket! Kladdig runt ögonen då jag måste smörja in honom med hästsalva för att herrn inte låter flughuvor sitta kvar:

Kossan är fortfarande krullig efter söndagens tävling 😂

Jakten på ett kval

Hej, minns ni mig? haha. Jag är så dålig på detta med att hålla igång och blogga. Jag har TUSEN idéer, men de kommer alltid när jag sitter olägligt till, sen hinner jag glömma av dem.
Men jag tänkte att jag skulle uppdatera er lite på hur tävlingarna går.

Som många redan vet så jagar vi kval i MsvC nu, för att vara startberättigade till MsvB. Tekniskt sett så har vi inte bråttom alls att plocka kvalen, för vi kan ändå inte göra byten än. Men det hade varit såååå skönt att ha kvalen avklarade, så att vi i lugn och ro kan träna byten över vintern.

För er som inte vet hur kval och sånt fungerar så kan jag lite snabbt förklara detta.
Alla klasser upp till och med MsvC:2 kan du rida utan att ha kvalat innan. Men Fr.o.m MsvB krävs att man kvalar.
För att få rida MsvB så måste vi rida minst två starter, på riktig tävling (klubb/pay and ride räknas alltså inte) i MsvC på över 62%.
En kvalperiod är två år lång. Har jag inte lyckats rida på över 62% i MsvB inom två år från att jag kvalat så måste jag kvala om.

Det ligger dessutom som förslag till SvRF att inför nästa år höja kvalgränsen till 64%, så gissa varför jag har lite extra eld i baken i år?

Jag har ju dessutom varit helt svältfödd på starter i Msv i år!
Jag red senaste starten i MsvC i FEBRUARI och har behövt vänta heeeeeela våren fram till i söndags på att få starta igen.
En anledning är brist på program på lång bana, en annan att när det väl dykt upp en passande så har den blivit full på tre sekunder och jag varit för långsam, eller så har det krockat med annat som varit planerat i livet.

Jag har iallafall kommit ut och ridit en LA:1, 1/4, i Hofors. Då gick det rätt bra förutom att han var cräääjzy på framridningen och lite väl taggad/småspänd inne på banan, men det resulterade att vi hamnade andra utanför placering iallafall med 63.6%. Var jättenöjd med känslan!

Sedan red jag en LA:4, 1/5, i Surahammar. Där jag fick till ett helt fantastiskt galopprogram med 7or + en 8a rakt igenom. Tyvärr kan vi inte göra bakdelsvändningar på tävling, vilket drog ner poängen enormt och vi hamnade första utanför placering med 60.27%. Hade vi satt en 6a på EN bakdelsvändning hade vi varit placerade. Hade jag satt minst 6 på båda så hade vi VUNNIT.
Så efter det har jag beslutat mig för att aldrig rida en bakdelsvändning på tävling igen, då det bara går sämre ju mer vi tränar, haha. Skämt åsido, jag tänker iallafall aldrig någonsin rida en LA:4 igen. Jag HATAR det programmet.

Sååå tillbaka till jakten på kvalet.

I söndags, 27/5, var vi i Insjön och skulle ÄNTLIGEN få starta en MsvC:1 igen!
Känslan var faktiskt RIKTIGT bra, fast domarna satt under ett hästätande partytält. Lite småmissar, vi har tappat travökningarna igen och det gör att han blir lite “tassig” och springer mer än länger, detta är dock inget jag lägger jättestor vikt vid. De kommer komma så småningom, med mer styrka och balans, de kostar dessutom inte särskilt mycket poäng på den här nivån, det var värre i LB där det var nästan det enda som drog ner oss.
Här vill jag pausa lite och berömma vår fina ryggning. Vi har fan inte kunnat rygga ordentligt på hela våren, inte ens på framridningen i söndags. Och så heeeeelt plötsligt så bara “PANG” så gör han det riktigt jävla bra, vilket gav oss en 8a!

Sen i galoppen så gjorde han ett riktigt fint galoppombyte… i mellangaloppen….. På precis samma ställe som han gjorde exakt samma sak med Annica en vecka innan.
Vet inte varför, för han gör det inte hemma, inte på träning, inte på framridningen.. Suck! Där blev han skitsur på mig och skulle minsann inte bryta av och rätta sig, detta bråk resulterade i en 2a 🙁
Efter detta var vi fortfarande inte riktigt sams in i de enkla bytena, vilket gjorde att han stod emot i första och gav en 4.5a.
Men sen ordnade det upp sig mycket bättre.

Tills jag red fel och glömde vända halvt igenom efter det andra enkla bytet ,-2 där.
Men slutresultat på 60.476% och ett nytt personbästa i programmet. Känslan var där, formen var där. Nu ska vi bara finslipa ännu mer!
Nästa start blir i Bjursås 10e juni!

Jag behöver hjälp

Jag behöver hjälp av min omgivning, familj och vänner.
Det är inte mycket jag begär, mer än att ni ska läsa detta och hjälpa mig med det jag behöver.

Som många vet, och kanske inte vet, så lider jag av en kronisk smärtsjukdom, eller ja – egentligen två.

Men den som just nu påverkar mig allra mest och som jag aktivt arbetar med nu, för att kunna fortsätta leva, jobba och rida – är fibromyalgi.
Jag tänker inte förklara mer ingående vad det är annat än att man kan säga att mitt nervsystem är åt helvete.
Jag kan t.ex från ingenstans få smärtor i en hand eller fot, där signalerna som skickas till nervcentrum i hjärnan skriker “AAAAAAAAAAAAAAAAH HJÄLP JAG ÄR BRUTEN!!!” men det egentligen inte är något fel.
Ett vanligt tryck med ett finger i ryggen på mig, kan vissa dagar få mig att svimma då mitt nervsystem tror att det är en kniv. etc.
Det är helt enkelt fel på mina “volymkontroller” som reglerar smärta i alla mina nerver.
Detta går upp och ner. Vissa dagar kan jag känna mig helt frisk och starkare än någonsin, för att nästa dag känna mig som en 90-åring med all världens krämpor.

Jag har valt att försöka låta bli att gnälla utåt, detta kan göra att de runtomkring mig inte förstår hur sjuk jag egentligen är.

Jag har de senaste 5 veckorna deltagit på en smärtskola arrangerad av min vårdcentral, med 5 utbildningstillfällen för folk med fysisk smärta.
Jag kommer nu att dela med mig av det viktigaste delarna som jag tagit med mig därifrå, och även de delar där min omgivning kan hjälpa mig att må bättre.

Acceptans

Jag, som alla andra med kronisk smärta, måste lära mig att acceptera att min kropp är såhär. Det finns inget botemedel. Jag kan bli bättre, men jag kan aldrig bli bra. Smärtan och värken kommer ALLTID att vara en del av mitt liv.
Jag har kommit ganska långt i detta.
Jag har accepterat att siuationen är som den är, men den ska aldrig någonsin få hindra mig från att göra vad som är viktigt för mig.

Värdera måsten

Som människa, och speciellt vuxen, finns det en massa måsten man måste göra.
Men hur viktiga är dessa måsten egentligen?
Exempel:
Är det viktigt att jag MÅSTE dammsuga mitt hus idag? Nej jag får inte besök ikväll eller imorgon, jag kan dammsuga imorgon om jag har en bättre dag då istället.  (= ingen direkt konsekvens)
Är det viktigt att jag MÅSTE äta mat? Ja, det är viktigt. Annars triskerar jag att dö (= direkt konsekvens)

Förstår ni?

Hur jag tänker och mår spelar stor roll

Om jag är låg, nere och känner mig dålig för att jag inte uppnår vissa mål eller måsten en dag – då eskalerar mina symptom.
Jag blir utmattad, hjärntrött, tappar närminnet och får väldigt ont.

Något vi fått lära oss på smärtskolan är att vi måste gå in och ur en uppgift med positiva tankar.
Om jag t.ex. känner att jag inte klarar av att rida en dag så får jag ofta väldigt dåligt samvete, speciellt om hästen fått vila ytterligare en dag innan. Då är det väldigt lätt att tänka dåliga tankar om mig själv – för att jag vet att jag borde, men jag orkar verkligen inte.
Har jag inte ont, men bara är trött – då brukar jag rida iallafall. Men är jag sådär “fibrotrött” (ett tillstånd där jag till och med kan somna bakom ratten efter att ha kört bil i mindre än 10 min, trots att jag var pigg före) plus att jag har ont i kroppen. Då har jag lärt mig att jag bara kommer att bli sämre om jag pressar kroppen.

Men om jag istället tänker “Shit vad duktig jag var som klarade av att mocka idag, och fixa allt åt hästen – utan att be om hjälp!”, då mår jag mycket bättre både fysiskt och psykiskt.
För annars är det väldigt lätt att hamna i en ond spiral, där man går och klankar ner på sig själv hela tiden. Det är inte ett hälsosamt tillstånd för någon.

Vad behöver jag hjälp med?

Så vad behöver jag egentligen hjälp med? Nej jag behöver inte hjälp att fixa stallet, bära tunga saker eller städa.
Det jag vill ha av min omgivning är förståelse. Förstå att jag inte alltid klarar av att prestera på samma nivå som andra, förstå att den träning som funkar för dig inte nödvändigtvis ens är nyttig för mig.
Jag har ett läkarteam med läkare, psykolog, sjuksköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut som jag är oändligt tacksam över. Jag får verkligen den hjälp jag behöver, plus väldigt mycket därtill.

Jag behöver att ni accepterar att jag inte fungerar som en frisk människa, även om jag oftast uppträder som det. Att jag inte klarar av att leva mitt liv på ett sätt som alla andra. Att jag är vuxen nog att bestämma själv om vad jag vill göra och inte göra.

Jag behöver också att ni inte ger mig mer skuldkänslor än de jag ger mig själv. För ska jag brottas med mina egna skuldkänslor som mitt inre dagligen kastar fram – så behöver jag inte höra det från andra runtomkring också. Det hjälper inte till, även om ni egentligen bara vill mitt bästa och bryr er om mig.
Om jag väljer att låta hästen vila en dag, fast han redan vilat ett par dagar samma vecka – så ingår det i min rehabplan och jag vill inte behöva försvara eller förklara den.
Att jag väljer att t.ex. en kväll åka iväg och göra något annat istället för att rida, så ingår också det i min plan.
Den absolut värsta smärtan jag har i kroppen, är också den som är absolut allra mest frekvent och svårast att leva med, är den som sitter i min ländrygg. Jag FÅR inte rida för varken mig själv, läkare eller sjukgymnasten, när jag känner på ett visst sätt.
Ibland gör jag det ändå för att det är träning eller tävling, för att jag är envis som en jävla åsna, men jag får betala dyrt för det efteråt, ibland upp till en månad innan jag kan rida normalt igen.

Vissa människor upplever att jag flänger runt och stressar överallt. Det gör jag inte.
Jag har fått lära mig att tacka nej till saker, och har börjat tacka nej till majoriteten av saker jag blir tillfrågad om och gör bara saker jag vill göra.

Och om jag nu väljer att göra något som jag mår bra av, då vill jag INTE höra av andra att jag borde lugna ner mig eller fokusera på mig själv istället. För det är exakt det jag gör.
Jag stressar i stort sett ALDRIG. Så om jag inte stressar över saker jag gör, så kan väl andra i min omgivning ge fan i att stressa åt mig?

På våren har jag en tendens att ha många saker inbokade, det är många helger att åka iväg på. Men inte en enda helg är ett tvång, det är jag själv som har valt och planerat in dessa.

Och om jag råkar ha en ledig lördag, då tycker jag faktiskt att det är upp till mig att välja vad jag ska göra den dagen, utan att stressa.

Så om jag inte har tvättat den dagen jag sa att jag skulle tvätta, att jag prioriterar något konstigt, eller låter min häst vila fast han redan har vilat en dag, eller att jag inte dammsugit mitt hus på ett specifikt datum, eller gjort något annat som inte påverkar någon annan än mig själv – så vill jag faktiskt inte höra det av någon annan heller, för jag vet redan, och det mesta är en del av min plan. Att min plan inte ser ut som andras planer, utan min plan är lite mer flytande – beror ju på att min kropp kan tro att den är döende en dag och elitidrottare nästa dag.
Jag måste få lov att göra saker i min takt, på mitt sätt och en liten bit i taget.

Om inte jag får hjälp med detta så kommer jag att drivas in i väggen och kommer varken kunna jobba, rida eller leva mer.

Tack! <3

Materiell lycka!

Igår hämtade jag ÄNTLIGEN ut mitt nya fina schabrak som jag beställt på Norells Hästsport från Mias RS!

Är SÅÅÅ NÖJD.
Så nu ska vi inviga det på tävling på lördag i Hedemora 🙂

Mitt nya träns!

Jag får MÅNGA frågor när jag lägger upp bilder på mitt nya träns, jag tänkte dedikera detta inlägg till alla dessa frågor, så har jag något att hänvisa till och slipper skriva samma sak överallt 🙂

Först: Detta träns är det enda exemplaret i världen, det finns inga fler.
Visst är det snyggt?

Foto: Melissa Lindholm

Var har du köpt tränset?!?

Jag har beställt tränset av min vän Ammi, som är sadelmakare.
Det är gjort helt efter egen design och önskemål som jag och Ammi jobbat fram tillsammans.
Hon tar beställningar om man själv är sugen på att beställa ett egendesignat träns. Notan hamnar på ca 3000kr beroende på hur avancerat det ska vara.
Observera att ni aldrig kommer att få ett exakt likadant som mitt 🙂

Vad har det för funktion?

Ren och skär dekoration, faktiskt. Det är ett träns där nosgrimman sitter högt upp och löst, som gör att den inte stänger igen någon mun. inte heller är ivägen för t.ex fullcheek-bett (bett med parerstänger) som oftast fastnar i vanliga engelska nosgrimmor.
Egentligen räknas det som en vanlig engelsk nosgrimma, bara att remmen under hakan sitter lite högre upp och är mycket smalare än själva nosgrimman.

Får man tävla dressyr med det?

JA. Om jag slänger på min extra käkrem som jag har är det helt godkänt att tävla dressyr med.
Jag har själv tävlat med det och ingen sa ett ljud och jag fick godkänt av överdomaren.
Snabbknäppen är enligt Svenska Ridsportförbundets tävlingskommitté godkänt.

Här är från tävling med den “extra” käkremmen.
Foto: Event-bilder.se

 

Jag har uppnått en dröm!

Sedan jag var liten har jag drömt om att få tävla Medelsvår dressyr.
Det har jag nu gjort!
I lördags gjorde vi debut, jag och Casanova, i en regional MsvC:1 på Falu Ridklubb!
Men först red vi en LA:4 som förklass. Superbra känsla hela programmet igenom. Men tyvärr totala hjärnsläpp från mitt håll som resulterade i 2 felridningar och sen lite väl laddad och ösig galopp som resulterade i omslag och tramp på dresyrstaket osv.
Där kammade vi ihop hela 53% xD Sämsta LA:4-resultatet någonsin, men troligtvis bästa känslan!

Här är bilder som Event-Bilder tog under LA:4an 🙂

Sen i MsvC:1 hade jag en ännu bättre känsla genom hela programmet! Allt bara flöt kändes det som!

Och trots att jag hade en felridning så landade vi på 60.106%!
Jag hade som mål att ta 55%, så det slog vi och bevisade att vi hör hemma där!

Det som saknas är fortfarande lite styrka, och att få ner nacken något mer så att han inte blir så hög och spänd.
Det är bättre än förut, men kan bli mycket bättre!

Dessutom har vi börjat lyckas med saker vi inte lyckats med förut, t.ex. travökninar! Nu sträcker han fram benen 😀 ÄNTLIGEN!
Jag hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få till en mellantrav, och i lördags fick vi till och med en 6a på den ÖKADE traven!
Jag är så glad och stolt över min fina fina fina häst!
Wow vad han har vuxit!
Här är bilder från MsvC:1an, fotograf här är självklart Event-Bilder =)

 


Sedan igår så avslutade jag helgen med att rida en LA:3.
Jag hade ont, förjävla ont alltså.
Fibron slog till deluxe.
Hade så ont i speciellt vänster han och handled att jag upplevde honom som alldeles för stark i vänstersidan.
Detta gjorde att jag inte klarade av att rida på samma sätt som dagen innan och fick till en rätt usel känsla faktiskt.
Men vi tog oss igenom, inga större missar förutom ett omslag i sista ökade galoppen. Så jag är nöjd ändå!
Landade på 61.857%, och om jag jämför tidigare ritter jag gjort i LA:3 som också känts kassa så är det en höjning med ganska många procent.
Det är kul när man hittar en ny lägsta-nivå också 😉
Bilder, återigen från bästa sponsorerna Event-bilder.se :

Att göra på transporten fortsättning

Jag hittade denna listan från i maj förra året, tänkte att det kan vara kul att uppdatera den lite:

– Måla insidan  <– Måste måla nytt lager och bättra på färgen
– Sätta gummimatta som sparkskydd
– Köpa nytt stödhjul <– Fick i Födelsedagspresent:D
– Måla utsidan limegrön <– Ändrade planer
– Måla detaljer
– Polera taket <– Ändrade planer, blev målat istället
– Byta matta på lämmen
– Sätta nya halklister på lämmen
– Sätta upp krokar för redskap i transporten
– Byta positionsljus
– Installera en solcellsdriven fläkt
– Måla fälgar/hitta gröna navkapslar i rätt storlek <– Halvklart. Har köpt svarta navkapslar. Men ska måla fälgarna i samma blå som bilen så att det lyser igenom de svarta kapslarna sen

Nytillkommet:
– Byta lås till bakluckan, det ena kärvar jättemycket
– Byta lås till skötardörren, jag riskerar ju att bli inlåst! :O (Det har hänt, på tävling. Måste skriva ett inlägg om det)
– Bygga dörrar istället för bommar bak.

 

Transportrenovering – Utsidan påbörjad!

ÄNTLIGEN!
Förra året skulle jag ju måla transporten limegrön med coola mönster på.
På grund av tusen olika anledningar typ så blev det aldrig av..
I våras tänkte jag sätta igång men då bestämde jag mig för att byta bil, och det kanske är dumt att måla transporten limegrön om inte nya bilen matchar till det, min förra bil var ju svart!
Och jo…
Det blev en JÄTTEBLÅ bil!

Så passar ju inte limegrön så bra.
Så dags att börja tänka om och tänka i banorna om vad som skulle passa.
Och ett nytt mönster träder fram (ni får se bilden sist i detta inlägget).
Vad jag vill ha:
– Ljust tak! Det mörka gröna ser både dassigt ut och blir väldigt varmt i solen.
– Ett släp som inte är målat som alla andras. Jag vill sticka ut. Jag tycker det är jättetråkigt att lägga ner massa energi, tid och pengar på att göra om ett släp och så gör man det tråkigt och helfärgat eller precis som originalet.
Men inte jag 😀

Så i söndags plockade jag bort alla dekaler, slipade och tvättade släpet

Från det här:

Till det här:


Alltså vem på Värmlandsvagnen fick en stroke när de kom på färgdesignen på det här släpet? Visste ni att väggarna på släpet egentligen ska vara gröna?
Under min livstid har jag sett EN som faktiskt fortfarande är grön. Den måste ha förvarats inomhus.
Men alltså släpet är bara 13 år gammalt, hur kan det inte finnas väggfärg kvar?
Usch vad fula de är. Med solblekt matt och fläckigt grönt tak och de fula smutsbruna väggarna xD

Well well. IGÅR! Då fick jag äntligen tummen ur att grundmåla!
Jag har målat med en metallfärg från Lidl, både väggar och tak.
Och jag blev positivt överraskad.
För 69kr/burken så var det riktigt fin och blank färg!
Till taket gick det åt ca 3/4 av en burk och till väggarna 1 ½/burk.
Om man vill ha helvita väggar så skulle jag rekommendera en tredje strykning och då kanske det går åt någon burk till.
men jag som ska måla mönster över känner att det är lite onödigt 🙂
Det täcker bra ändå efter två strykningar.

och hur blev det då?

Jo, först taket:

Här är lite mer än halva taket målat, vilken skillnad va? Kolla man ser avspeglingar av molnen i det!!


Såhär såg det ut när det var färdigt

Visst blev det bra?
Taket ska få förbli silvrigt, så det kan man säga att det är klart 🙂
Det ska till någon dekal här och där och sen ska Ammi hjälpa mig att måla av Casanova längst uppe fram

Sen målade jag väggarna, notera att det ser väldigt kladdigt ut, men det är för att jag struntade i att tejpa metallen då den ändå ska målas silvrig 🙂

Så TADAAA!! Visst blev det som ett helt nytt släp?

Men det är inte färdigt än!
Det ska målas till mönster, men det får bli efter löning då jag har råd att bryta specialfärg 😉
Den ska målas enligt denna skiss, det blåa ska vara samma metallicblå som bilen 🙂