Daladressyren – Söndag 29/7 *BILDBOMB*

Söndag 29/7 – MsvC:1

Vi avslutade helgen med att rida en MsvC:1. Förhoppningarna här var att få en bättre eftergift i traven och behålla den runda fina galoppen från dagen innan.

Framridning: 

Idag hade “någon” hällt massor med vatten på banan, sådär så att det blir stora hemska vattenpölar som dränker små mörkbruna valackar. Och dessutom, ve och fasa, skvätter på en!
Så halva framridningen gick till att få Herr Kossa igenom vattnet, och när vi till slut blev tillräckligt osams, där jag vann, så fick han ett jäääkla tryck! Riktigt härlig känsla faktiskt!

Inne på banan:

Här var det ju någon som hällt ut en vattenpöl mitt framför domaren. Och hästen som inte har reagerat alls på domaren de tidigare två dagarna – var nu skräckslagen och övertygad om att de skulle spruta vatten på honom också.
Detta ledde till en otroligt spänd häst med hög nacke. Han skötte sig dock och gjorde allt jag bad om, men den höga nacken och spändheten drar ner poängen rejält – vilket är helt rätt.
Men trots att han var spänd så fokuserade han faktiskt på mig, och dog inte. Han blev inte en nonchalant betongsugga som han blev på KM, utan lyssnade faktiskt och hade en jäkla framåtbjudning, speciellt i ökningarna bort ifrån domaren xD

Så överlag är jag skitnöjd med helgen, häst är pigg, framåt och fokuserad! NU ska vi hitta avspändheten igen 🙂

Resultat: 57.738% plats 11 av 14 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar fler bilder från dem i Equipes webshop 🙂

Daladressyren – Lördag 28/7 – Debut i MsvC:2!! *BILDBOMB*

Lördag 28/7 – DEBUT MsvC:2

Lördag och det var dags för oss att debutera MsvC:2, planen var att få honom lite mer eftergiven samt rundare i galoppen då han blev lite hög i nacken i just galoppen dagen innan.

Framridning: 
Idag ville jag ha honom mjukare, så jag valde att rida fram honom lite längre, ca 45 min. I början var han jätteseg och loj och inte alls framme för skänkeln, men helt plötsligt efter ca 20 min sa det “poff” och så kändes det som att vi dansade fram. Helt klart bästa känslan i år på framridningen! Så himla fin häst.

Inne på banan:

Här fortsatte den jättehärliga känslan från framridningen, men återigen rider jag som en fyllekaja i skolorna hahaha. Vingliga linjer i öppnorna och även här blev jag lite passiv och vågade inte rida ihop honom för mycket = lite för hög nacke i traven samt inte helt eftergiven.
Sedan var det ju det där med bakdelsvändningar, jag hatar dem. Men i detta programmet är det inte koefficient (x2 på poängen) på dem, som det är i LA:4an, så det drar inte ner procenten lika mycket när jag misslyckas här. Men till min förvåning satte jag 5 och 5.5 på dem, vilket är bra mycket bättre än sist jag red bakdelsvändningar och fick 3 och 4a på dem, så jag var skitnöjd!
I galoppen var han MAGISK!
Alltså sån jääääkla bra känsla!
Men såklart så måste jag rida fel första gången jag testar ett nytt program, så efter första enkla bytet så tappar jag bort mig helt och börjar tänka. Jag visste att det inte var en ny serpentin direkt, och jag visste att det inte var snett igenom, så i nästa hörn vände jag tillbaka, som en halvcirkel, och kom precis då på att det var exakt vad jag skulle göra, fast från nästa bokstav och med överstrykning. Så jag ropade till domaren: “TA DET SOM EN FELRIDNING”, och gjorde om det – och tur var väl det för vi fick en 8a!
Sedan fick vi 7,5 på nästa galoppserpentin med förvänd galopp.

Jag var sååååå nöjd och glad över min fina fantastiska häst, som verkade tycka att det var kul! Det var så himla roligt att rida igen 😀
Resultat: 58.605% plats 16 av 21 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar fler bilder från dem i Equipes webshop 🙂

 

Dessa bilder nedanför är tagna av bästa Elsa Hellman, som också följde med som hästskötare, tusen tack!

Daladressyren 2018 – Fredag *BILDBOMB*

Såå, då var Daladressyren på Falu Ridklubb över för i år (Det var den redan i söndags men jag har glömt av att blogga).

Jag tänkte ge er en sammanfattning från varje dag, då jag tävlade alla tre dagarna 🙂

Fredag 27/7 – LA:3

Framridning: 
Då han tvärdog på KM två helger innan så ville jag inte rida fram för länge, dessutom var det minst 200000 grader för varmt ute, så jag red bara fram i ca 15-20 minuter.
Fokus var på framåtbjudning och inte på lösgjordhet. Hästen var trevlig och framåt, lite stel i sidorna då han fick vila dagen före istället för att hoppa, pga värmen.

Inne på banan:

Här var han jättetrevlig, pigg och framåt. Men jag blev lite för passiv i min ridning då jag knappt vågade rida ihop honom med rädsla för att han skulle lägga av. Dessutom red jag som en fyllekaja i skänkelvikningarna så det blev väldigt vingligt med släpande bakdel (fick en 4a!!! HAHAHA på den ena. Sämsta någonsin tror jag).
Hade trots det en väldigt bra ridkänsla i övrigt, med hästen framme för skänkeln och bra flyt.
Lite hög i formen i galoppen bara, men fokus var faktiskt inte på formen här, utan på framåtbjudningen – och det lyckades vi med!
Jag var jättenöjd!

Resultat: 62.8% plats 11 av 15 starter

 

Bilderna nedanför är tagna av Event-Bilder som fotograferade hela helgen. Du hittar bilder från dem i Equipes webshop 🙂
Ignorera hur tjock jag blivit, jag sväller jättemycket i värmen ><
Men kolla in de skitsnygga stövlarna från Imperial riding <3

 

 

Hopptävling i Hofors – Blåslagen * film på snyggaste räddningen ever*

Jag och Casanova 95cm

Herregud vilken kaosrunda jag och Kossan gjorde i förrgår.
Vi startade vår första 95cm tillsammans, hoppade en lokal 90cm förra året.
En runda som fick mig att inse att jag är begränsad. Och att jag inte ska tävla hoppning mer.

På framhoppningen började jag med att krascha rätt igenom räcket, satt kvar i sadeln. Men jag red som en jävla kratta. Bara släppte honom ett par språng före hindret.
Sa till mig själv att sluta mesa och skärpa mig, och sedan hoppade vi huuur bra som helst.
Hade bästa känslan någonsin i sprången på framhoppningen.

Inne på banan kom ju ångesten, och tankarna “Varför i helvete gör jag det här?!?”.
Men jag satte fart och började rida, lite halvdålig galopp på första och ojämnt tempo.
Efter 2an så drog han på rejält och lyssnade inte på förhållningar, detta resulterade i ett konstigt hopp till 3an, sedan fick jag ingen kvalité i galoppen till 4an, vilket resulterar i att jag tror att han ska stanna men han väljer att hoppa ändå, så jag slungas fram på halsen. Jag lyckas hålla mig kvar och rider klart banan.
I efterhand var jag lite sur på mig själv att jag inte vände vänster, för då hade jag klarat mig med 0 fel och fått rida fas 2.
Men huvudsaken var att jag överlevde. Och vi kom igenom grunden med bara 4 fel då jag korsade min egen väg 🙂
Kolla själva här:

Emmy fick lite fina bilder på oss också med min kamera:

Efteråt är jag helt blåslagen och har jätteont i hela kroppen.
Så därför har jag tagit beslutet att inte tävla hoppning mer. Mina smärtdiagnoser gör att detta gör så ont. Tänk hur ont jag hade haft om jag faktiskt hade ramlat av?
Det hade kunnat äventyra hela resten av dressyrsäsongen, och det är helt enkelt inte värt det.

Därför kommer jag att låta Emmy fortsätta hoppa Kossan framöver.
Och jag håller mig till dressyren, och lite WE när vi kommer igång med det igen.

Emmy och Casanova 115cm

Emmy och Casanova gjorde en SUPERFIN runda. Han var pigg, taggad och hoppade fantastiskt!
Tyvärr ett missförstånd på sista hindret så det blev en rivning där.
Men satan i gatan.  Snart sitter nollorna i 115! 😀

Ni får kolla själva 😉

Dagen blev rätt lyckad till slut iallafall 🙂

 

Vad är på gång?

Sååå jag har typ smält helgen som var nu, nästan iallafall haha.

Detta är vad som händer resten av månaden:

7/7 – Lokal 95cm A:0/A:0, JAG HOPPAR (herregud) , Hofors (Emmy hoppar 115cm)
14/7 – Jag rider LB:1 på Jake (Outlaw Express) som är en av mina elevers ponnyer på Rommeheds dressyrclearround
15/7 – Klubbmästerskap MsvC:1, Rommehed Stallklubb
19/7 – Lokal 100cm A:0/A:0 Kråkhoppet, JAG HOPPAR IGEN :O, Svärdsjö Ridklubb
20/7 – Regional 100cm A:0/A:0 Kråkhoppet, yes, jag hoppar här också, Svärdsjö Ridklubb
27/7 – Regional LA:3, Daladressyren, Falu Ridklubb
28/7 – Regional MsvC:2, DEBUT!!, Daladressyren, Falu Ridklubb
29/7 – Regional MsvC:1, Daladressyren, Falu Ridklubb

Har knappt börjat kolla på Augusti, men lär ju göra det innan alla MsvC:1 blir fulla..

Träning för Birgitta Kjellin *övningstips*

Nu kommer detta inlägget en vecka i efterhand (ska försöka bli bättre på det här med att blogga).
Men jag fick den stora äran att vara med och träna för Birgitta Kjellin när hon gästade min tränare Emma Mattisdotter i onsdags förra veckan.

Det var en upplysande träning, hade jag varit religiös hade jag nog kallat mig frälst 😉

Fick lära om och tänka om en hel del. Jag hamnar gärna med en bredare handställning i skolorna, samtidigt som att mina skänklar åker bak lite när jag skänklar.
Jag har alltid fått lite vingliga skolor,
Men Birgitta tjatade på att ha skänkeln under knät och händerna ihop, och vips så hade jag en stadig sits och stadig häst.

Fick dessutom en hel del riktigt roliga och matnyttiga övningar, tänkte visa mina extremt bra paintskillz och visa en övning som hjälper till att göra hästens bakben kvickare i galoppen.
Dessutom hjälper den till att hitta bärigheten i galoppen 🙂

Du rider i förvänd galopp på spåret, på varje långsida börjar du med att gå in i skänkelvikning, med rak hals, några språng. Sedan går du tillbaka ut till spåret i en sluta, sen direkt in i en skänkelvikning igen etc.
Birgitta sa att när man kan göra detta tre gånger på en långsida så är det bra.

Jag och Casanova klarade 3st ganska bra i ena varvet, i andra varvet var det liiite svårare. Men skam den som ger sig 😀
Såhär Ser övningen ut i paint:

Drömmer jag?!? * BILDBOMB*

Tre tävlingar, fyra klasser, tre placeringar och två kval.

Jag är mållös, tacksam, tror att jag drömmer.
Jag lever min dröm.
10 juni blev vi placerade i LA:3 på 67.7%, vi red även ihop 61.3% i MsvC:1 där vi tog ett nytt personbästa. SÅÅÅ nära ett kval!

I helgen som var nu gjorde vi något jag drömt om i hela mitt liv.
Lördag 30 Juni: nytt personbästa 63,8%, ett kval och en ANDRAPLACERING!!
Söndag 1 Juli: ännu ett personbästa på 65.0%, färdigkvalad till MsvB och en tredjeplacering!!

För många är det inte särskilt märkvärdigt att ha plockat placeringar i MsvC:1, även om första säkert är speciell för de flesta.

Men för mig är det enormt.
Dels för att min stora dröm i mitt hästliv har varit att rida medelsvår dressyr.
Den drömmen uppnådde vi när vi debuterade förra sommaren.
Nästa steg i drömmen var att kunna placera sig, vilket vi gjorde BÅDA starterna i helgen. Det är för mig helt osannolikt och jag måste själv omvärdera vår egen nivå och kapacitet.

Utöver detta lider jag av kroniska smärtsjukdomar. Jag har fibromyalgi, endometrios, karpaltunnelsyndrom och överrörlighet plus en rad skador från lite olyckor här och var under åren.
Läkare, sjukgymnaster, friska människor och andra sjuka människor har berättat för mig att jag inte kan, att jag inte borde, att om jag håller på såhär så kanske jag inte är så sjuk egentligen.

Dessutom har jag under årens gång, även om det är få gånger, fått höra att hästar med hovskägg inte ska gå dressyr, att han är alldeles för högrest, att han inte är byggd för dressyr etc.

Och som pricken över i så var jag på BOTTEN i mitt mående 2017, då allt för mycket hände runtomkring mig.

I år har fokus legat på att lyssna lite på kroppen, lägga upp en träningsplan tillsammans med ett helt fantastiskt team av läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och kbt-terapeut hos vårdcentralen.
Och en handlingsplan, skulle jag vilja kalla det, då det inte finns några mönster i mina sjukdomar, det går liksom bara upp och ner hela tiden – helt okontrollerat, då krävs en plan för varje dag, för varje tillfälle. Jag kan inte lägga upp ett träningsschema för en vecka, för jag har ingen aning om hur jag mår imorgon.
Casanova är det som får mig att kliva upp varje dag, ta mig till jobbet och sedan fixa stallet. Han är min medicin.

Att dessutom sitta på en buskavlad korsning, med okänd stam (vi vet vilka föräldrarna är, men de är oreggade i passet), som jag köpt för en spottstyver, till skillnad från de flesta andra hästar i våra klasser.
Att utöver det ha utbildat hästen själv, då han var precis inriden och kunde grunderna när han kom till mig.

Det är ENORMT för mig.
Jag är nog i en bubbla just nu, grinar nästan av lycka så fort jag försöker berätta om helgen som varit.

Bjuder på lite bilder!

Lördag, resultatlista, prisutdelningsbilder som bästa Ammi Hedman Erkumru tog:

Bilder från i söndags, resultatlista, en helt fantastisk kommentar från domaren i protokollet (att jag gör ett bra jobb med hästen) och sedan lite blandade bilder från framridning, ritten, prisutdelning och efter det, tagna av Annie Klaar:

Saker en fotograf får höra #1

Jag tänkte börja skriva lite mer om mina fotograferingar och äventyr, samt hur det är att vara fotograf(även om jag bara är en frilansande sådan) och vad jag ofta får höra.

Idag vill jag prata om den otroligt nedvärderande meningen (för det är det den är):

“ÅH VAD HAR DU FÖR KAMERA OCH OBJEKTIV?!?! JAG VILL OCKSÅ HA EN SÅÅÅÅ BRA KAMERA”

 

Anledning till varför detta är nedvärderande?

  1. Min kamera är snart 10, TIO år gammal. Mitt objektiv är minst 15 år gammalt, dessutom defekt. Hela utrustningen går långt över på övertid.
  2. Det är INTE kameran och optiken som gör bilden. Jag ser många exempel på fotografer som har värstingkameror men som producerar medelmåttiga bilder
  3. Bakom varje bild jag publicerar ligger en heeeel del redigering. För mig är redigeringen halva grejen med att skapa konstverk. Jag publicerar ALDRIG helt oredigerade bilder. När jag tar en bild så ser jag till helheten och möjligheter att förvandla med redigering. Jag vill skapa drömmande ögonblick, fräsiga sportfoton etc.
  4. Bakom mina bästa bilder ligger ÅR. ÅR av träning genom att fotografera mycket, ÅR av redigering, ÅR av googlande och utvecklande av mina egna tekniker.

Så att fälla en sådan kommentar, att påpeka att det är utrustningen som gör de bra bilderna, är att nedvärdera mig som fotograf och hela mitt fotografiska väsen. Du nedvärderar alla år jag lagt ner på att bli bra på något.
Jag kan garanterat ta exakt lika bra bilder med en billig budgetutrustning, men du som kläcker sådana kommentarer kommer garanterat inte att lyckas ta lika bra bilder som jag med min utrustning, det kan jag nästan slå vad om.

SJÄLVKLART underlättar det att ha så bra kameror och optik som möjligt, men det är bara våra verktyg som fotografer.

Om du köper en sviiiindyr kniv, men ändå inte kan laga mat, så kommer du inte helt plötsligt att bli mästerkock.
Eller dyraste penseln i världen, fast du inte kan måla, så kommer du magiskt inte att bli en framgångsrik begåvad konstnär!

Så tänk efter, innan du fortsätter tro att det är kameran som gör fotografen! 🙂

Tackar dock inte nej till sponsring av ny kamera 😉 är livrädd att min ska lägga av. (jag har swish;) )

Några favoriter tagna med min uråldriga utrustning: 

 

Lunchvila och uppäten av mygg

Passar bra att blogga lite på lunchen 🙂

Ligger i sängen i vårt mörka, härliga vilorum på jobbet och bara varvar ner lite, lyssnar på ljudbok och bara vilar.

Det är fantastiskt att kunna göra det på lunchen varje dag 🙂

Har precis smort in mina stackars ben efter gårdagens körtur.

Då jag hade en riktigt dålig smärtdag igår så hade jag tänkt låta Kossan vila.

Men så när jag kom hem till gården så stod Ammi och selade Jammie och frågade om jag skulle åka med och ta Kossan på släp. Inte en dum idé!

Kossan får motion och jag sparar på kroppen, han är dessutom riktigt duktig på att gå bakom vagn, fast han bara gjort det två gånger.

Så fort vi kom ner i backen kände jag att myggen började äta på mig, trots två olika sprayer.

När vi kom tillbaka hade jag nästan panik då det brann och kliade på benen.

Tog av mig legginsen och fick en chock.

Aldrig någonsin har det varit såhär illa. Och aldrig före detta året har jag fått ett enda myggbett om jag sprayat mig med ultrashield.

Varnar för obehagliga bilder, men måste fan föreviga detta.

Speciellt med tanke på hur allergisk jag är mot mygg.

Kolla!!!

Så himla äckligt.

Usch!

Är iallafall på jobbet, trots feber 😇

Men ikväll rider Annica lektion på Kossan så jag får vila kroppen 🙂

Kvällstur och Thermacell

Det kan ju inte ha undgått någon hur varmt vi har haha.

Min kropp har lite svårt att hantera värmen, iallafall om jag anstränger mig.

Så igår när jag kom hem efter jobbet och en fotografering, så fixade jag bara stallet snabbt och gick sedan in och fixade mat och sov en stund.

Gick inte ut igen förrän efter 21 för att rida.

Då var det jätteskönt ute!

Dock en heeeel del mygg och knott så jag passade på att testa min Thermacell, då jag bara tänkte skritta och trava lite.

Thermacellen funkar riktigt bra när man skrittar långsamt, visst är det en hel del mygg runt oss. Men de håller sig inte kvar utan flyger snabbt vidare.

Kossan var pigg och glad 🙂

Det är sååå skönt att bo på gården och kunna göra såhär, rida sent eller tidigt utan att behöva åka iväg! Det är bara att gå in och duscha och sova när man är klar 🙂

Bild på min Thermacell, fäster den i stropparna från schabraket:

Kossa med öronen i taket! Kladdig runt ögonen då jag måste smörja in honom med hästsalva för att herrn inte låter flughuvor sitta kvar:

Kossan är fortfarande krullig efter söndagens tävling 😂