Materiell lycka!

Igår hämtade jag ÄNTLIGEN ut mitt nya fina schabrak som jag beställt på Norells Hästsport från Mias RS!

Är SÅÅÅ NÖJD.
Så nu ska vi inviga det på tävling på lördag i Hedemora 🙂

Mitt nya träns!

Jag får MÅNGA frågor när jag lägger upp bilder på mitt nya träns, jag tänkte dedikera detta inlägg till alla dessa frågor, så har jag något att hänvisa till och slipper skriva samma sak överallt 🙂

Först: Detta träns är det enda exemplaret i världen, det finns inga fler.
Visst är det snyggt?

Foto: Melissa Lindholm

Var har du köpt tränset?!?

Jag har beställt tränset av min vän Ammi, som är sadelmakare.
Det är gjort helt efter egen design och önskemål som jag och Ammi jobbat fram tillsammans.
Hon tar beställningar om man själv är sugen på att beställa ett egendesignat träns. Notan hamnar på ca 3000kr beroende på hur avancerat det ska vara.
Observera att ni aldrig kommer att få ett exakt likadant som mitt 🙂

Vad har det för funktion?

Ren och skär dekoration, faktiskt. Det är ett träns där nosgrimman sitter högt upp och löst, som gör att den inte stänger igen någon mun. inte heller är ivägen för t.ex fullcheek-bett (bett med parerstänger) som oftast fastnar i vanliga engelska nosgrimmor.
Egentligen räknas det som en vanlig engelsk nosgrimma, bara att remmen under hakan sitter lite högre upp och är mycket smalare än själva nosgrimman.

Får man tävla dressyr med det?

JA. Om jag slänger på min extra käkrem som jag har är det helt godkänt att tävla dressyr med.
Jag har själv tävlat med det och ingen sa ett ljud och jag fick godkänt av överdomaren.
Snabbknäppen är enligt Svenska Ridsportförbundets tävlingskommitté godkänt.

Här är från tävling med den “extra” käkremmen.
Foto: Event-bilder.se

 

Jag har uppnått en dröm!

Sedan jag var liten har jag drömt om att få tävla Medelsvår dressyr.
Det har jag nu gjort!
I lördags gjorde vi debut, jag och Casanova, i en regional MsvC:1 på Falu Ridklubb!
Men först red vi en LA:4 som förklass. Superbra känsla hela programmet igenom. Men tyvärr totala hjärnsläpp från mitt håll som resulterade i 2 felridningar och sen lite väl laddad och ösig galopp som resulterade i omslag och tramp på dresyrstaket osv.
Där kammade vi ihop hela 53% xD Sämsta LA:4-resultatet någonsin, men troligtvis bästa känslan!

Här är bilder som Event-Bilder tog under LA:4an 🙂

Sen i MsvC:1 hade jag en ännu bättre känsla genom hela programmet! Allt bara flöt kändes det som!

Och trots att jag hade en felridning så landade vi på 60.106%!
Jag hade som mål att ta 55%, så det slog vi och bevisade att vi hör hemma där!

Det som saknas är fortfarande lite styrka, och att få ner nacken något mer så att han inte blir så hög och spänd.
Det är bättre än förut, men kan bli mycket bättre!

Dessutom har vi börjat lyckas med saker vi inte lyckats med förut, t.ex. travökninar! Nu sträcker han fram benen 😀 ÄNTLIGEN!
Jag hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få till en mellantrav, och i lördags fick vi till och med en 6a på den ÖKADE traven!
Jag är så glad och stolt över min fina fina fina häst!
Wow vad han har vuxit!
Här är bilder från MsvC:1an, fotograf här är självklart Event-Bilder =)

 


Sedan igår så avslutade jag helgen med att rida en LA:3.
Jag hade ont, förjävla ont alltså.
Fibron slog till deluxe.
Hade så ont i speciellt vänster han och handled att jag upplevde honom som alldeles för stark i vänstersidan.
Detta gjorde att jag inte klarade av att rida på samma sätt som dagen innan och fick till en rätt usel känsla faktiskt.
Men vi tog oss igenom, inga större missar förutom ett omslag i sista ökade galoppen. Så jag är nöjd ändå!
Landade på 61.857%, och om jag jämför tidigare ritter jag gjort i LA:3 som också känts kassa så är det en höjning med ganska många procent.
Det är kul när man hittar en ny lägsta-nivå också 😉
Bilder, återigen från bästa sponsorerna Event-bilder.se :

Att göra på transporten fortsättning

Jag hittade denna listan från i maj förra året, tänkte att det kan vara kul att uppdatera den lite:

– Måla insidan  <– Måste måla nytt lager och bättra på färgen
– Sätta gummimatta som sparkskydd
– Köpa nytt stödhjul <– Fick i Födelsedagspresent:D
– Måla utsidan limegrön <– Ändrade planer
– Måla detaljer
– Polera taket <– Ändrade planer, blev målat istället
– Byta matta på lämmen
– Sätta nya halklister på lämmen
– Sätta upp krokar för redskap i transporten
– Byta positionsljus
– Installera en solcellsdriven fläkt
– Måla fälgar/hitta gröna navkapslar i rätt storlek <– Halvklart. Har köpt svarta navkapslar. Men ska måla fälgarna i samma blå som bilen så att det lyser igenom de svarta kapslarna sen

Nytillkommet:
– Byta lås till bakluckan, det ena kärvar jättemycket
– Byta lås till skötardörren, jag riskerar ju att bli inlåst! :O (Det har hänt, på tävling. Måste skriva ett inlägg om det)
– Bygga dörrar istället för bommar bak.

 

Transportrenovering – Utsidan påbörjad!

ÄNTLIGEN!
Förra året skulle jag ju måla transporten limegrön med coola mönster på.
På grund av tusen olika anledningar typ så blev det aldrig av..
I våras tänkte jag sätta igång men då bestämde jag mig för att byta bil, och det kanske är dumt att måla transporten limegrön om inte nya bilen matchar till det, min förra bil var ju svart!
Och jo…
Det blev en JÄTTEBLÅ bil!

Så passar ju inte limegrön så bra.
Så dags att börja tänka om och tänka i banorna om vad som skulle passa.
Och ett nytt mönster träder fram (ni får se bilden sist i detta inlägget).
Vad jag vill ha:
– Ljust tak! Det mörka gröna ser både dassigt ut och blir väldigt varmt i solen.
– Ett släp som inte är målat som alla andras. Jag vill sticka ut. Jag tycker det är jättetråkigt att lägga ner massa energi, tid och pengar på att göra om ett släp och så gör man det tråkigt och helfärgat eller precis som originalet.
Men inte jag 😀

Så i söndags plockade jag bort alla dekaler, slipade och tvättade släpet

Från det här:

Till det här:


Alltså vem på Värmlandsvagnen fick en stroke när de kom på färgdesignen på det här släpet? Visste ni att väggarna på släpet egentligen ska vara gröna?
Under min livstid har jag sett EN som faktiskt fortfarande är grön. Den måste ha förvarats inomhus.
Men alltså släpet är bara 13 år gammalt, hur kan det inte finnas väggfärg kvar?
Usch vad fula de är. Med solblekt matt och fläckigt grönt tak och de fula smutsbruna väggarna xD

Well well. IGÅR! Då fick jag äntligen tummen ur att grundmåla!
Jag har målat med en metallfärg från Lidl, både väggar och tak.
Och jag blev positivt överraskad.
För 69kr/burken så var det riktigt fin och blank färg!
Till taket gick det åt ca 3/4 av en burk och till väggarna 1 ½/burk.
Om man vill ha helvita väggar så skulle jag rekommendera en tredje strykning och då kanske det går åt någon burk till.
men jag som ska måla mönster över känner att det är lite onödigt 🙂
Det täcker bra ändå efter två strykningar.

och hur blev det då?

Jo, först taket:

Här är lite mer än halva taket målat, vilken skillnad va? Kolla man ser avspeglingar av molnen i det!!


Såhär såg det ut när det var färdigt

Visst blev det bra?
Taket ska få förbli silvrigt, så det kan man säga att det är klart 🙂
Det ska till någon dekal här och där och sen ska Ammi hjälpa mig att måla av Casanova längst uppe fram

Sen målade jag väggarna, notera att det ser väldigt kladdigt ut, men det är för att jag struntade i att tejpa metallen då den ändå ska målas silvrig 🙂

Så TADAAA!! Visst blev det som ett helt nytt släp?

Men det är inte färdigt än!
Det ska målas till mönster, men det får bli efter löning då jag har råd att bryta specialfärg 😉
Den ska målas enligt denna skiss, det blåa ska vara samma metallicblå som bilen 🙂

Pay and Jump 90cm!

Jajjamen.
Nu flyger grisarna, jag startade en pay and jump igår på hela 90cm!
Var jag livrädd? JA
Höll jag på att hoppa av hästen och gå därifrån? JA
Höll jag på att kräkas? JA, var väääldigt nära
Men gjorde jag det? Nej.
Överlevde jag det? JA.

Fy satan vilken snäll häst jag har.
Vi fick ett stopp som är helt och hållet mitt fel.
Var nervös över den snäva svängen, och svängde lite för sent och hann inte få med mig yttersidan och styrde in honom i hinderstödet – klok som han är så hoppar han inte rätt igenom det.
Sedan tappade jag lite galopp i svängen mot 4an för att jag var gravt livrädd för det hindret = han gick av nära och hoppade 130 😉

Men jag är sååå nöjd och stolt, både över mig och hästen!
Höjden kändes faktiskt inte så högt när jag väl var över. Men att stå och titta på dem innan var rena tortyren.
Elsa tog lite bilder med min kamera, och Joline filmade – tusen tack tjejer för det!

 

Även Matilda lånade Casanova och lotsade runt honom som om hon aldrig gjort annat!
Så duktiga!

På gång

Såå, vad händer egentligen med Casanova?
Såhär ser vår planering ut:

  • 5/7: Pay and Jump, Norr Amsbergs Ridklubb – 50 cm med Matilda och 90cm med mig (ja, visst är det sjukt?)
  • 16/7: KM i Dressyr, Rommehed SK – LA:1
  • 21/7: Lokal Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – 90cm två faser MED MIG (japp, grisar kan flyga) och 100cm två faser med Emmy
  • 22/7: Regional Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – 100cm två faser och debut i 110cm två faser (bara gått avd B förut) med Louise
  • 23/7: Regional Hopptävling, Svärdsjö Ridklubb – Debut i 115cm två faser med Louise (aldrig startat 115 förut)
  • 29/7: Regional Dressyrträvling, Falu Ridklubb – LA:4 och debut i MsvC:1 med mig
  • 30/7: Regional Dressyrtävling, Falu Ridklubb – LA:3 med mig
  • 5/8: Regional Dressyrtävling, Orsa Ridklubb: LB:3 eller LA:4 i laget i div 2 Dressyrallsvenskan
  • 2/9: Regional Dressyrtävling, Mora Ridklubb: LB:3 eller LA:4 i laget i div 2 Dressyrallsvenskan
  • 9/9: Officiell tävling i Working Equitation, Smedjebackens Ryttarsällskap: LB eller LA, tror på LA =)

    Sååå vi har en hel del på gång 🙂
    Kommer bli hopptävlingar med Lollo däremellan också =)

    Bjuder på några bilder från häromkvällen när Kossan levde rövare i hagen!

Ridtravarriks 2017

Hej! Det var längesedan!
Nu kommer ett långt inlägg om en ridtravare! 😉
Ni läste rätt, nu ska jag skriva om Ridtravarriks.
Men är Casanova en ridtravare? Nej.
Tävlar jag andra hästar? Den här helgen gjorde jag det 😉
Jag har alltså deltagit på årets Ridtravarriks!
Här kommer en sammanfattning av hur swt gick för mig 🙂

Varför var jag med?
För att det var nära, på Säterbygdens Ridklubb och för att jag fick låna den charmigaste lilla krabaten “Min Lilla Leo” av Madde Gustafsson 🙂

Vem är Min Lilla Leo?

Min Lilla Leo är en kallblodstravare född 2012. Hans travkarriär har inte varit lång då han endast gått premie och kval. Under förra sommaren var han utlånad som ridhäst där han tränades i både dressyr och hoppning.
Nu är Leo till salu som ridhäst, så är det någon som är sugen efter det här blogginlägget så hör gärna av er till mig på mira@miranova.nu.

Uppladdning
Vi bestämde i januari att vi skulle anmäla mig med Leo till RIKS. Då hade jag alltså aldrig suttit på hästen. Men tanken var att iallafall anmäla meetinget så att vi kom med då det var många som ville vara med, och sedan eventuellt byta häst.
Men det blev Leo jag fastnade för.
Dels för ridbarheten och dels för att han passade perfekt i mina sadlar 😉

Tanken var att åka iväg och träna minst en gång i veckan och att rida hemma några dagar till.
Men så blev det inte riktigt.

I februari fick Leo kvarka då han var utlånad till en vän och stod i ett annat stall.
30e april hävdes isoleringen och han fick lämna stället han stod på.
Men då jag är extremt rädd för kvarkan plus att jag hade en hel del andra saker att ta hand om så hann jag inte rida honom där han stod då.
Så i slutet på maj red jag första gången sedan i februari, då hade Natalie börjat sätta igång honom sedan innan (tack och lov!!). Då var han tjock, omusklad och med vinterpäls kvar.
Sedan dess har jag försökt rida så mycket jag kunnat.
Men jag har varit bortrest totalt 13 dagar i juni, så ni förstår att det inte hunnit bli så mycket.
Jag hann ta med honom på en dressyrträning iallafall.
Sista gången jag var borta var 17e-25e juni, alltså precis före RIKS 😀

Så vi har egentligen mest laddat upp nu i veckan före.
Så i måndags red vi hemma en sväng då vi skulle varit på TRAB-träning som tyvärr blev flyttad till tisdagen. I tisdags blev TRAB-träningen inställd, så vi åkte och red lite själva på en ridbana. Då hade vi en hel del meningskiljaktigheter om diverse saker och det kändes väl sådär.
I onsdags fick han vila.
I torsdags åkte vi och hoppade fösta gången ordentligt och då var vi sams hela passet och det kändes bra.

Detta var alltså vår uppladdning. 3 gånger på en riktig ridbana!

Så hur gick det under riks?

Fredag – Utställning och löshoppning
Fredagen började med en utställning. Och jag förbannar mig själv så jäkla mycket nu i efterhand.
FAN att vi inte övade på just det momentet i förväg.
För då hade vi förmodligen varit som sämst i Kvalitetsklass I.
Trots vinterpäls kvar under hakan och på ryggen, samt fortfarande inte särskilt välmusklad.
Så lyckades vi få riktigt fina poäng.
Tyvärr var han loj i skritten och jag fick honom inte att trava alls.
Därav våra låga totalpoäng.
Hade jag bara övat! SUCK!
Men jag är väldigt överraskad och imponerad över resterande poäng!
Kvalitetsklass III med 28 poäng. Vilket inte var jättedåligt då det fanns hästar som hamnade på 30p och som klarade av att visa alla gångarter.

I löshoppningen var han SUPER! Han visste EXAKT vad han skulle göra. Han sprang iväg när jag släppte honom, hoppade allt utan att tveka.
Klarade 1m, sedan rev han på 110.
Han stannade när jag sa “prrr” och stod snäll och väntade på att bli fångad.
Tyvärr var domaren otroligt snål, men det var han mot i stort sett alla andra också.
Så tyvärr fick vi bara 5or rakt igenom, totalt 25p och kvalitetsklass III även här.

 

Lördag – Dressyr

På lördagen var det dags för min paradgren – dressyren!
Leo har väldigt lätt för att bära sig själv, men han är stark och springer gärna iväg.
Då han är omusklad och inte riktigt har balansen så kryper han upp och blir spänd och stark.
Men vi red ridtravarnas D:1-program, som är ett program med bara skritt och trav. Jag var anmäld i B:1’an men efter kvarkan så sitter inte galoppen som den brukar göra och därför valde jag att byta klass.
Hästen har alltså aldrig tävlat dressyr förut.
Och vi rider in på 62.22%, 12 av 28 starter och en av de högsta procenten bland alla kallbloden som deltog 🙂
Det var lite problem med 2 av 3 halter då det är rätt överflödigt att stå still enligt unge herrn.
Men visst är han fin att titta på? Tänk er den här lilla krabaten med mer träning och muskler!

Söndag – TRAB och hoppning

Dags för TRAB’en!
TRAB är en gren som går ut på att rida en lydnadsbana. Där man får straffpoäng om man inte klarar en uppgift eller misslyckas.
100 straffpoäng = en uppgift är inte avklarad.
Vi red på 218 straffpoäng. Vi klarade inte av att stå med en framhov på en plywoodskiva i 5 sekunder och vi klarade inte av att rygga mellan bommar. Sen har jag totalt felinställt sikte och sen hade vi 8 sekunder i fel gångart, då han inte riktigt ville sakta ner där vi skulle. Men hur mycket kan jag kräva efter vår uppladdning? 😉
Jag är iallafall mer än supernöjd. Imponerad är nog ett bättre ord.
Vi skulle först gå igenom en trång passage, mellan två upphöjda bommar på hinderstöd, ingen som helst tvekan där. 0p (0 är bra)
Sedan var det dags att göra halt över en bom i 20 sekunder, här hade jag redan innan räknat med 100p för jag var övertygad om att det aldrig skulle gå, han är ju inget fan av att stå stilla längre.
DÖM OM MIN FÖRVÅNING när hästen bara står, helt still i 23 sekunder tills domaren bad oss att gå framåt igen!!! så 0p här med.
Sedan skulle vi hoppa av och på från föremål, i detta fall spånbalar. Att hoppa upp från föremål har varit en svårighet då han inte gillar att stå still eller att man kommer upp över honom. Men det gick galant efter att vi slutat vara misstänksamma mot spånbalarna, sen var det svårt att stå still när jag hoppade upp, men upp kom jag och detta helt utan straffpoäng!
Travbommar var inga problem alls, han tog dem fint utan att nudda en enda!
Sen skulle vi stå på plywoodskivan, och det förstod han inte alls så där fick vi gå vidare efter att ha försökt en stund, så tyvärr 100p
Sen var det dags att plocka äpplen från hinderstöd, det gick toppen förutom att undertecknad saknar pricksäkerhet och lyckades kasta ett äpple på kanten, där fick vi 10p.
Efter det var det ryggningen mellan bommarna, och han ville inte alls. Men det var väntat och därmed 100p.

Jag är överlag imponerad av hästen, speciellt över halten över bommen!

Sen kommer vi till Leo’s paradgren – HOPPNINGEN!
Herregud vad jag ville stryka mig och bara åka hem. Jag var så rädd. För er som inte vet har jag inte startat en tidshoppning sedan 2009.
Jag har inte heller ridit ens en clearround på någon annan häst än min egen sedan 2009.
Jag är dessutom rätt hopprädd.
Ni skulle bara veta hur svag jag kände mig i benen, hur mycket jag skakade och hur mycket jag kämpade mot tårarna innan startsignalen.
När jag fick startsignal så sa jag till mig själv att sålänge du inte svimmar så rider du. Förfan kärring.
Och jag red, eller ja.. Åkte med xD HERREGUD vad han hoppade, och tyckte det var skitkul.
Jag hade känslan av att han bara väntade på att jag skulle visa honom var nästa hinder var så fort vi landat.
Och fort gick det! Tiden blev 44.48s, för att vara placerad krävdes 38s.
Jag insåg i efterhand att jag skulle gått innanför ett annat hinder, men jag var alldeles för upptagen med att hänga med och överleva för att tänka på vägarna.
Jag var så himla stolt över den fantastiska lilla häst jag satt på och också över mig själv som gjorde det, trots mina fruktansvärda tävlingsnerver.
Och helt förjävligt såg det faktiskt inte ut!
Jag träffade en bekant, Annie, i cafeterian efteråt som frågade “Men du är väl ingen hoppryttare?”, nej det är jag sannerligen inte haha.
Här får ni en film på ritten:

Överlag är jag riktigt riktigt nöjd med våra prestationer, tänk om vi hade kunnat ladda hela våren!
Visst vi fick inte mer än 10 meetingpoäng, men det gör inget!
Herregud vad han skötte sig bra hela meetinget, supersnäll att hantera, lasta och ha med!
En riktig toppenhäst för den som vill köpa honom!

Kroniskt sjuk – dra ner på ridningen?

I fredags fick jag min diagnos.
Eller mina diagnoser.

För de som inte vet har jag under många år upplevt oförklarlig värk och konstiga smärtor.
De senaste två åren har det blivit mer regel än undantag, värken har blivit mer konstant.
Det senaste året har även händer och fotleder börjat krångla.
Fotleder får knölar och sväller upp om jag går för mycket.
Händerna värker, domnar och är orkeslösa.

Då jag har reumatism i släkten så blev jag orolig att även jag är drabbad, jag tog steget och sökte hjälp.

Jag fick först träffa en läkare som beordrade ultraljud på hälsenorna, men de hittade ingenting.
Sedan fick jag komma till en läkare som misstänkte att jag lider av EDS (en bindvävssjukdom) och remitterade mig till Smärtrehab i Säter.
Nu har jag genomgått en rad tester och undersökningar på Smärtrehab.
Jag har träffat läkare, sjuksköterska, psykolog och sjukgymnast.

I fredags fick jag diagnoserna fibromyalgi och hypermobilitet (överrörlighet).
Utöver detta har jag sedan 2012 haft diagnosen endometrios.
3 st kroniska smärtsjukdomar, även om hypermobilitet inte alltid innebär smärta.

De har kommit fram till att jag inte behöver psykologisk hjälp, då jag inte dragit ner på någon fysisk aktivitet eller avstår från andra saker (mest för att jag alltid haft ont till och från och inte plötsligt blev dålig).
Jag kommer att få medicinsk hjälp samt hjälp med min fysiska träning  för att hitta en balans och för att få hjälp att stabilisera muskler kring överrörliga leder.

Jag har fått en rad direktiv om vad jag bör göra samt vad jag absolut inte får göra

Vad jag inte får göra:
– Stretcha
– Yoga
– Sluta rida
– Sälja hästen

Japp det är sant, det hela teamet säger till mig är att jag inte får sluta rida och att jag inte får göra mig av med hästen.
De anser att jag är väldigt fysiskt aktiv, trots att jag är sjuk, detta är enbart på grund av hästen.
Hade jag inte haft Casanova hade jag förmodligen blivit sämre, för jag hade inte haft något som motiverade mig att röra på mig.
Jag får röra på mig så mycket jag vill och orkar, sålänge jag själv känner när jag behöver vila – och faktiskt vilar då.

Jag ser ganska positivt på den här diagnosen.
Det är INTE en kul sjukdom, det är INTE kul att ha ont.
Det är inte det som gör att jag är positiv.
Jag är positivt inställd just på grund av att jag länge förstått att något varit fel, men inte sökt hjälp.
Jag har redan accepterat, sedan innan jag sökte hjälp, att det är något som inte kommer att gå över.
Oron som har funnits hos mig i att inte veta vad det är som är fel har varit värre än att acceptera att jag får leva med värken resten av mitt liv.

Nu VET jag vad som är fel, mitt nervsystem går bananas.
Smärtan är inte farlig.
Jag kan röra mig – fast det gör ont!

Ni kan gnälla hur mycket i vill om hur mycket min “hobby” med hästar kostar. Det rör mig inte i ryggen.
För det jag egentligen investerar pengar i är en hyfsat dräglig framtid för mig själv i en kropp som inte riktigt fungerar som den ska.

Men kom inte och säg att jag ska dra ner på ridningen, för det får jag inte för läkarna 🙂

Mitt stora mål nu är att få ordning på den fysiska träningen utanför stallet och bli såpass stark och stabil att jag kommer klara av att ha två hästar, det tyckte alla i teamet var en bra plan.

Det är nästan som att få häst på recept 😉

Min fantastiska hjälte Casanova är viktigare i mitt liv nu mer än någonsin <3

Bjuder på lite bilder från vårens första WE-träning, nu i söndags.
Jag tackar mina sponsorer http://event-bilder.se/ som fanns på plats för att dokumentera =)

 

Att våga ta hjälp…

… sitter väldigt långt inne på den gemene hästmänniskan – känns det som iallafall!

Jag har alltid haft väldigt lätt att fråga andra om hjälp och be andra rida min häst när jag fastnat, allt för att utveckla både mig och hästen.
Men väldigt ofta får jag höra, när jag ger det förslaget: “Nej men om någon annan kan rida min häst bättre än jag så kan jag lika gärna lägga ner själv”.
Ursäkta men vad är det för dåligt argument?

Det kommer ALLTID att finnas någon i världen som kan rida din häst bättre än du själv.
Man blir aldrig fullärd.

Jag ser det snarare som en chans att se om min häst har potential att gå längre och kanske kan den där ryttaren få fram det som jag vill ha fram men inte lyckas med?

Låter jag dessutom någon annan rida min häst så kan jag få den hjälpen jag behöver för att komma vidare tillsammans med min häst.

Alla har en gräns för hur långt man kan ta sin häst själv, utan hjälp av andra.
Min gräns är nådd nu.
Jag behöver börja sätta galoppombyten på min häst nu när vi närmar oss Msv-nivå, men han är ruggigt stadig i sin galopp, även den förvända, att jag har svårt att få ihop koordinationen i min kropp och lära honom att byta.
Istället för att försöka själv och kanske inte sätta dessa byten på år (trots hjälp av tränare) och dessutom riskera att lära in fel – så väljer jag nu att ta hjälp med vidareutbildningen.
Jag kommer låta min Elin Haglöf och Emma Mattisdotter på DalaDressage att rida honom emellanåt och hjälpa mig att få ut det där lilla extra, för potential har han!

Jag lät Elin hoppa upp i helgen och testa och hon lyckades få fram den där luftiga traven, längningen och en riktigt fin galopp.
Det var riktigt kul att se att han har rätt fina rörelser och dessutom nyttigt att få feedback på hur jag kan göra för att förbättra ridningen!
Dessutom fick jag bekräftelse på att jag gjort rätt hittils och att vi är på god väg framåt!
Det känns väldigt bra att höra! 🙂
Dessutom blir jag alltid lika förvånad över hur läcker min häst är att titta på (kanske en lite partisk åsikt 😉 )

Jag har inga som helst ambitioner att nå toppen, att rida Grand Prix-dressyr, vinna SM eller få en landslagsplats.
Jag vill ta min häst så långt vi kommer – med bådas förmåga!
Men det är ändå kul att se, att det finns en hel del mer att hitta till hos min lilla häst 🙂

Hur tänker ni med era hästar? Tar ni hjälp av någon?

Såhär såg det ut när Elin red i helgen =)

Watch Full Movie Online Streaming Online and Download